att skriva e så underbart.. man kan oftast skriva ner alla sina tankar o känslor.
sen vilka som väljer o läsa om mitt ointressanta liv lr inte.. d kvittar just idag..

ni vet den där sårande känslan man kan få.. om man tex bråkar me den man håller kär,ett förhållande dör ut,man glider ifrån en nära vän.. you name it..
sån känsla har ja nu :(

ja VET vart ja står.. men har inte den blekaste om vart Du står..
ja orkar inte försöka kämpa för nått,som kanske ändå skiter sig i slutändan iaf..
ja vill ej veta att du gör "sånna" grejjer gentemot mej..
för ja förtjänar nått så mkt bättre =/

varför trampar vi fortfarande runt i den onda cirklen??
vi måste bryta bubblan,o kämpa för oss.

för mej finns d ingen annan..
för mej finns bara Du..

ja försöker kämpa me mitt förflutna,
för att du ska kunna läsa mej som en öppen bok.
men d e så jävla svårt :$

ibland har ja bara lust o skrika rakt ut,
så att hela världen skulle fatta..
ja försöker undvika "smärtan" i min kropp o själ,
men ibland hinner den ikapp mej.. o ja Hatar d..

ja hatar o känna mej lessen o deppig.. =/
men för varje gång,så känns d som om man krossas så mkt d bara går..
men sen efter en liten stund.. så känns d ändå som om man växer som person,
ja tror att sånna här "grejjer" gör att man blir starkare som person..

va tror ni?

ja försöker verkligen vara dej te lags hela tiden..
men ibland tappar man verkligen orken..
för man vet jue hur d slutar varenda gång..
lr så gör du som du gjort på senaste..

ibland har man bara lust o släppa allting..
ut o vara en "ung rebell" igen..
leva fan på stan,o skita i va alla andra tycker o tänker..

hm.. svårt.. svårt.. svårt...



//Sooz