Tänk att några ord, skrivna på en dator från helt okända personer kan göra någon så glad.

Känns ganska ensamt så här i veckorna när man sitter hemma och nästan alla kompisar jobbar.
Bli lätt att man fastnar vid datorn eller pillar lite på bilen. Är det sol försöker jag komma ut o få lite färg, men det regnar ju bara.

Idag har jag inte gjort så mkt, haft ganska tråkigt. Tog med Ungen och Alexandra för att dom skulle få bada. Så blir det regn.
Åkte hem igen, dom hittar på något att roa sig med och jag, jag går mest runt och gör ingenting.
Så bestämde jag mig för att motortvätta. Har ju ändå inget att göra så det kan jag ju hållas med ett tag.
Blev väl ingen större skillnad egentligen, men det kändes bra att ha gjort det.

Så gick jag in. Kände mig helt tom. Fanns inget helt enkelt.
Så jag tog bilen och åkte en sväng. Ibland gör jag det, för att samla tankarna, känna efter hur jag egentligen mår, helt ensam. Dött överallt. Stannade efter vägen och tog några bilder, satte mig i bilen igen och, ja, åkte hem.

Jaha, det får väl bli datorn då. skriver in garaget.org och loggar in.
Svarar på GB-inlägg och kollar kommentarer. Då blev jag så himla glad, vet inte hur jag ska beskriva känslan men att det finns folk som lägger märke till min bil, att dom lägger märke till arbetet jag lagt ner. Det känns bra. Även om det bara är ord, så måste det ju betyda nåt annars kommenterar man ju inte?

Just idag kändes det extra bra att läsa kommentarerna. En sån tom och värdelös? dag som det har varit så behövde jag verkligen dom där =)

För dig eller nån annan som bara ser bilen kanske den inte är så märkvärdig.
Men för mig, som lagt ner tid och pengar på den betyder det väldigt mycket när någon eller några ger en positiv kommentar. Att få lite respons för sitt arbete, det mår alla bra av.
Och inte minst alla här på garaget.

När jag kollar på bilen så är det inte bara en gammal Volvo V70 från 1998, det är något mer, något som jag inte riktigt kan beskriva. Kanske är det nån mer som känner så?


Men vad vet jag, jag kanske är sjuk i huvudet. Men då får jag väl vara det då.



Over and out / Fröken Miller