Att vara utan pengar, eller med väldigt lite pengar behöver inte innebära att man får välja bort allt roligt. Det finns faktiskt VÄLDIGT mycket roligt som inte kostar så mycket. Sådant försöker jag göra med Embla. Ja, även när jag är ensam såklart, men just det där att kunna hitta på saker av stort värde till liten kostnad är något jag är rätt stolt över att jag är riktigt duktig på. :)

Oftast är det ganska enkla saker, men inställning och attityd gör den stora skillnaden mellan vardag och äventyr. Som när jag skickade ut Embla att hämta några av de rabarbrar (?!) som växer på baksidan. En påse jordgubbar ur frysen, och skivad rabarber är MYCKET användbart. Det blev en fin paj när vi skulle ha ljusparty i början på juni, liksom en drös med äpplen ifall inte alla åt jordgubbsrabarberpaj. :) Enkla medel för mycket festlighet, och Embla var mäkta stolt över att själv ha fångat in rabarbern! :)


Jordgubbsrabarberpaj på gång! :P


En bit paj kanske? :P Detta var vad som blev kvar när vi slukat vårt! :)

Ljuspartyt blev som vanligt trevligt, mina gäster och min demostratis (syrran) är klart pålitliga på den fronten! :D
Fick även en rejäl bonus att handla saker till mig själv för, satsade på några doftljus och en hel drös med spaprodukter som kändes lyxiga! :D

Dagen efteråt kände vi för att sträcka ut (hade ju städat ett par dagar innan partyt), och bestämde oss för att gå Sjöråsrundan och ha picknick. Linnea ville också hänga med, så det fick hon göra. :)
Under vandringen hade vi lek och picknick i en omkullfallen ek, precis intill det porlande vattnet. Ibland känns livet som om man lever i en sagobok. Typ en sådan som den om Nalle Puh och hans vänner! :D


Sjöråsleden med härlig försommarblomning. :)


Sjöråsån flyter stilla fram.


Balansgång på en ek! Detta är verkligen livet! :D


Embla och Linnea leker i eken! :D


Picknick i en ek! :D


På väg över Sjöråsån. :) Tjejerna har sprungit före.


Stadig bro. Om än något sned. :P


Sjöråsleden korsar järnvägen. :)


Humla i midsommarblomster. :)

Hemma igen satte jag mig för att handfålla en medeltidsklänning till Embla, inför lördagens nationaldagsfirande i Medeltidens värld. För egen del ville jag gärna ha min klänning med ullöverklänning, men den var utlånad. Kom på till vem och ringde och kunde hämta den om jag ville.

Det lät jättebra tyckte jag, som gärna ville göra ett besök hos kvinnan som lånat den av mig, eftersom hon har en hästgård och säljer ridupplevelser. Alltid spännande att se hur det ser ut och fungerar på ett sånt ställe. Problemet var att det var mycket ont om bränsle i min bil, så efter lite diskussioner enades jag och Embla om att vi skulle göra en cykelutflykt dit på fredagen.

Tyvärr var jag inte alls i skick på förmiddagen. Hade svåra yrselattacker och mådde allmänt heltjyvens. När Embla återigen tog med en kompis hem efter skolan höll jag på att brista fullkomligt. Jag kände bara inte att jag orkade med ytterligare ett barn, att vår planering föll och att jag bara mådde uselt.

Gnällde för en väninna och fick den medkänsla jag behövde, och efter lite mat och vila kände jag mig bättre till mods. Skickade hem kompisen och sedan hämtade vi fram cyklarna.

Det var helt fantastiskt. För ungefär ett år sedan vågade jag fortfarande inte cykla alls eftersom mitt balanssinne strulade så mycket. Speciellt vid ansträngning kunde jag ju få yrselattacker och svimma utan förvarning, och då ska man vara extremt försiktig med att cykla. Numera cyklar jag nästan varje dag med Embla till skolan och hem igen. :)

Nu tog vi våra cyklar och gav oss av till Maria, vars gård ligger vid foten av Kinnekulle. Uppförsbacken i Hällekis mötte vi till fots för att inte ta knäcken på oss, och sedan cyklade vi i lätt nedförslut nästan hela vägen. Hårnålskurvorna i Gössäter går inte räkna till lätt nedförslut, men gick fint ändå, cyklar har ju bromsar! :D

Efter att vi besökt Maria, hämtat klänningen och sett oss om och pratat lite gav vi oss av igen. Vi funderade lite över vilken väg vi skulle välja hem, och det slutade med att vi gjorde lite krumelutter för att kika på en intressant stenbro och spana in pilgrimsleden och sedan följde vi den gamla banvallen hem.


På cykelutflykt, delvis utmed pilgrimsleden. Paus i Gössäter.

Efter vår cykeltur, som blev en dryg mil (!?) var jag trött, men Embla ville baka. Det innebar en cykeltur till, till butiken. Tyvärr tappade hon sin cykelnyckel där inne, men hon var duktig nog att själv leta en stund och sedan prata med tjejerna i butiken och de lovade att leta efter den i samband med städningen. Som tur var hade jag hennes reservnyckel i min knippa och kunde låsa upp så vi kom hem igen. :)

Ja, innan jag avrundar den här bloggen måste jag ju visa vad Embla gjorde med sina trottoarkritor! :P


Embla har gjort ko-nst på grannens parkeringsruta! :P

I nästa blogg har jag tänkt ta med er till Medeltidens värld! :D

Kramar / Ellen :D