Vi var och bäddade i Tindras kista i tisdags, en liten jätte fin vit kista. Det kändes så konstigt att vara så nära henne men ändå så långt borta....
Hon var helt insvept i ett litet lakan. Det blev så fint med nallen, en ängel och en rosa ros. Våran filt vi hade blev för stor att lägga i så den ska vi spara som minne... Hon låg i den på sjukhuset så det är som en liten bit av henne.

I onsdags var vi på Östra och pratade med läkarn. Fick veta att det inte var något fel på mig, moderkakan var helt ok. Det tar dessvärre ca 1 månad till innan vi kan veta vad det var som gjorde att Tindra blev sjuk. Läkarna tror att det var njurarna som inte funkade som dom ska.
Men det är skönt att vi kan försöka igen så fort vi vill och orkar.

Nu väntar vi bara till imon då vi ska ha minnesstunden. Det kommer nog kännas skönt när allt är överstökat, då kan vi släppa det lite och tänka på annat.