Jag har för ovanlighetens skull tagit med mig datorn ner i soffan idag. Ligger här och bara... är...

Förut var jag nere på vårdcentralen, helt själv. Det var inte självklart, för i lördags hade jag en sån där yrseldag igen, var nära att tuppa av vid fem tillfällen. Det är ju helt sanslöst att man ska behöva ägna så mycket energi åt att bibehålla medvetandet?!

Nå, idag har jag varit och lämnat lite prover i samband med att vi skulle plocka ett par leverfläckar. Dessvärre blödde den ena rejält (som väntat iofs) så de kom på den briljanta iden att jag skulle sätta mig upp... Haha... Bad om vatten och fick svaret "strax" samtidigt som jag kände hur det rann blod i ansiktet på mig... De hade händerna fulla helt enkelt. När jag kände illamåendet komma eftersom jag inte hunnit få vatten insåg jag att det här inte skulle gå vägen, och hann upplysa sköterskan om att jag inte mådde okej och att det började svartna.

Sedan la de mig ner igen, hastigt... :P

Jaja. Med blodet rinnande i ansiktet och plötsligt även i armhålan (lömska prickar till att gå från att inte blöda alls till att plötsligt rinna?!) såg jag bara till att slappna av och låta dem pyssla om mig. Tror jag somnade en stund till och med.

Tur man inte har ont av varken blod eller att svimma... :P Blod berör mig inte och ... haha, kan man säga att man är en van svimmerska? Klart jag har ont av det på sätt och vis, för det är ju skitjobbigt, men jag blir inte speciellt stressad eller rädd när det händer, är ju så van. :) Och jag brukar ju hitta tillbaks igen. :)

Småpratade med den fantastiska personalen och efter en halvtimme var jag okej nog att ta mig upp och på toaletten, då hade de också fått stopp på allt blödande.

Nu är jag skitsnygg med ett jättetryckförband mellan örat och ögat (den stora leverfläcken satt där) och med plåster mitt på halsen, på bröstkorgen och i armhålan. Vi nöjde oss med att ta dessa fyra idag. De små var inget att bråka om, men den i ansiktet envisades som sagt med att blöda rätt rejält.

Lämnade en blodig brits och kände mig samlad nog att köra hem själv, så det gjorde jag, med en trygg väninna på handsfreen. Väl hemma tvärstöp jag med en smäll. Antagligen kom allt på en gång när jag slappnade av så nu är jag helt utslagen.

Bara trött, förvirrad, yr och.. äh, jag vet inte. :P Seg helt enkelt.

Ska ägna mig åt att äta och sova, dåsa och... se på TV kan jag inte göra. Jag som nästan aldrig ser på TV har lite abstinens idag, för det är klart att min digitalbox havererade i dag?!

Tur i oturen visade det sig att det var FYRA dagar kvar på garantin! :P En ny box är således på väg per post, men det hade ju varit trevligt att kunna se på TV ikväll när jag är så jäkla trött, men skit samma, jag får klara mig ändå. :)

För övrigt verkar saker och ting lösa sig lite pö om pö... Jag har fått på vinterdäcken på bilen (fotade en bil och fick dem monterade) och nu går bilen stadigt och fint igen, det var hög tid att skrota de utslitna sommardäcken helt klart. :) Dock är vinterhjulen lite för stora, så jag skrapar i innerskärmarna och så länge sommarhjulen var kvar i bilen var det lite lätt stressande med gummikladd på bakskärmarnas skärmbreddare. Igår lastade jag ur hjulen, tvättade dem och tog bort ett par skärmbreddarskruvar så det inte tar i riktigt lika lätt, och det märktes skillnad idag när jag körde till Götene, nu tar det inte i så länge jag kör på jämn väg! :D

Mamma har fixat cykeldäck och slang åt mig, så det är "bara" själva reparationen kvar nu.

Jag har också fått bytt mina skor och tröjan, samt följt med mamma till syrran som fyllt år, så vi hade en härlig tjejkväll, syrran, jag, mamma och Embla, då vi firade henne! :D

Ja, jo... jag har ju haft herrbesök också. ;)

Han kom i en fin mustangcab, parkerade intill min bil, jag gick ut för att möta och hälsa och han kastade sig platt på marken vid mina fötter och rullade runt. Jo, det var faktiskt så. Visst låter det märkvärdigt?! :P

Resten av berättelsen är dock inte lika märkvärdig. Han rullade nämligen vidare in under min bil, kollade rostskadan och har sagt sig vara villig att hjälpa mig att åtgärda den. Efter en stunds samtal åkte han igen, och trampade retsamt på gasen och mullrade så fint med sin V8 att jag blev alldeles knäsvag. Det är inte RÄTTVIST att göra så när någon har en Volvo med turbofyra!!! :P

En dag i taget, vad som händer i veckan är jag inte helt klar över, men med lite tur och om energin räcker till lutar det åt att jag ska klämma Corvette. ;)

// Ellen :)