Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Två Ferraribilar i skymningen, andlig upplevelse.
25 augusti 2008
1349
Mumms, ibland kan bilar få en att verkligen tappa andan och ge en inblick i hur det är att uppnå nirvana eller nått sånt :D
Jag har kört ferrari förr men denna gång var bara otrolig. Polaren tar en ferrari 360 stradale och jag en ferrari 599 GTB. Vi rullar ut bilarna i skymningen och tar vägen via motorvägen. 599an är en otrolig skapelse, bekväm och stor men ändå en makalös sportbil. Vi rullar upp på motorvägen, det finns inget bakåt, man ser inte bakåt, rutan är för liten, man behöver inte se bakåt. Det enda man håller reda på är stradalen som sickzackar genom trafiken framför och man undviker att titta på hastighetsmätaren.
Jag ser vägljusens gula sken smeka sig som siden över den aggresiva formen av stradalen och 599ans stora huv och höga hjulhus framför ratten. Jag sitter stadigt i stolen som kramar om min kropp och bilen lyssnar till minsta darrning i ratten eller pedalerna.
Jag hör hur det klipper till och sen fylls hela E18 och allt där omkring av det högvarviga rosslande vrålet från 360ins hungriga V8, alla bilar ser ut att stanna medans ferrarin framför mig fortsätter att öka takten.
Min vänstra hands fingrar sträcker sig fram och trycker till paddeln i glänsade kolfiber, jag trycker en, två, tre gånger och sen känner hur högerfoten trycks ner tills det tar stopp, enzomotorn bara några decimeter från mina fötter svarar och E18 fylls av ytterligare ett vrål, det är otroligt, jag drar efter andan och det går inte att höra något annat än symfonin av de två ferraribilarna. De 305mm breda bakdäcken precis bakom min rygg hugger tag i asfalten och trycker iväg mig med en fasansfull kraft, det känns som att åka fritt fall rakt fram, i trafik.
Jag ser hur ur mörkret röda lampor på ratten tänds en efter en i snabb takt tills jag måste växla, jag hinner inte växla mycket innan jag redan är framme i rumpan på stradalen, jag växlar upp nåra växlar till och bilen är tillbaka till att vara en makalöst bekväm bil, motorn lungnar motvilligt ner sig, och jag hör mitt eget hjärta bulta. Jag förstår hur det måste kännas att bli frälst :D
Jag har kört ferrari förr men denna gång var bara otrolig. Polaren tar en ferrari 360 stradale och jag en ferrari 599 GTB. Vi rullar ut bilarna i skymningen och tar vägen via motorvägen. 599an är en otrolig skapelse, bekväm och stor men ändå en makalös sportbil. Vi rullar upp på motorvägen, det finns inget bakåt, man ser inte bakåt, rutan är för liten, man behöver inte se bakåt. Det enda man håller reda på är stradalen som sickzackar genom trafiken framför och man undviker att titta på hastighetsmätaren.
Jag ser vägljusens gula sken smeka sig som siden över den aggresiva formen av stradalen och 599ans stora huv och höga hjulhus framför ratten. Jag sitter stadigt i stolen som kramar om min kropp och bilen lyssnar till minsta darrning i ratten eller pedalerna.
Jag hör hur det klipper till och sen fylls hela E18 och allt där omkring av det högvarviga rosslande vrålet från 360ins hungriga V8, alla bilar ser ut att stanna medans ferrarin framför mig fortsätter att öka takten.
Min vänstra hands fingrar sträcker sig fram och trycker till paddeln i glänsade kolfiber, jag trycker en, två, tre gånger och sen känner hur högerfoten trycks ner tills det tar stopp, enzomotorn bara några decimeter från mina fötter svarar och E18 fylls av ytterligare ett vrål, det är otroligt, jag drar efter andan och det går inte att höra något annat än symfonin av de två ferraribilarna. De 305mm breda bakdäcken precis bakom min rygg hugger tag i asfalten och trycker iväg mig med en fasansfull kraft, det känns som att åka fritt fall rakt fram, i trafik.
Jag ser hur ur mörkret röda lampor på ratten tänds en efter en i snabb takt tills jag måste växla, jag hinner inte växla mycket innan jag redan är framme i rumpan på stradalen, jag växlar upp nåra växlar till och bilen är tillbaka till att vara en makalöst bekväm bil, motorn lungnar motvilligt ner sig, och jag hör mitt eget hjärta bulta. Jag förstår hur det måste kännas att bli frälst :D
Rapportera