Ja fråga inte mig, jag kom på det igår...

Jag har ju funderat på hur det var att vara kär, och hur man visste det, och som dom säger, ju mer man funderar , ju dummare blir man kanske, eller?

Det kan vara kränkande mot en person detta, men eftersom det handlar om avslutade kapitel i mitt liv, anser jag inte det är lönt att hyssha om, och ni som kännr mig,, ni vet att hålla käften, det är det sista Peppe gör om det är något han vill ha fram...

I förra bloggen, då backade jag tiden ett antal år, då jag satt hos en polare och snackade igenom helgen.....ja ni minns säkert....
Låt oss göra det samma inatt, fast nu i ett annat syfte....
Ett syfte som rör det jag skrev om här uppe, nämligen hur det var att vara kär....och hur man vet.....

Kanske vi även ska nalla lite på vikten att inte hoppa in i ett nytt förhållande för fort åsså....men det ser vi under resans gång....

Det fanns en gång en tjej i mitt liv, vi kan kalla henne Ena, hon kom in i en hård period, just så där perfekt som ni vet det kan bli ibland, min dåvaradne flickvän, "C" hade precis veckan innan lämnat mig för min dåvarande polare....detta gjorde hon på min mammas födelsedag, via ett sms.....
jag minns det som igår...men låt oss inte bry oss om detta, låt oss istället titta på denna "Ena"...
Min dåvarande bästa kompis, och gamla klasskamrat Stefan Dahlströms sambo, fyllde år, och jag var ditbjuden...en helt ordinarie fest var det väl meningen att bli...men ack så fel...
I soffan när jag kommer in sitter denna underbara skapelse....hon var otroligt söt, och jag gick fram och hälsade, hon log mot mig med ögon som fick mig att ta ett extra andetag, och sen var cirkusen igång..
Jag har alltid känt mig självsäker tillsammans med Stefan, och så även denna gång, hon skrattade åt mina skämt, och många blickar utdelades oss sins emellan....
Efter ett par timmar i deras lägenhet i Tågarp, var det dags för att gå vidare till den lokala puben, tillika pizzeria...
Vi tog ett eget bord, meningen var att käka och dricka gott.....men mat blev det inte tal om...vi drack och pratade istället...Stället var fullt med folk, både unga och gamla, och folk kom å gick hela tiden....
Helt plötsligt stelnande Ena till och tittade som hon sett ett spöke...

Hennes styvfar kom in i lokalen, ställde sig vid bardisken och började dricka.....visserligen vart han redan bra i kalsongen när han kom dit, och sämre blev det väl inte...eller jo, det blev det..

Jag vet inte hur det kom sig sen, förmodligen har jag förträngt det, för sen gick allt jättefort,
Men jag och Stefan stod vid bardisken och skulle köpa oss mer dricka, då Enas styvfar får syn på Stefan och börjar vilt jestikulera...han undrar om Ena är med oss och Stefan säger att det är hon, och att hon har det bra...
Styvfaren får för sig att Stefan har "tagit" hand om Ena och vill krama sin blivande svärson. sträcker ut armarna och råkar boxa till en yngling från trakten...

......å sen är barslagsmålet ett faktum....

Lite senare sitter Enas styvfar med blödande näsa och spräckt ögonbryn ute vid gatan och väntar på Enas mamma ska hämta dom....
Ena gråter förtvivlat, och vill inte prata med någon, förutom Stefans sambo som tröstar henne...Skjutsen kommer, och alla åker hem, vi går tbx mot deras lägenhet....

Stämningen blev inte riktigt bra den kvällen igen, Sambon gick å la sig, Jag och Stefan gjorde slut på allt alkoholhaltigt som fanns i hushållet...Vi snackade om allt mellan himmel och jord, och som fyllesnack brukar så skapade vi ett fantasi företag....."Pumba Entrepenad"...
Men det är en annan femma...

Några veckor senare, då jag var på väg upp mot Norrland i Harry Östmans Åkeris lastbil, då pep det i mobilen.....

DET VAR ENA!!

Hon undrade hur det var med mig osv...och vi började på en ganska ordentlig sms kontakt...

Jag kommer även ihåg var det var någonstans, det var i halva Göteborgsbacken utanför Jönköping, ett ställe som alltid kommer vara förknippat med denna tjejen!!!!!!

Det ena (haha) gav det andra, och vi började ringa, långa samtal blev det, vi pratade om allt...
Hon pluggade på naturbruksgymnasiet i Bollerup, och jag var välkommen dit när jag ville å hälsa på henne....
Vi hade intensiv daglig kontakt, och en lördagmorgon åkte jag hem till dom efter mitt jobbepass och bjöd hela familjen på nyköpta och nybakade frallor....Det var väldigt uppskattat, och vi pratade numera flera gånger dagligen....jag var populär i familjen, och hälsade på när jag kunde och hade tid.

Min födelse dag började närma sig, och våra samtal hade slinkit in mer å mer på ämnet förhållande...hon hade lämnat ett stormigt förhållande tämligen nyligen, och ville inte stressa, och jag hade ju ff efterdyningar efter "C" s svek, så vi kom fram till att man inte skulle stressa in i något, låt oss vara vänner å se vart det bär....helt ok!!

Några dagar innan min födelsedag så tog jag mig mod å frågande henne om hon hade lust att komma på mitt och pappas kals, Stefan och sambo var redan bjudna, så Ena accepterade och sa sig se framemot det hela, vidare skulle vi ut på bio på kvällen alla 4....nu skulle et äntligen ske.....

Samtalen var som vanligt både intensiva, många och långa....och jag minns sista samtalet som igår, det tog jag emot när jag låg under instrumentpanelen på pappas Saab 900 och försökte få rätt på värmereglagventilen som han bytt men ej fått ihop riktigt...

Vi pratade och hon ojjade sig över att hon kände att allt hade gått så fort på sistone, så jag nämde lite snabbt i förbifarten att kändes det inte ok att ta steget med mig kunde vi vänta lite till...

Då sa hon: Vem sa att det var dig det handlar om?


Där brast det....hon hade pratat om en annan kille hela tiden, jag var ju bra den där kompisen man kunde prata om allt med, och som var snäll och mysig...men bara kompis....

DET mina vänner...ni har just läst historien om förra gången i mitt liv jag var RIKTIGT kär i en person......

Mitt senaste förhållande med exxet vart ju bara en nödlösning för att Pappa och Lena inte skulle behöva ställa undan en tallrik från festbordet.....

Förlåt mig Sandra, men du var faktiskt bara en ersättning första dejten............känns rätt svårt att erkänna det..men visste du inte nu så vet du!

Men det var väl därför vi aldrig fick DET där du pratade om, där i din lägenhet, sista natten, innan vi skiljdes....vi var aldrig kära egentligen,det pirrade aldrig emellan oss... jag tog dig som en ersättning för en tjej jag VAR kär i, och du tog mig som en ursäkt att slippa din FD, som du inte trivdes med längre...
Hårt, men förmodligen väldigt sant?

Nu nästan 11 jävla år senare så har jag insett hur illa det var.....

ÄR det konstigt man undrar hur fan det är att vara kär??

Jag känner att jag börjar bli rätt nöjd med min singeltid, och det känns bra, jag vet dock inte riktigt om det är riktigt rätt att göra något förhastat, men samtidigt så vettefan,vad är förhastat liksom??
Man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar...och sparar man den, då blir den torr och osmaklig.....det är fan inte lätt alltså!!!

Jag är grymt osäker på mina känslor idag, och det finns en tjej därute som är BRA mycket mer värd än alla andra...

Jag blir glad av henne, jag ser fram emot att träffa henne, Hon har nästan likadana ögon som "Ena" hade, som jag blev så kär i för längesen.....jag ser en härlig trygghet i dom, jag ser en tjej som har växt otroligt både i styrka och självförtroende, jag ser allt som jag skulle vilja ha i en blivande flickvän, och sen ser jag något väldigt speciellt i dem, frågan mina vänner är bara, vad????
Den som lever får väl se....

Konstaterat är ialla fall:
Att vara kär, Tja....det är väl såhär det är?


Nu orkar jag inte skriva mer, imorgon natt är det Värnamo som gäller...känns rätt bra faktiskt!!!

Bloggens låt skulle blivit något som kunde funka med texten här ovan,och fan vet om jag inte lyckades rätt bra, eller tvärtom??





10-4 över och ut!!!