Igår sålde jag bilen jag haft längst. En Volvo 760 Turbo årsmodell 90. En riktig slitvarg! Hon har alltid ställt upp för mig med några enstaka missöden som jag får skylla mig själv för. Det värsta var när toppackningen gick nu i vintras. Inte så konstigt med tanke på att jag "struntade" i att plana toppen då när bilen inhandlades 2006 med trasig toppackning. Jaja. Hon var en bra bil. Drack kanske lite mycket soppa men tog mig från A-B med lite extra under huven. Som vinterbil var hon grym! Gick att köra brett i höga hastigheter utan att man behövde vara rädd för returer. Jag kommer att sakna den lyxiga känslan man fick av detta flaggskepp från Volvo. Elstolar, elhissar, elspeglar, klimatanläggning, ac, värmare, airbag, lamelldiff, innerbelysningsdimmer, 15" alufälgar m.m. Hon fyllde 30 000 för ett tag sen. Grattis Bettan! Hon hade alltid en förmåga att berätta för mig när hennes födelsedagar dök upp. Jag fick liksom en känsla att jag var tvungen att titta på mätarställningen som då slog över på 27 000, 28 000, 29 000 och 30 000 mil. Hoppas hon lever många mil till.

Hej då Bettan.