Det har länge pratats bland folk att jag borde göra mig av med min svarta subaru , vissa säger att det blir dyrt att laga den , polisen säger att den är risig och några få tycker att den är tuff. Men nu är min svarta borta från svenska vägar , tills vidare , tog med den ombord på en färja som åkte österut. Det var lite tråkigt att behöva ta den dit , vet inte hur den kommer att trivas där. Med en dyster min när man körde ut från rampen och ner på fast finsk mark , och raka vägen över kullerstens gatorna i centrala Helsingfors , ut på motor vägen , så var det bara att fortsätta mot "landet". Men kanske var det här inte en aldeles främmande plats för en subaru. Vi möttes av olika modeller , nya och äldre , subarusar. Kanske den som lyste upp mitt ansikte var den vita leone , som rullade förbi oss. Ju , närmare våran slut-destination , desto sämre blev väg-förhållanderna , från slät asfalt , till mer sliten asfalt , sedan en riktig berg-o-dal bana av asfalt , och sedan bytte det till slingriga grusvägar. Den här kunde man åka på utan problem , men sedan när man kom ännu längre ut på landet , så var det sand och lera som gjorde det svårare att ta sig fram. När vi körde där djupt inne i skogen , så stannade vi intill hos en bekant so stod vid väg-kanten. Han berättade sedan att han trodde det var någon annan som var på väg hitåt , då han kände igen boxer-motorns distinkta brummande. Jag antar att de få som bodde där ute på landet hörde bilen på långa avstånd. På något sätt kände sig bilen hemma på dessa grusvägar. Det dröjde inte länge efter att jag hade parkerat bilen , som en man kom förbi med sin hund för att hälsa på oss , denna man bor där ute i skogen , helt utan el och rinnande vatten. Tror visst att såna männsikor kallas eremiter. Det är något aldeles speciellt med honom. Och hunden var så pigg , vilket jag påpekade , och sa att många hundar i städer inte alls är lika pigga som henne.
Efter lite småprat där ute i vildmarken , kom vi på tal om rally , och fick lära mig att de brukar köra rally här på somrarna. trevligt trevligt. Kändes väldigt ovant att andas in den friska luften , och tystnaden där ute var öronbedövande. Jag lyssnade efter ljud , och hörde bara en fågel. Inte heller några mygg , som det brukar vara på sommaren. Bara en tystnad... När mörkret gjorde inbrott , så tände man ljus och la in ved i spisen. Det var inte så kul att gå och borsta tänderna , då man visste att det kunde finnas björnar i närheten. Rusade ner till bäcken , borstade , och kubbade tillbaka.
Tillbringade natten där. Och på morgonen hade kläderna en viss doft , som man får ute på landet. Sedan var det dags att fara tillbaka till hamnen.
Väl på båten , så försökte man få sig på andra tankar. Var mest inne på kasinot och kollade på när andra spelade roulette. Själv höll jag mig till spel-automaterna. hittade ett japanskt mynt , från en av maskinerna. Tog den och singlade med den i brist på annat. Den var lätt , och gav ifrån sig ett "ding". Det tyckte jag att var spännande. så detta fick jag sysselsätta mig med resten av kvällen. Inte ens på natt-klubben slutade jag med att leka med myntet. Hade spanat in en tjej , som jag tyckte var mycket vacker , men la ingen energi på att försöka få kontakt. Jag var redo att gå därifrån då någon plötsligt tog ifrån mig myntet. Det var denna tjej , och hennes kompis. Hon sa på engelska "this coin belongs to me now" och gav mig en kram. Jag fattade ingenting. Sedan försvann dom båda två bakom hörnet där jag stod. En kort stund därpå kom hon ut igen. Men jag ville inte leka kurragömma med dom , och lät henne behålla myntet. Den var ändå inte värd mer än 0.0057 euro...