Låg och fundera igår kväll när det var dags att sova.
Men det är så skön tystnad här nere när man går i affärer eller över huvudtaget visar sig ute.

Konstant december-februari (och även till och från nu när jag är hemma i Småland) så får jag frågan "Hur mår din syster?" "Hur mår dina föräldrar?" "Hur tar Pontus det?"
Frågor jag faktiskt är ganska oförmögen att svara på ordentligt...
Dessutom har jag inte EN enda gång hemomkring fått frågan hur jag mådde, inte en enda gång... Jag bryr mig egentligen inte, men i natt irriterade det mig.
Linus stod mig enormt nära, han var nästan som min egen. Men jag var ju "bara" hans moster!

Men hur eller hur det jag vill ha fram är att här slipper jag svara på frågor om hur alla mår medans jag själv bara fungerar som en mellanhand som endast finns för att föra vidare budskap.
Här nere får jag vara jag, här nere behöver jag inte ta reda på hur alla mår i familjen så jag inte står utan svar om nån frågar.