De sägs att den man hittar som sin motpart inte ska vara för lik sig själv för att ma ska dra helt jämnt, de ja alltid fått höra i alla fall men vet inte vad som stämmer nu mera.
Att man ska ha sina egna intresse samtidigt som man ska växa ihop och bilda gemensamma.

känns som ja har försökt allt, men hittills har inget funkat tvärr...
nu sist hade vi båda var sina intresse, men oj va fort hon tröttna på mitt trots att hennes normalt vis ska ta upp precis lika mycke tid.

Så vad är rätt och vad är fel? ska man dela sina intressen från början eller ska de man har växa ihop eller ska man skapa nya ihop??

som sagt tror ja testat allt förutom att försöka träffa någon med samma grund intresse, och hur lätt är de att träffa en dam som kan jobba fram i sömnen med bilar? de är rätt sällsynta, nog en del därför mitt projekt står stilla för stunden, finner ingen motivation, finner inga bra lösningar och ideer.

Enda små sakerna ja bestämt är färg på ny lack och hur inredningen ska se ut trots att hela inredningen måste byggas med, designen har ja ingen aning om ännu, enda ja vet är att de ska kläs med svart och vitt skin.

ska göra ett försök att börja med något idag men är hobbigt att gå ut och starta när man inte har någon som motiverar en, när ingen kan stå där och bolla lite ideer och tankar eller hjälpa till om de behövs.

alla mina resurser och kämparglädje har gått till huset för att hon skulle vara nöjd, men de räckte inte ändå, visst har ett underbart badrum nu och fönster som håller kylan ute men vad är de värt när den man skulle dela de med är borta?

Men men livet går vidare, en vacker dag kanske du står där vid min sida, i eld och lågor precis som mig för att hinna bli klar precis just till den utställningen eller den kvällen ute på gatan.
Ja ska lyckas, med min bil och hoppas ja hittar kärleken igen och att hon vill vara med i samma värld som ja lärt mig att älska och uppskatta så otroligt mycke. Bilar, fart, rytande motorer, högt ljud och sena nätter i garaget med årets projekt.