Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Håll avstånd!
4 oktober 2009
2280
Jag har inte varit lika närvarande som vanligt. Det har varit en tuff period, med många ställningstaganden och mycket gränssättning.
Som så många gånger tidigare har jag känt att jag inte räcker till för mig själv, utan sätter andras behov först och prioriterar bort mig själv. Därför har jag valt att dra i handbromsen. Känner mig otrevlig och självisk, men det skvallrar väl egentligen bara ännu mer om hur stort behovet av att få vara för mig själv faktiskt är. Det är utvecklande och intressant att bolla tankar med andra, men just nu är det ensamhet jag behöver mest.
I min ensamhet hinner jag tänka tankar till punkt, beta av en del saker på mina att-göra-listor, sortera mina funderingar och reflektera över livet och vardagen. Samtala med mig själv.
Tyvärr är det ju så att i kontakterna med andra människor märks mina begränsningar som allra mest. Så länge jag får knalla runt här i mitt eget tempo och göra saker utifrån mina egna förutsättningar, med tid till återhämtning, landning och "baksmälla" fungerar det ganska okej. Tråkigt men hyfsat funktionellt.
Tillsammans med andra däremot... människor som inbjuder till aktiviteter, det är så svårt att inte låta sig ryckas med i det roliga och inspirerande, men det är också så svårt att hantera allt det drar med sig. Kroppen som säger i från allt högre för att jag försöker göra lite normala saker som utflykter och umgänge. Det är bara att acceptera att det är ett fåtal människor jag klarar av att umgås med i mer än ett dygn. Och ännu färre jag har energi att samtala med dagligen.
Om det nu ens finns någon jag orkar med dagligen. Jo, så länge det sker via MSN så att jag själv kan få avsätta tiden till det, men telefonsamtal och mer personliga kontakter tenderar att ta för mycket energi från mig, och det klarar jag inte just nu. Jag tar slut!
Hemska insikter, för det säger ju bara ännu mer om alla mina begränsningar!
När jag ändå är igång och gnäller kan jag ju berätta att de senaste veckornas funderingar i mångt och mycket kretsat kring ekonomin också.
Jag blev tvungen att köpa skor till både mig och Embla, och det ställde månadens ekonomi helt på öronen. I detta har jag också varit hos optikern eftersom jag inte bytt glasögon på elva år(!) och har lyckats låna hem några bågar. På grund av överkänslighet mot material blev det titanbågar, och dessa skulle hamna på runt 4000 kronor.
Var i kontakt med soc, men eftersom jag har behov som inte faller inom normen (specialkost, alternativbehandling osv) så blev det så himla komplicerat att jag faktiskt gav upp.
Så, med 1100 kvar på kontot för hela oktober räknade jag snabbt på mat 3000, behandling 1500 för att få månaden att fungera alls. Då står bilen utan bränsle och på utslitna sommardäck så jag inte vågar köra med den längre (höll på att fara av vägen på väg till optikern, trots att det var torrt och jag körde under hastighetsbegränsningen på torr väg, den är RUGGIGT spårkänslig nu!).
Utöver mat och behandling behöver jag alltså lägga på nya däck på bilen, men tills vidare tänkte jag faktiskt byta till vinterdäcken. Där i alla fall ett har pyspunka, vill minnas det var två jag pumpade hysteriskt hela förra vintern, men det är i alla fall ett som är lufttomt just nu. Ska se om stödteamet accepterar att ta med det när vi ska iväg och handla mat på tisdag. Behöver fixa hjulet, handla mat och lämna tillbaks glasögonbågarna.
Och husvagnen behöver iväg på vinterförvaring. Vanliga stället kostar tusen kronor för hela säsongen, då får jag hämta och lämna när jag vill om jag säger till innan. Har lyckats hitta ett annat ställe som tar 500 men då står vagnen där den står och jag kommer inte åt den. Hur som helst måste jag fixa torrboll till den innan jag kan ställa undan den, och det är just nu ett omöjligt uppdrag då jag inte kan köra till någon affär.
Dessutom var det det där med glasögon. Men det får vänta ett tag till. Elva år eller tolv kanske inte spelar så stor roll? Fast optikern frågade försynt om jag ser många ufon med tanke på hur slitna mina glas är.... Avråddes från mörkerkörning, och det har jag ju insett för länge sedan att effekterna av de här glasen är.... olämpliga att köra bil med. :) Men som jag har mått i höst har jag ändå inte varit körbar så det kanske kvittar ändå?
Som om inte det vore nog har jag inte heller lyckats lösa punkteringen på cykeln, det är ju en månad sedan ungefär, men jag har alltså inte varit och handlat där de har cykeldäck sedan dess. Har varit på Willys med stödteamet, och till optikern helt själv och sedan köpte jag skor tillsammans med en väninna... Behöver nog hjälp att fixa det där med inköpen, jag får det inte att fungera när jag inte kommer iväg på egen hand.
Idag ska jag absolut inte köra. Satt och såg på en film igår. Ni vet, egentid, småplockat hela dagen och bara njutit av att få vara ifred, och på kvällen tände jag ljus, kröp ner i soffan med en filt och klämde en film på tv. Någonstans mitt i det där kom en yrselattack så jag höll på att ramla ur soffan. Det var nätt och jämt att jag klarade av att behålla medvetandet.
Efteråt blev det som vanligt. Kallsvettades, frös, värmevallade. Frossade och skakade. Kände mjölksyran i alla muskler. Var ostadig. Illamåendet bara vällde över mig och det blev några vändor till toaletten där jag kunde luta pannan mot det svala kaklet mellan krampattackerna. Koncentrerade mig på att andas in, andas ut...
Efter några timmars vankande, vatten och toalettbesök började blodcirkulationen komma igång igen. Jag distraherade mig genom att uppdatera min projekttråd för att få något annat att fokusera på. När händerna efter några timmar började bli varma gick jag och lade mig, och trots att jag var helt utmattad var kroppen så uppvarvad att jag inte kunde somna direkt. Att benen och fötterna kändes som isbitar kan ju bidragit till det också.
Idag är jag "bakis". Vaknade med träningsvärk i hela kroppen, och har svårt att lyfta armarna. Dessutom är jag yr och förvirrad. Lättirriterad. När telefonen ringt har jag mest bara morrat och snäst, men jag ORKAR verkligen inte.
Jag måste få knalla runt här och göra saker i min egen takt, cirkulera, lägga några minuter i taget och sedan göra annat, och systematiskt få arbeta igenom dagens måsten och borden, och varva det med vila och återhämtning när jag vill och behöver.
Jaja. Har insett att jag kommer behöva hjälp med en del saker framöver, och jag tänker faktiskt be om hjälp och se om jag kan få det.
Ska knåpa lite på det till nästa blogg. Nu ska jag göra något annat en stund för att jag börjar bli snurrig av att sitta här. :)
// Ellen
Förresten, vill någon titta i projekttråden finns den här:
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807
Nattens uppdatering är mest på skoj, med lite knasbilder... ;)
Härnäst blir det nog en att-göra-lista.
Som så många gånger tidigare har jag känt att jag inte räcker till för mig själv, utan sätter andras behov först och prioriterar bort mig själv. Därför har jag valt att dra i handbromsen. Känner mig otrevlig och självisk, men det skvallrar väl egentligen bara ännu mer om hur stort behovet av att få vara för mig själv faktiskt är. Det är utvecklande och intressant att bolla tankar med andra, men just nu är det ensamhet jag behöver mest.
I min ensamhet hinner jag tänka tankar till punkt, beta av en del saker på mina att-göra-listor, sortera mina funderingar och reflektera över livet och vardagen. Samtala med mig själv.
Tyvärr är det ju så att i kontakterna med andra människor märks mina begränsningar som allra mest. Så länge jag får knalla runt här i mitt eget tempo och göra saker utifrån mina egna förutsättningar, med tid till återhämtning, landning och "baksmälla" fungerar det ganska okej. Tråkigt men hyfsat funktionellt.
Tillsammans med andra däremot... människor som inbjuder till aktiviteter, det är så svårt att inte låta sig ryckas med i det roliga och inspirerande, men det är också så svårt att hantera allt det drar med sig. Kroppen som säger i från allt högre för att jag försöker göra lite normala saker som utflykter och umgänge. Det är bara att acceptera att det är ett fåtal människor jag klarar av att umgås med i mer än ett dygn. Och ännu färre jag har energi att samtala med dagligen.
Om det nu ens finns någon jag orkar med dagligen. Jo, så länge det sker via MSN så att jag själv kan få avsätta tiden till det, men telefonsamtal och mer personliga kontakter tenderar att ta för mycket energi från mig, och det klarar jag inte just nu. Jag tar slut!
Hemska insikter, för det säger ju bara ännu mer om alla mina begränsningar!
När jag ändå är igång och gnäller kan jag ju berätta att de senaste veckornas funderingar i mångt och mycket kretsat kring ekonomin också.
Jag blev tvungen att köpa skor till både mig och Embla, och det ställde månadens ekonomi helt på öronen. I detta har jag också varit hos optikern eftersom jag inte bytt glasögon på elva år(!) och har lyckats låna hem några bågar. På grund av överkänslighet mot material blev det titanbågar, och dessa skulle hamna på runt 4000 kronor.
Var i kontakt med soc, men eftersom jag har behov som inte faller inom normen (specialkost, alternativbehandling osv) så blev det så himla komplicerat att jag faktiskt gav upp.
Så, med 1100 kvar på kontot för hela oktober räknade jag snabbt på mat 3000, behandling 1500 för att få månaden att fungera alls. Då står bilen utan bränsle och på utslitna sommardäck så jag inte vågar köra med den längre (höll på att fara av vägen på väg till optikern, trots att det var torrt och jag körde under hastighetsbegränsningen på torr väg, den är RUGGIGT spårkänslig nu!).
Utöver mat och behandling behöver jag alltså lägga på nya däck på bilen, men tills vidare tänkte jag faktiskt byta till vinterdäcken. Där i alla fall ett har pyspunka, vill minnas det var två jag pumpade hysteriskt hela förra vintern, men det är i alla fall ett som är lufttomt just nu. Ska se om stödteamet accepterar att ta med det när vi ska iväg och handla mat på tisdag. Behöver fixa hjulet, handla mat och lämna tillbaks glasögonbågarna.
Och husvagnen behöver iväg på vinterförvaring. Vanliga stället kostar tusen kronor för hela säsongen, då får jag hämta och lämna när jag vill om jag säger till innan. Har lyckats hitta ett annat ställe som tar 500 men då står vagnen där den står och jag kommer inte åt den. Hur som helst måste jag fixa torrboll till den innan jag kan ställa undan den, och det är just nu ett omöjligt uppdrag då jag inte kan köra till någon affär.
Dessutom var det det där med glasögon. Men det får vänta ett tag till. Elva år eller tolv kanske inte spelar så stor roll? Fast optikern frågade försynt om jag ser många ufon med tanke på hur slitna mina glas är.... Avråddes från mörkerkörning, och det har jag ju insett för länge sedan att effekterna av de här glasen är.... olämpliga att köra bil med. :) Men som jag har mått i höst har jag ändå inte varit körbar så det kanske kvittar ändå?
Som om inte det vore nog har jag inte heller lyckats lösa punkteringen på cykeln, det är ju en månad sedan ungefär, men jag har alltså inte varit och handlat där de har cykeldäck sedan dess. Har varit på Willys med stödteamet, och till optikern helt själv och sedan köpte jag skor tillsammans med en väninna... Behöver nog hjälp att fixa det där med inköpen, jag får det inte att fungera när jag inte kommer iväg på egen hand.
Idag ska jag absolut inte köra. Satt och såg på en film igår. Ni vet, egentid, småplockat hela dagen och bara njutit av att få vara ifred, och på kvällen tände jag ljus, kröp ner i soffan med en filt och klämde en film på tv. Någonstans mitt i det där kom en yrselattack så jag höll på att ramla ur soffan. Det var nätt och jämt att jag klarade av att behålla medvetandet.
Efteråt blev det som vanligt. Kallsvettades, frös, värmevallade. Frossade och skakade. Kände mjölksyran i alla muskler. Var ostadig. Illamåendet bara vällde över mig och det blev några vändor till toaletten där jag kunde luta pannan mot det svala kaklet mellan krampattackerna. Koncentrerade mig på att andas in, andas ut...
Efter några timmars vankande, vatten och toalettbesök började blodcirkulationen komma igång igen. Jag distraherade mig genom att uppdatera min projekttråd för att få något annat att fokusera på. När händerna efter några timmar började bli varma gick jag och lade mig, och trots att jag var helt utmattad var kroppen så uppvarvad att jag inte kunde somna direkt. Att benen och fötterna kändes som isbitar kan ju bidragit till det också.
Idag är jag "bakis". Vaknade med träningsvärk i hela kroppen, och har svårt att lyfta armarna. Dessutom är jag yr och förvirrad. Lättirriterad. När telefonen ringt har jag mest bara morrat och snäst, men jag ORKAR verkligen inte.
Jag måste få knalla runt här och göra saker i min egen takt, cirkulera, lägga några minuter i taget och sedan göra annat, och systematiskt få arbeta igenom dagens måsten och borden, och varva det med vila och återhämtning när jag vill och behöver.
Jaja. Har insett att jag kommer behöva hjälp med en del saker framöver, och jag tänker faktiskt be om hjälp och se om jag kan få det.
Ska knåpa lite på det till nästa blogg. Nu ska jag göra något annat en stund för att jag börjar bli snurrig av att sitta här. :)
// Ellen
Förresten, vill någon titta i projekttråden finns den här:
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807
Nattens uppdatering är mest på skoj, med lite knasbilder... ;)
Härnäst blir det nog en att-göra-lista.
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera