Livet är en outgrundlig stig som man färdas på, och på den stigen möter man människor som på ett eller annat sätt har betydelse för ens liv. Den stigen är kantad av småstigar som delar sig åt olika håll och man väljer efter bästa förmåga vilken stig man ska fortsätta gå på.
Ibland är stigen en återvändsgränd och ibland är den kuperad. Ibland bringar stigarna glädje å lycka, och andra är kanstade av brännässlor och tistlar, och ibland kan stigen till en början bada i solsken men helt plötsligt övergå till oväder. Ibland är det helt enkelt fel stig å då får man försöka hitta tillbaka igen.
Men oavsett vilken stig man än väljer så måste man alltid, alltid minnas vilka stigar man har gått på. Låt solen värma, brännässlorna svida och regnet dränka, men mest av allt måste man lära sig att i tid vända om när den börjar bli besvärlig att gå på så vägen tillbaka inte blir så lång.

Alla går vi på den stigen och var och en av oss har vid ett vägskäl valt vilken stig vi ska fortsätta på. Men man kan bara välja en åt gången, för börjar man vid ett vägskäl traska på en till så kommer benen tillslut inte att räcka till.

Jag själv har vandrat på alla dessa stigar och alltid valt EN väg, men jag vet vad som kan hända när man försöker sig på två samtidigt.
Jag mötte en man som med det ena benet valde att följa med på min å med det andra fortsätta på den första och mitt råd till honom är att gå tillbaka och välja en av dessa eller kanske en helt ny istället, för båda dessa stigar som han gick på hann bli snåriga innan han insåg att han inte har mer än två ben.

Vilka stigar har ni gått på å vad har ni lärt er av det?