Så.. jag kan ju avsöja att jag har bokat tid för teori och uppkörning... Det är inte så lång tid kvar. Tiden går ju så jäkla fort nu för tiden.

Måste ju tala om att det är väldigt stort för mig att komma så här långt. Jag vet ju att det är självklart för många att ta körkort när man är 18, det är liksom bara nåt man ska göra.
Detta är ju inte verkligheten för alla, mig inräknat.
När jag var 18 hade jag inte en tanke på att jag någon gång skulle övningsköra eller äga en bil. Jag såg mig som en looser som inte skulle komma någonstans i livet.

Idag är jag 27 år gammal, har betalat mitt körkort helt själv med pengar jag har jobbat ihop i mitt anletes svett (ja faktiskt). Mitt jobb är ingen lätt grej.

Jag vet att när jag klarar det. (Titta! Jag har börjat säga när och inte om) så kommer jag vara otroligt stolt över mig själv.
Det värsta under den här resan har vart att tro på sig själv. Det mina vänner är inte lätt.

Men nu börjar jag komma till slutet av körkortsutbildningen och tydligen så tror körskolan på mig.

Är skitnervös redan och tvivlar som ett as på mig själv men jag vet att när jag har kortet i handen så är ingen stoltare än jag.
Ja, kanske min vän Linda då. För det säger hon att hon är. Stolt. Över mig.

Det betyder otroligt mycket....