Du måste tro att jag är lurad. Att jag gick på den där lätta, och sen inte vågade göra någonting åt det. Du och din såkallade vän - som du för övrigt själv har kallat idiot - har garanterat suttit och garvat arschlet av er - men ni är inte glömda.

Varenda dag tänker jag på eländet. Inte för att det tynger mig, nej tvärtom. En sådan här händelse rensar ut patrasken man trodde var ens vänner, och verkligen visar de som står bakom en.
Jag tänker hellre på hur jag ska göra för att slå tillbaka. Smart. Som en vuxen person, men ändå så att jag får min hämnd. Min ljuva, sköna, underbara hämnd.

Man stjäler inte. Särskilt inte av dem man kallar vänner. Jag var dum. Jag vet. Jag var så inåthelvete dum som lät dig skriva på pappren och bokstavligt talat få bilen, även om du hävdade att du skulle betala så fort du fick till pengar.
Du var ju utan bil och behövde en för att ta dig till stan och liknande. Vi kände ju varandra, så vad var problemet?

Så därför kommer det inte vara nåt problem, när jag kommer och hälsar på.
Med mina vänner.
Mina verkliga vänner, som ställer upp - och kräver en bil tillbaka.
Inte mitt problem att du har sålt bilen vidare, i tron om att problemet var ur världen.

Då tar jag en annan helt enkelt..du har ju några att välja på har det visat sig..