Ungefär Kl 10 började krystvärkarna, vilka som sagt skulle visa sig vara värre än det man redan hade upplevt. Ena stunden var det 1-2 personer ur personalen på rummet. I nästa stund var det 4-6 st.

I frugans arbete med krystvärkarna blev det lättare att hjälpa till med små saker som att serva med saft, hålla handen, badda med kallt vatten, berätta hur duktig hon var samt hålla upp huvudet vid det aktiva krystarbetet. Under hela tiden hölls stenkoll på barnets hjärtljud med hjälp av CTG-apparaten. En skalpelektrod sattes på barnets huvud.

Hela krystvärksstadiet varade ungefär 55 min innan barnet var ute och den sista tiden (kanske sista halvtimmen) var ett rent helvete psykiskt sätt. Hur detta kändes och upplevdes berättar jag i nästa 2 delar.

Slut del 4 – Nu fortsätter berättelsen på ett mer känslomässigt sätt

Berättelsen går att läsa i sin helhet, även kommande delar på denna sidan (där jag fått min berättelse publicerad=)) http://www.niomanader.nu/forlossningsberattelse.htm