Ännu en dag har passerat, har hunnit med ett besök på vårdcentralen och hunnit med att fundera mycket.
Funderingarna har gått mycket på vem jag är, vad jag vill, hur andra ser mig osv.
Funderat väldigt mycket på vilka vägar som lett mig till var jag står idag och vad jag hade kunnat göra annorlunda för att kanske mått bättre idag.
Åkte på förmiddagen till farsgubben och tog en kaffe och pratade både skit och allvar, rätt skönt faktiskt. Skönt att höra tankar och funderingar från någon annan om detta.
Åkte sen vidare till vårdcentralen och träffade en mycket bra läkare som jag varit hos innan.
Fick redogöra för hur jag mådde, och han ställde frågor, många bra frågor, och halvvägs in i besöket så började man få grepp om situationen, började kunna peka på enskilda faktorer hos mig som kanske är det som är grundläggande för att situationen i mångt och mycket är som den är.
Han ansåg att jag skulle vara hemma ett par dagar till, bara vara, fundera, ta promenader med frisk luft och göra lättsamma roliga saker som inte anstränger fysiskt eller psykiskt.....och det är ju lagom lätt för mig, att stänga av alla funderingar och planeringar som ständigt pågår i mitt röriga huvud.
Han ska oxå se till att jag får en prioritetstid hos psykopsociala (vilket jävla namn) där jag ska få träffa någon specialist som kanske kan hjälpa mig med att styra mina små grå åt rätt håll.
Både han och jag tror iallafall att jag kan börja jobba innan dess igen, men jag får väl försöka hålla fokus på vissa saker och försöka komma tillbaka till den kontroll jag tidigare haft.

Det var väl en liten sammanfattning då.

Bara att konstatera att jag är fysiskt frisk, och att inte ens jag, som jag själv har ansett vara en psykisk klippa klarar vad som helst utan att vågen tillslut väger över åt fel håll, jag måste lära mig att släppa förbi saker och inte bara fånga in det och hålla fast vid det.

Tack alla vänner för uppmuntrande ord, det har värmt och jag hoppas kunna återgälda det!