För den som läst min blogg innan så har jag ju fått en lite sportigare ljuddämpare till bruksbilen.
Den gamla var efter 22 tusen mil färdig att ge upp och vid demonteringen av den så gick fästena sönder.....det var alltså dags att byta. Bytet gjordes för en månad sen eller nåt och då upptäckte jag till en liten besvikelse att piporna bak var för korta. Vad är det för mening med dubbla kromade 3" pipor när dom slutar långt inne under bilen? Visade sig att dämparen var till en sedan egentligen, kombin har tydligen lite längre överhäng bak.
Nåja, fick köra så tills inspirationen kröp fram igen vilket den gjorde i helgen.

Varning för halvkassa bilder från mobilen.



Skitig som fan efter ett par hundra mil under bilen.



Inget att fega för, fram med stora vinkelkapen och en minut senare är den stympad.



Sågade till 2st 15cm långa 3" rör i kallsågen så de blev raka och fina, sen punkta och måtta in så det blir rakt på alla håll.



När det väl var rakt var det bara att helsvetsa, slipa svetsfogar, grunda och lacka. Långt blev det men riktigt snyggt faktiskt.



Monterat och färdigt, med tanke på förlängningen nu kan ni ju tänka er hur det såg ut innan.





Hämtade även lite extra batterikraft, ska experimentera lite med lite bättre försörjning av husvagnen i sommar.







Det var allt för denna gång.....

Jodå, han kom tidigt iår, och precis som när man var liten så var det min far som agerade tomte.

Nu var det ju som så att jag visste vad det var för något, jag hade nämligen glidit runt på blocket och fastnat för något som det började bli dags för att byta ändå, dessutom i lite trevligare version.
Eftersom farsgubben jobbar i Göteborg så bad jag honom plocka med sig det hem när han ändå skulle hem, så slapp jag åka dit bara för att hämta detta.
När jag så skulle hämta det hos honom och frågade om jag skulle flytta över pengarna till hans konto eller om han ville ha det i kontanter så sa han -Äsch...ta det som julklapp!
TACK farsan!

Eller......var detta ett knep för att jag ska byta kamrem på hans Mitsubishi???

Vad är det då jag svamlar om?
Jo detta:




En stor kartong! Och kartonger kan ju vara bra, men innehållet kan vara ännu bättre.





Men se där, är det inte ett sportavgas?





Jo se på fan, ett Devil-system. Dubbla 3" utblås, kommer göra sig fint på C5an.





En rolig anekdot är det att vi har döpt C5an till just Devil när vi köpte den, dels för att jag hellre ville ha en luciferröd, så tog vi ett namn som anknöt till det, dessutom var ju Fantomens varg Devil, lika grå som vår C5a, så det blev ju passande med ett Devil-system på den nu då!

Tisdag morgon. Tidigare ett av hatoämnena i livet men varför det? Det
är ju bara en oskyldig dag som alla andra och man ska väl inte låta
sitt taskiga morgonhumör eller vad det nu kan vara förstöra en dag
rätt upp och ner bara för att det är en Tisdag? Man kan ju liksom
passa på istället och vara glad, kanske just för att man fick chansen
att vakna ännu en dag, armar och ben verkar ju sitta kvar och då ska
man väl inte gnälla alltför mycket.
Något som gnälls mycket om i detta landet däremot, det är när någon
anser sig ha gjort något bra och kanske gjort det förbudna att
berätta det för någon annan. Jag menar, gud förbjude om någon kommer
och tror att de är något.....
Varför har vi denna jante-lagen egentligen, jag kan verkligen inte se
varför det ska behöva vara så. Kan man inte få lyckas med något här i
livet och helt enkelt bli så glad över att ha lyckats med det så man
vill få glänsa lite i sin egen prakt och njuta av det ökade
självförtroendet? Detta kan gälla allt och alla i detta land, kanske
Kalle 18 år, nybliven bilägare som gjort ett försök att styla sin
första bil utifrån de kunskaper och ekonomiska resurser han har,
många kanske tycker det ser ut som kattskit men Kalle kanske har växt
upp utan en intresserad farsa som inte kunnat lära ut lite grunder så
för Kalle kanske det är det största här i livet än så länge och får
han då njuta av det ett tag utan att bli utskrattad så kanske han
kommer igen med nyare och häftigare grejor vartefter han lär sig och
får råd.
Göran 32 år, som precis byggt sin fjärde showbil, en bil som är just
mest för show för det är där Göran har lagt sin målsättning, det ska
se snyggt ut och han har lagt ut massor med tid och pengar på att det
ska se snyggt ut utåt sett och har massor med avancerade lösningar
och bling-bling.Fy, om han skulle komma och vara stolt över sina
4-500 timmar och den årslön han har plöjt ner.....för det är väl
inget att komma och vara stolt över? Att man maxat sina resurser,
mentalt, fysiskt, ekonomiskt osv. Vilka är vi andra som sen kan komma
och rackla ner på detta med kommentarer som -Fan vad fult, så hade
jag aaaaldrig gjort....
Alla som har hållt på med bilhobbyn ett tag har garanterat sett dessa
exempel ute på utställningar och på communitys på nätet men faktum är
att det inte slutar där.
Ta tex Karin 52år, relativt nyskild efter ett liv med en man som
gjort det mesta praktiska hemma. Hon kanske har tagit sig i kragen
och vill modernisera sitt liv lite, skaffat egen dator och börjat
surfa, börjat använda sms på telefonen och tom bytt ut vhs:n mot en
dvd. Hon kanske är jättestolt över att ha köpt en skruvdragare för
149:- på jula och kunnat börja sätta upp en tavla själv eller dra
fram en förlängningskabel till TVn i sitt nyommöblerade vardagsrum
som hon kanske tom målat om själv. Hon är ju jättestolt över allt
detta och anser sig själv ha uträttat riktiga stordåd som hon vill
njuta av och få ut en liten ego-kick av som kan sporra henne till nya
stordåd, stordåd på hennes nivå. Men inte kan hon berätta detta för
tex grannen, hon har ju varit med så pass länge i detta land så hon
vet ju hur det kommer börja pratas i trapphuset om hur hon tror att
hon är något bara för att hon gjort lite smågrejor.
Det som är smågrejor, fult, pissenkelt osv för en del är kanske
banbrytande, snyggt och överavancerat för andra.
Om vi börjar ta del av varandras glädje över de små sakerna i livet
istället så kanske vi alla börjar må lite bättre, huvudsaken är ju
inte att du tycker att andra har uträttat stordåd men att du låter
dom själva tycka att de har gjort det och ger dom en klapp i ryggen
så kanske de förbluffar dej nästa gång de gör något.....

Ja, nånting har hänt inom mig.
Trogna läsare vet väl om vid detta lag att jag inte mått så där jävla bra ett tag. Höll på att krascha ihop totalt och fick ta lite hjälp av en kurator. Nu vet jag inte hur mycket det har påverkat egentligen, utan jag tror att det är andra, mindre saker i min tillvaro i kombination med ett försök att tänka annorlunda som har fått nånting att hända i mig.
Vad har hänt då?
Jo, jag har insett att jag har förmågan att påverka saker att hända, betydligt mer än vad jag trott själv innan. Jag har insett det att fan, jag är nog egentligen rätt bra, jag är duktig på att göra saker och det jag ger mig fan på brukar jag ju faktiskt fixa, oavsett om det är något jag aldrig nånsin gjort innan eller något som är ren rutin så brukar jag ju faktiskt alltid fixa det, och bra dessutom!
Borde fan ge mig själv medalj eller nåt.
Jag menar, nu är jag ju inte ensam om detta, det finns ju hur många som helst där ute som klarar vardagen och lite mer än det och aldrig ens har reflekterat över det, men det är väl det som är lite felet i vårat samhälle där vi bara föväntas göra det vi ska och vi ska ju inte komma och tro att vi är något bara för att vi har gjort nåt mer än det som förväntas av oss. Det är detta som jag och många andra liksom måste se förbi, vi måste börja glädja oss åt det vi gör, det vi klarar att uträtta oavsett vilken nivå i livet vi står på.
För en del är det en seger att klara av att gå 50 meter på en dag, för en del är det en seger att kanske hänga upp en tavla själv, eller koppla in en tv utan att ta hjälp, för en del är det högre utmaningar som krävs för att man ska känna en seger och då kanske man även missar att känna sig nöjd med allt det lilla man faktiskt lyckas med varje dag. Varje dag är ju faktist en seger, att bara få ha chansen att leva liksom. Eller som Magnus Uggla uttryckte det: Åh åh åh men jag har vunnit en minst lika prisvärd nål.
Åh åh åh bland miljoner spermier gått först i mål.

Fan, det är dags att vara glad, glad över allt man faktiskt har lyckats med här i livet, att vakna till dagen med ett leende på läpparna och säga till sig själv att man faktiskt får vara med om allt detta fantastiska ännu en dag, och att man ju faktiskt har ännu en dag på sig att uträtta stordåd i livet, även om stordådet nu bara är att sätta på morgonkaffet eller om man kanske löser problemet med fred på jorden liksom, allt man fixar har man rätt att vara stolt över.

Jag vet vart jag är påväg nu och det är framåt, framåt i livet, med en nyfikenhet om vad livet har mer att erbjuda, vad jag mer kan sporra mig själva att klara av och i morgon när klockan har väckt mig och jag stirrar in i badrumsspegeln, ska jag titta killen där i ögonen och säga, Fan, du har alla chanser idag att lyckas! Ha en bra dag!

Med mig på min vidare resa tar jag ett citat som uttalades av horatius för över 2000 år sen. Tänk på det och vad det innebär och hitta erat eget sätt att boosta er genom livet, utan att bry sig om någon tycker att man verkar självgod bara för att man är nöjd med sig själv.

"Carpe diem quam minimum credula postero"

Det började med att jag bytte ett hjullager förra helgen, det visade sig dock att jag behövde byta andra sidan oxå, dessutom hittade jag en spindelled som var katastrofslut, visste att jag hade väldigt dåliga bromsok bak och lite annat så jag besämde mig för att ta en bilhelg. Lager och spindelled köptes och jag hittade 2 fräscha ok på bildelsbasen som var hemma redan dagen efter.
Helgen var med andra ord räddad.

Började lördagen med att gå ner i källaren och köra fram ett par dekaler jag ville ha.



Inte så svårt att gissa vad de ska vara till kanske?



Ska ju pryda de nya oken när de är upputsade.



Framme på jobbet där man har turen och förmånen att få husera ibland.



Det var dags att bränna ur partikelfiltret oxå så jag började med det.



Det skar i hjärtat att höra bilen stå på 4000varv i ett par minuter.....



Inne! Arbetet kan börja.



Var ju tvungen att limma fast tanklocket oxå. Fick bryta upp det häromdan när centrallåsmotorn hade gett upp.



Tjusigt....



Demontering....



Ingen som rört detta på ett tag.....



Alltid bra att göra rent och smörja innan man börjar lossa muttrar....går så mycket lättare då.



Demontering....



Färdigdemonterat på bilen.



Resten kvar....



Tom bromsskivan fick jag pressa bort i pressen, helvete vad de kan sätta sig!



60 tons press....den fick jobba hårt för att få ut det gamla lagret.



Allt isär och passytorna rengjorda och insmorda, dags att montera.



Ett st djupfryst lager.



Nya lagret på plats.



Navet på plats igen.



Hopskruvat.



Provturen gick bra....lördagens jobb färdigt.



På söndagen började jag med oken.



Rengjort



Och lite färg....



Sen var det dags för spindelleden. För de som inte bytt en sådan på en Citroen eller Peugeot någon gång kan jag berätta att det är ett smärre helvete, de sitter något grymt.
Snidade ihop ett eget verktyg att svetsa fast på den gamla leden för att kunna använda något vettigt att dra med.



Svetsat fast verktyget på leden och monterat leden på länkarmen igen för att ha så mycket stöd som möjligt. Brände ordentligt med svetsen för att värma upp allt ordentligt och få allt skit att släppa.



"Lilla" Skiftnyckeln att dra med....och den räckte inte utan jag fick använda en meter hävstång till.....



Gamla vs nya.....



Nya på plats.



Allt på plats igen.



Nu har färgen på oken hunnit torka lite så dekalerna åkte fram.



Blev hyffsat tjusigt.



Sen tyckte jag det var dags att få lite ledig helg oxå.
Får montera oken senare i veckan, och eftersom säkert någon kommer kommentera mitt lilla dekaltrim så kan jag ju säga att oken faktiskt är tilverkade av Brembo, så det är inte fusk....hehe.

Idag har jag varit på mitt första besök hos terapeuten, eller psykosociala teamet som det heter.
Fick träffa en trevlig läkare och fick börja lite mjukt idag, hon ställde sina frågor och jag svarade efter förmåga. En timme gick väldigt fort och trots att vi egentligen bara skrapade lite på ytan denna gången så fick vi fram 2 stora saker som återkommer hela tiden, vart man än kollar i mitt liv så kommer man hela tiden tillbaka till dessa 2 saker som stökar till det.
Det ena är då ekonomin, detta ok som har förföljt en i många år pga dumheter man gjorde när man var ung. Nu ser man visserligen änden på det kapitlet nåt år bort men det är fortfarande tufft.
Lever ju på existensminimum och minsta lilla skit som händer en månad med oförutsedda utgifter ställer till det nåt fruktansvärt. Det är klart att detta liv blir påfrestande i längden och blir det nån månad utan nån form av sidoinkomster från extraknäck eller affärer så blir det inget vidare. Hela tiden vända på pengarna och se att det ändå inte går med plus nån jävla månad. Det enda positiva är ju att skulderna betar av i rasande takt just nu. Tillsammans betar vi av 11.000 varenda månad och det är pengar man gärna hade haft kvar......
Det andra oket är att jag verkar lida av svår prestationsångest.
Jag är en sån människa som har mycket lätt för att lära mig sånt som är intressant för mig, nästan för lätt. Allt inom teknik har alltid fascinerat mig och jag har alltid haft en naturlig fallenhet för det, det mesta ter sig helt enkelt naturligt för mig.
Problemet blir att jag förväntar av mig själv hela tiden att jag ska ligga i toppskiktet i mina områden, och känner jag på nåt sätt att jag inte gör det så mår jag väldigt dåligt, riskerar att bli less på skiten och bara släppa det och hitta nåt nytt istället. Samma sak gäller när något blir rutin för mig, då blir det tråkigt och jag blir less och vill gå vidare. Detta var ett mönster vi hittade spår av och onekligen något jag måste jobba mer med.
En annan sak som kommer upp oxå är att jag gärna vill göra mig till lags för alla omkring mig och om jag inte lyckas med detta enligt mina egna måttstockar så mår jag dåligt över det.
Hursomhelst så var jag onekligen en kandidat för vidare stödsamtal och har tid nästa torsdag igen.
Fick lite uppgifter på sånt jag ska tänka på tills dess oxå.
Ska bli intressant att se var detta slutar.

Blev ju hemma igår oxå, söndagsnatten fungerade överhuvudtaget inte. Tvingade faktiskt upp mig själv i vettig tid ändå för att försöka få rätsida på sömnvanorna. Min läkare ringde oxå och berättade att han kontaktat psykosociala teamet och gjort vad han kunde för att jag skulle få förtur, han ansåg att jag inte trillat igenom fullständigt än och att om man fångar upp mig redan nu så kanske det går att vända trenden. Dock är det normalt 3 månaders väntetid dit så han sa att någon vecka lär jag nog få vänta, även med förtur. Somnade faktiskt vettigt igår, fuskade dock med en halv melatonintablett då jag insåg att det var nödvändigt om jag överhuvudtaget skulle kunna somna.
Vaknade när klockan ringde och klev upp mer eller mindre omgående och tog mig iväg till jobbet, kändes som en liten seger bara det.
Hade rejäla koncentrationsproblem under dagen men jag var iallafall där och började beta av lite på listan. Vid lunchtid ringde telefonen och det var från psykosociala, de kunde klämma in mig redan på torsdag kl 8! Snacka om flyt! Kändes som någon släppte på bältet som spänt runt bröstet hela förmiddagen. Tyvärr skärptes inte koncentrationen men resten av dagen flöt lite lättare iallafall.
Flexade ut redan vid 3 och åkte och hämtade de där jävla hjulbultarna som var den utlösande faktorn till hela detta kaos, fixade födelsedagspresent till lillasyster. Sen hemfärd, byte till vinterdäck eftersom det kändes som det håller på att frysa på, sen avslutades kvällen med fika hos morsan och syster.
Summa summarum en dag som pekat åt rätt håll även om den inte flutit som vatten, men någonstans måste man ju börja och jag ska ge 120% åt att komma på fötter igen nu.

Natti!

Jo, det gick ju som det gick detta.
Ville verkligen få fart på livet igen och komma till jobbet idag.
Såg till att vara trött till kvällen och sen marsch i säng........där nånstans så havererade allt.
Tankar malde i huvudet och de var omöjliga att få tyst på, tankar som jag nu knappt vet vad det rörde sig om iallafall. Något som dock rört om ordentligt i huvudet på mig inatt är dock detta med vad det är för besked läkarna kommer ge mig, jag är nämligen livrädd för att bli satt på medicinering.
För att förstå denna rädsla måste man titta på min släkt......där finns alkoholister, tablettuggare, och narkotikanyttjare.....själv har jag aldrig tittat ens åt något starkare än alkohol och det blir inte särskilt ofta jag nyttjar sånt heller, mycket beroende på ett aktivt val. Jag vet ju att eftersom anlagen uppenbarligen finns i släkten för att trilla dit i missbruk så har jag antagligen de anlagen oxå, med andra ord är det bättre att ta det lugnt. Stora frågan som dyker upp hos mig nu då, är ju om läkarna vill behandla mig med nån form av joddel-piller, nån kemiskt euforika som ska få mig att bli gladare och piggare, om jag blir tvungen att ta sådant regelbundet för att kunna fungera som människa så blir det ju ändå för mig som att ta ett stort steg bakåt, nämligen att jag blir tvungen att ge efter för någon form av drog. Även om det är laglig och utskriven av en läkare så är det lik förbaskat en substans som reglerar ens humör och som troligen är starkt beroendeframkallande. Jag vet inte hur jag skulel reagera på sånt i långa loppet och hade varit glad om jag slapp testa. Läkaren ska ringa mig om ett par timmar iallafall och då får man kanske se och vilket håll det svänger.
Nähä, om man skulle krypa ner i sängen igen, fösöka koppla bort tankar och få sova ett par timmar iallafall. Känns dock som att jobb i morgon bitti är rätt kört.....dels pga sömnbrist och dels på alla tankar som far, min koncentrationsförmåga existerar knappt just nu.

Godnatt alla glada.....

Jahapps, då var det Söndag igen.
Mår egentligen foretfarande inget vidare. Brottas fortfarande med lustiga känslor av att inte duga eller räcka till och det är jobbigt, jag menar trots allt så vet jag ju innerst inne nånstans att jag egentligen är rätt jävla bäst! ;)
Har iallafall tagit tag i att montera på lite vinterbelysning på bilen och det gav ju resultat utan dess like, kul att man lyckats med något på sistone.
Var även hemma hos goda vänner och det var väl trevligt på sitt sätt men trots att alla var glada och trevliga så hade jag ändå den där skumma känslan av att jag inte platsar in, och kanske är mer ivägen än till nytta.
Alla skumma tankar jag har är även näst intill omöjliga att koppla bort vilket leder till att jag har problem att somna på nätterna, kan ligga klarvaken hur länge som helst och ändå vara trött som jag vet inte vad.
Ska ta mig en sömntablett ikväll och hoppas att det hjälper för imorgon har jag bestämt mig för att försöka jobba. Visserligen har jag sjukintyg som gäller ett tag till men jag tvivlar på att jag mår så mycket bättre av att bara gå hemma oxå, får ju tankar hela tiden på att det blir bök på jobbet när jag inte är där och drar mitt strå till stacken ändå så då får man väl försöka tackla det hela på nåt annat sätt.
Nu i veckan skulle iallafall min läkare höra av sig och förhoppningsvis har han tryckt på lite så jag får förtur till någon att prata med, vill dock inte gå så långt att ta det hela akut för det finns säkert nån som behöver de tiderna bättre än mig, jag menar jag är ju iallfall inte suicidal eller så.
Hoppas ändå på att det går hyffsat fort och att vi hittar en väg upp ur träsket och helst utan att jag ska behöva några joddel-piller eller liknande, är glad så länge man slipper proppa i sig skumma kemikalier överhuvudtaget.
Ska återgå till soffan för resten av kvällen djupdyka i en bra tidning eller nåt.

Over and out........

Ännu en dag har passerat, har hunnit med ett besök på vårdcentralen och hunnit med att fundera mycket.
Funderingarna har gått mycket på vem jag är, vad jag vill, hur andra ser mig osv.
Funderat väldigt mycket på vilka vägar som lett mig till var jag står idag och vad jag hade kunnat göra annorlunda för att kanske mått bättre idag.
Åkte på förmiddagen till farsgubben och tog en kaffe och pratade både skit och allvar, rätt skönt faktiskt. Skönt att höra tankar och funderingar från någon annan om detta.
Åkte sen vidare till vårdcentralen och träffade en mycket bra läkare som jag varit hos innan.
Fick redogöra för hur jag mådde, och han ställde frågor, många bra frågor, och halvvägs in i besöket så började man få grepp om situationen, började kunna peka på enskilda faktorer hos mig som kanske är det som är grundläggande för att situationen i mångt och mycket är som den är.
Han ansåg att jag skulle vara hemma ett par dagar till, bara vara, fundera, ta promenader med frisk luft och göra lättsamma roliga saker som inte anstränger fysiskt eller psykiskt.....och det är ju lagom lätt för mig, att stänga av alla funderingar och planeringar som ständigt pågår i mitt röriga huvud.
Han ska oxå se till att jag får en prioritetstid hos psykopsociala (vilket jävla namn) där jag ska få träffa någon specialist som kanske kan hjälpa mig med att styra mina små grå åt rätt håll.
Både han och jag tror iallafall att jag kan börja jobba innan dess igen, men jag får väl försöka hålla fokus på vissa saker och försöka komma tillbaka till den kontroll jag tidigare haft.

Det var väl en liten sammanfattning då.

Bara att konstatera att jag är fysiskt frisk, och att inte ens jag, som jag själv har ansett vara en psykisk klippa klarar vad som helst utan att vågen tillslut väger över åt fel håll, jag måste lära mig att släppa förbi saker och inte bara fånga in det och hålla fast vid det.

Tack alla vänner för uppmuntrande ord, det har värmt och jag hoppas kunna återgälda det!

Många som känner mig väl och som jag umgås regelbundet med har på senaste tiden ifrågasatt hur jag mår.
Jag har borstat bort frågorna med det vanliga att man sovit dåligt, har en taskig dag etc.....
I förra veckan gjorde jag mig illa i ryggen och fick stanna hemma från jobbet, hade så pass ont att inget kunde pysslas med här hemma heller, något jag inte är van vid.
Fick tid hos naprapaten som knäckte till mig igen, men nu hade jag börjat få andra känningar i kroppen, obekanta känningar som inte var roliga alls.
Hur mycket jag än vilade så blev jag aldrig pigg, konstant törstig och svettas som en gris.
Hjärtat slår hårt i bröstet, så hårt att man känner det i hela kroppen, och jag kände mig allmänt jävla totalrisig. Tänkte att det var väl något som skulle glida över men icke, har fortsatt hela helgen och på söndagen ringde jag sjukan för säkerhets skull, och de tyckte jag skulle åka in meddetsamma.
Gjorde det och efter x antal timmars väntan så blev det ekg, och massa provtagning och sånt.
Hade legat på en brits i nån timma när ekg togs så hjärtat hade ju lugnat sig lite, men slog fortfarande lite extraslag och så. Alla värden i övrigt var bra förutom ett något högt levervärde som inte kan förklaras. Fått remiss till mer provtagning och läkaren uttryckte att jag inte bör anstränga mig på ett tag, psykiskt som fysiskt. Skitkul för en som är van att hålla igång.
Vad har då utlöst dessa reaktioner i min kropp?
Troligen att jag var tvungen att ta det lugnt ett tag så var det mycket skit som kom ifatt mig, sånt som jag lyckats blockera och hålla borta från mig.
Har ju massa saker som tynger mig, prestationsångest, känslan av att aldrig räcka till, en privatekonomi som är fullständigt åt skogen, folk som vill ha av mina resurser hela tiden, problem med familjemedlemmar med mera, summerar man det hela är det väl inte konstigt egentligen att det plötsligt släpper nu när man inte haft nåt att göra så man inte haft huvudet fullt med annat.
Det värsta är att bara för att man "kollapsar" så här så får jag ännu mer prestationsångest, känner ännu mer att jag inte räcker till, varken arbetsmässigt, eller mot nära och kära, jag ska ju fan vara en stöttepelare, inte vara nån som behöver stöd, det är liksom inte jag.......
Skrev detta mest för att sätta lite känslor på print, slippa ha tankarna i huvudet utan kunna skriva ner det och läsa om det själv, det underlättar faktist, man tar in det på ett annat sätt då......
Nä, nu är det färdiggnällt.....nu behöver jag kaffe!

Dagarna går och dieseln rinner iväg......fortsätter det i den här takten så får jag nog snart ett tackbrev från Reinfeldt för att jag så strongt hjälper upp sveriges ekonomi.
I fredags tog vi en snabbtripp till Stockholm för att lämna lite grejor där.
När vi kom hem på natten så satte jag mej vid datorn för att kolla av det vanliga som man gillar att ha koll på.
Bläddrar lite annonser och får syn på något jag letat efter sen jag köpte min första XM för 7år sen, nämligen ett kjolpaket! Kontaktar killen så fort det går och gör upp affären. Han fanns dessutom i skåne, dit vi skulle åka nästa dag med vagnen, perfekt! För den som inte har letat efter stylinggrejor till en XM så kan jag säga att det är ungefär lika lätt att hitta som till en DAF-66a, visst det har funnits 2 olika kit, Zender och Musketier men bägge har utgått ur sortimentet sen länge och kostade massor som nytt och såldes därför inte i större mängder, särskilt inte i Sverige.
Nu blev jag ju inte direkt ledsen av att priset var minst sagt överkomligt på detta kit heller som för övrigt var ett zender kit.
När vi hade dundrat ner till skåne stannade vi för natten utanför ring knutstorp och där upplevde vi det värsta vädret jag hittills upplevt i husvagn. Det regnade tydligen 80mm den natten, och det åskade så hela vagnen skakade.
Överlevde iallafall natten och på morgonen efter hämtades det efterlängtade kitet upp lastades i bil och vagn till hustruns "enorma glädje". hehe.
Resten av resan gick mot Österlen, och till kompisar här och var.
Har haft en mycket skön resa faktist.
Provade dessutom ett lugnare körsätt den här turen, det sparade nästan 1,5dl/mil vilket med nuvarande kurs ger mej en besparing på över 150:-/tank!
Tänkvärt......ska investera i en farthållare tror jag.

Idag har det varit en dag i lättjans tecken.
Efter nästan 2 semesterveckor som som alla andra veckor är proppfulla av diverse göromål och måsten så slog jag idag rot vid datorn, satte mej och spelade, och timmarna rann iväg. Växlade lite med soffan och mat och fika.
Ok, jag har faktiskt kört diskmaskinen idag oxå, det var jobbigt, hehe.
Skämt åsido.....
Man behöver såna här dagar, dagar när man bara skiter i allt och alla och bara degar ner sej fullständigt. Behöver inte vara vid datorn, det hade lika gärna kunnat vara vid tvn eller ännu hellre med nåt trevligt att läsa och krypa upp i en god fotölj.
Så...det jag trodde var försvunnet för lång tid framöver har jag faktiskt lyckats hitta idag, nämligen min vilopuls.
Saken är den att jag bytte jobb för ett par månader sen, jag blev uthyrd till ett annat företag och de blev så nöjda så de ville inte släppa mej.
Eftersom det även innebar ett fint lönelyft och var ett "attraktivare" jobb så hoppade jag på det även om jag hade visa bryderier inför detta med att sitta vid skrivbordet dagarna igenom. Är lite mer van vid att jobba med kroppen oxå så viss omställning var det. Det var mer än jag trodde faktiskt, kroppen funkade knappt den första månaden. Att vara pigg fysiskt men fullständigt slutkörd psykiskt är en lustig upplevelse, särskilt när man skall sova.
Sakta men säkert har jag vant mej vid detta men jag sitter ensam på min avdelning, en avdelning som har jobb för 3 personer, och därtill ny på tjänsten. Jag ersatte 2 killar som hade jobbat där i rätt många år men ändå var tvungna att jobba över titt som tätt för att få det att gå ihop.
Hur får jag det att gå ihop? Det får jag inte.....men jag gör så gott jag kan ooch chefen verkar vara glad för det i allafall. De letar ju dessutom efter mer folk, så om någon som läser detta är sugen på ett jobb som el-konstruktör så kan ni ju tjoa till.
Hur eller hur så har denna stressen på jobbet lett till att jag har haft problem att slappna av och koppla från jobbet ordentligt, men idag så tog jag tag i det hela alltså och det har varit fantastiskt. Har haft ett par halvslappa dagar hittills på semestern men det har alltså inte räckt utan det var idag det släppte.

Får väl se hur morgondagen blir, men jag både hoppas och tror att jag ska kunna vakna i morgon med en normal vilopuls, den jag äntligen hittat igen.


Stay tuned.

Läste idag att det rekommenderade dieselpriset stigit till 14.99/liter.
Helt underbart.....jag menar varför ska svenska folket ha råd att åka på semester och vila upp sej ordentligt? Bättre att man sitter hemma och degar ihop sej, kommer tillbaka till jobbet som ett ännu värre vrak än man var när man gick på semester och sen tvingas sjukskriva sej pga mental kollaps. Det är bra för Sveriges ekonomi det.
Nåja, jag ska väl inte klaga för mkt, jag ruckar på annat och ser till att försöka koppla av, bilåka är en enorm avkoppling för mej.
Gick tidigare i år och saknade det här med husvagn, ja, man gör lätt det när man kommer till åren. Med förra sommaren något ostadiga väder i färskt minne så känns det faktist trevligt att veta att man kan ha tak över huvudet även på semestern. Har provat tält, har provat husvagn, har provat hotell. Husvagn vinner rätt omgående över tält faktiskt, hotell blir dyrt i längden och bjuder inte alltid på samma möjligheter med en fin sjö med badplats 5m från dörren och kostar dessutom rätt mkt i längden.
Således började jag kika efter en vagn igen, har avverkat ett par lik sen innan så jag vet lite om det iallafall.
Sin vana(och plånbok) trogen så kikar man runt på blocket och kollar runt bland bekanta, hittar diverse rullande svampodlingar för ett par tusenlappar som man tänker att visst, det går ju att fixa till. Sen funderar man igen.....har jag tid? Ehhhh, nä! Så man börjar sakta men säkert överge tankarna på en vagn, jag har inte tid att renovera ett lik och jag har inte råd med nåt bättre.
Sen kommer det en öppning.
En bekant hade en vagn som hon ville sälja, en Solifer 552, en stor boggievagn som dessutom både ser och känns rätt ny ut.
Avfärdar tanken i början eftersom jag tar för givet att den är alldeles för dyr.
Tar sen mod till mej att fråga och det visar sej att hon kan tänka sej att släppa den för en summa som inte är helt omöjlig, särskilt då jag precis bytt jobb och har en fin slutlön att invänta.
Drar iväg, kikar på den och drar hem den.
Var en mindre skada i den som gick att åtgärda på ett par kvällar men priset var helt sjukt rätt.
Den har nu blivit vår bästa vän den här hittills halvtaskiga sommar. Vi har varit iväg ett par vändor, man behöver inte ens åka långt, bara att komma hemifrån känns rätt uppfriskande. Det visade sej dock redan på hemvägen att min gamla bil inte mådde så bra av detta med en stor vagn, den började bli sliten, det visste jag och trötthetstecknen var så många att det helt enkelt var billigare att leta upp nåt annat. Eftersom jag har fallit pladask för Citroën XM så var det givetvis det jag letade igen, mer bil för pengarna är ett slitet uttryck men i dessa fall är det det enda uttryck som verkligen passar. Hittade en 97a med stora dieseln i, en 2,5 liters. Fanns det mesta i lull-lull utom skinn och taklucka i den, hyffsat skick och komfort som vanligt långt utöver vad bilar i samma prisklass kan erbjuda.
Sitter nu här och inväntar nästa resa med vagnen, det blir om ett par dar, då drar vi ner mot skåne och blekinge.
För en sak är säker, inget ska hindra min semester, inget!
Inte ens ett dieselpris som innan semestern är slut säkert börjar sniffa upp mot 16:-/liter.

Stay tuned....




Ekipaget.

Då var det klippt.....jag ska börja blogga.

Detta mitt första inlägg vet jag inte alls vad jag ska skriva i så det får bli riktigt meningslöst, helt i stil med många andra bloggare, tex bröderna Schulman.
De verkar ju ha inställningen att de har blivit kända från början via en "sluta röka blogg" och sedan måste de fortsätta, helst skriva något varenda dag utan något som helst krav på meningsfullt innehåll.
Så precis ett sånt inlägg skriver jag nu, helt utan krav på meningsfullt, läsvärt innehåll.
Vem vet, kanske jag kan skriva något mer intressant framöver? Om jag nu kommer att fastna för det här alltså. Har ju dessutom semester ett par veckor till och lär väl ut och fara lite då och då.
Hur eller hur, detta var inlägg nr 1, helt enligt rubriken.
Stay tuned........