Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
nu går skam på torra land..
28 november 2008
4326
Nu går skam på torra land.. för jag såg han i besiktningshallen tidigare idag. Det _ENDA_ eländet som man med säkerhet vet är stadigt återkommande år efter år är just besöket hos svensk bilprovning. Nu var det tyskjärnets tur att inställa sig till tukt och förmaning. Då jag är en bekväm karl och dessutom livrädd för inrättningen svensk bilprovning så bokade jag givetvis om den av bilprovningen (naturligtvis) förslagna tiden redan i början av september. Ny tid blev sista dagen i sista månaden och den sista tiden. fick lite respit där.. trodde jag. Herrar bilprovning ringde dagen innan och insisterade å det bestämdaste på att flytta fram min tid för att kunna gå hem tidigare på fredag. Jahaaaa.. panikmekande (som vanligt), tvätta färg från lyktor, montera handbroms, hänga upp avgassystem och massa larvigt som jag (naturligtvis) sparat till sista stund. Nåja, jag måste faktiskt erkänna att jag för första gången i mitt liv verkde ha haft tur med besiktningsgubben. Han tyckte att det var en tjusig bil och en synnerligt tjusig originalfärg. Jag spelade bara allan som vanligt och låtsades vara förstummad över hans outtömliga källa av bmw visdom. Hur gick det då, jotack. Efter lite gormande om att bilen var påtok för låg och skulle bli mer praktisk i originalfjädrar (han fick inte under lyften), klagande på min rätt ofunktionsdugliga handbroms och en hjärtattack senare då han upptäckte att jag knutit fast avgassystenet med delar från en gummistropp från ett släpvagnskapell. Sagt och gjort, jag fick dyrt och heligt lova att genast åka hem och fixa avgassystemet så behövde jag inte komma tillbaks. Jag anlade en allvarlig uppsyn och menade på att fel av den där digniteten skulle jag minsann genast låta en märkesverkstad åtgärda och tryckte kontrollantens hand med ett varmt handslag, för just då var han min bästa vän i världen som just hjälpt mig undkomma dödens gapande käftar. Det är en konstig känsla att gå ut från denna inrättning utan att ha tårar i ögonvrån och en snart lustom plånbok. Men summa summarum är ju att jag nästa år kommer att åka dit med antagligen samma upphängning och då slutar det nog illa om han skulle råka vara i tjänst. Faktum är att jag nog mest troligt förbrukat min tur för all tid och evighet på det där stället. Nåja, det är problem som ligger ett år bort i tiden!
holk.
holk.