Blir en kort blogg det här. Skulle tydligen ha den otroliga turen att insjukna i vinterkräksjukan häromnatten. Gud - om han nu finns - satt och vred sig i skrattkramper när jag sprang gång på gång till toaletten och skrek ut mina synder i den illaluktande skålen.
Tappade räkningen efter 6 eller 7 gånger, och klockan närmade sig 6 på morgonen. Första gången vräkte man ju sig ur allt. De andra gångerna skrek man bara för att det gjorde så ont.
Kroppen är en underlig uppfinning.

Har ringt ett nummer jag fått av min handläggare på Arbetsförmedlingen. Någon sorts arbetsterapeu..pet..p...ja nåt åt det hållet. Var även kontaktperson om man skulle behöva prata med någon. Och ja. Tack vare vissa personer - bland annat några här från garaget - så tog jag modet och ringde numret och berättade min förkortare historia för denna kvinna. Är uppsatt på kölistan.
En kö som för närvarande är cirka 2 månader lång för övrigt..

Ställde av turbon idag. 1515 spänn skulle tillbaka till kontot. Jippie, tänker läsaren nu. Nej det spelar ingen roll. För det är farsan som står på bilen och det är han som på papperet betalat försäkringen.
Jovisst. Jag skulle ju kunna säga att jag vill ha mina pengar.
Men...det var han som betalade sist. Så det är hans pengar. Så. Inga tillbaka till mig.