Börjar lite längre tillbaka i en problemfri ålder (6-7år).
Bilintresset fanns inte utan det största fokus låg på fiske, radiostyrda bilar, vapen och annat dylikt men sedan skaffade vi oss en Chevrolet och det var här någonstans det började.....

Vanen var skottsäker! inget krångel, ingen ombesiktning vilket var hyllat då tidigare bilar ofta haft nått att förbättra enligt SBP. Den starta alltid, var alltid komfortabel att åka i och lät fräckt.
Vanen slet vidare i många år men såldes sedan vidare tyvärr, men visst hade den lämmnat avtryck, det önskades mycket att den var kvar efteråt som om det varit en kär familjehund som gått bort. Men den var nu utom räckhåll då nya ägaren ej ville sälja.

Någonstans i 7:an (fleera år efter Cheva vanen) kom mamma hem med en tidning och pratade om en bil hon sätt, funderade vad det kunde vara för en blaska, Bilsport Classic.....hm har inte sett den tidigare men där...ja där var en mustang cabb in-ringad och samtal följde men den var såld.
Kikade sedan vidare och läste lite i denna mycket intressanta lektyr och det var då det hände. Nått som säkerligen planterats i mkt unga år av min fader men som nu chevan hjälpt till att gödsla...ett frö som nu slått rot och höll på att blomma ut i vad som skulle likna jänke fanatism.
Ringde på ett par bilar till men dessa var också sålda.

åren gick och många hårda studietimmar lades framför datorn och i inhandlade böcker om diverse bilar modeller så att man visste alla svagheter, konstruktioner, modell options...med mera, med mera.

Fick undertiden erbjudande om golfar med bra tryck i till "bra pris" men icke, det fanns bara en typ av bil i huvudet, inget annat.

Hade undertiden en distans relation i Sthlm trakten och på ett besök där gjorde ja då ett stopp på "Fyndbörsgaraget" i solna (Underbart ställe) för att skåda om framtida bilen stod där....det gjorde den inte, men samma sort/typ.
Det var här jag först stiftade bekantskap med Chevrolet:s 3:e generation av Camaro, en 87:a med 350 TPI (direktinsprutad, High tech 1987), samtal inleddes men jag blev sedan upplyst om att det fanns sånna här med avtagbart glastak....det här skulle utforskas.

-1:an på Gymnasiet, Data lektion, Mars 2005-
Där var den!!
Värmland, inte såå långt, ringde på rasten och den fanns kvar, åkte upp följande lördag och jodå, visst var den nått, solblekt/flammig lack, kass generator så ingen uppstart, bytt motor och egen bränt chip....potentialen fanns där (problemen också).
Bestämde att göra affär och datum att hämta hem henne/den sattes.

Test turen mm tar ett eget inlägg så hoppar den biten.

Men trotts att siktet var inställt på mustang och att jag avstod en vad som hade varit en super toppen affär (på en mach1 72:a Q-code) så snubblade jag in på camaro av kanske kantigaste modell, men denna hade V8, targa tak, och var av sportig Amerikansk modell med ett arv/rykte sedan tidigare generationer.
Designen är nått som växt allt eftersom, att man lär sig älska den stämmer nog bra in här eller om det bara är för all den tid man lägger på den eller allt blod, svett och tårar som går åt under tiden?
jaja, gillar den bara mer och mer.

Så vad gör jag idag då?
jo jag fiskar väll någon gång på året men det är väll det enda intresset som kvarstannat från förr, annars pillar och putsar man på "Gamle Svarten" och njuter av en glass med en tjej i solen med bilen poserande framför sig....kan låta sjukt men f-n sant.

Så att jag blivit sån dåre får nog tillskrivas Vanen (OWC 373) och alla andra snälla bilägare som talat med entusiasm om sitt fordon och inte varigt avvisande.

Osäker på om man kan skriva så men: Det är därför jag har en Camaro (förklaringen till att jag har en iallafall).

Ciao



Gamle Svarten får särbehandling ;)