Jag är ledsen och besviken. Jag trodde att jag hittat rätt, att jag kunde hitta kärleken igen. Allt började ju så bra. Den första tiden var precis som den ska vara. Lite tafatt och osäkert, ibland till och med lite nervöst i vissa situationer. Hur ska omgivningen reagera, vänner å bekanta, för att inte tala om familjen. Kommer dom tycka att vi passar ihop!? Till en början så kändes det som att vi skulle kunna dra jämnt, förutsättningarna fanns ju där. Men ju längre tiden gick, desto tråkigare blev det! Det hände inte så mycket, gnistan saknades, det där lilla extra ni vet.
Vi gjorde vad vi kunde. Vi åkte iväg på äventyr, vi besökte min son och min familj. Och det var väl inte så mycket med det. Familjen tyckte inget särskilt, min son var väl egentligen den enda som hade några åsikter, precis som det skall vara.
Till en början var han väl ganska nöjd med min nya, men med tiden så blev oxå han mindre och mindre förtjust, jag borde nog ha lyssnat mer på honom!
Jag vet inte...kanske hade han precis som jag, lite för höga krav. Och det är ju ganska viktigt vad ens barn tycker om sånt här...han blir ju lika involverad som jag.
Även om vi aldrig haft några direkta problem så känns det bara inte rätt helt enkelt. Jag gjorde verkligen allt som fanns i min makt, jag gick till och med så långt att jag kastade av mig kläderna offentligt för att locka fram någon slags gnista. Men inte heller det hjälpte. Till och med omgivningen uppskattade det mer än vi. Å vem gör man det för då??
Det var där och då, som jag beslutade mig för att det nog får räcka nu. Det finns inget mellan oss. Och det gjorde det nog inte från första början heller. Kanske hoppades jag på att vi skulle kunna hitta varandra med tiden, ungefär som en vänskap som utvecklas till kärlek....men vem e jag att gå emot mina egna principer...varför skulle det vara annorlunda med den här??
Vi fick iaf drygt ett halvår tillsammans, ett halvår där jag verkligen ansträngde mig, för oss.
Men nu måste jag inse fakta, det funkar inte, jag känner inte för min bil. Det e dax att sälja Opeln och försöka med något annat istället...