Där ute faller snön lätt o tyst.
Nästan omärkligt lägger den sig på marken.
För en gångs skull bildar den ett vitt täcke över allt på andra sidan fönstret.
Inne sprider sig värmen från kaminen o omfamnar en, håller en på betryggande avstånd från kylan utanför.
Huset e tyst o fridfullt.
Till o med ungarna e lugna :)
Jag har kommit o uppskatta det här lugnet mer o mer.
Så tvärt emot arbetsdagarnas monotona motorljud.
Vintern när den e som bäst
