Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Jag ska nog inte ha bil.
8 december 2010
2087
Det är nog så, jag ska inte ha bil. Förvisso ska det ju erkännas att jag kör rätt mycket (det har hittills iår blivit drygt 6000 mil) men va fan, lite ska väl bilar hålla?
Köpte en Mercedes 290 TDT -98 i december förra året för jag tänkte att jag skulle ha mig en bekväm och rätt säker bil när jag sitter i den minst 22 mil per dag, och det klarade den ju galant. Men då började problemen. Ca en-två månader efter jag köpt den så la ASR:en helt plötsligt av och min tanke var "Nå men va faaan?.." men tänkte att jag får fixa det när jag får råd (kollade upp detta senare i dator och den hittade inget fel). Nån månader senare får jag punktering två gånger under en månads tid, och köpa vinterdäck när säsongen snart är slut är inte så kul. Köper schyssta sommardäck av en polare och börjar köra. 1000 mil senare är två av däcken helt slut. Utan att bilen har dragit snett så finns det inget mönster kvar. "Helvete.." tänker jag då och hostar upp för två nya sommardäck.
Kör i ungefär en vecka när det börjar skrapa i framvagnen, låter som metall mot metall. Har inte tid att undersöka närmare och nån dag senare skär ena framhjulslagret vilket resulterar i att även ABS-kransen blir skadad och jag står utan ABS. "Det är inte sant..." flyger igenom mitt huvud medans jag försiktigt kör in den på verkstad.
Problemet åtgärdat och jag något fattigare fortsätter jag att pendla mina 22 mil.
Här mitt i sommarn blir Mercan ståendes nån månad och jag verkar ha förträngt varför för jag kan inte komma ihåg, men jag byter till mig en Saab 9000 och kör med den under tiden (i den går vattenpumpen efter jag kört 50 mil, men det är en annan historia).
Mercan fixas och jag fortsätter köra med den men hinner inte mer än pendla nån månad så plockar jag en älg med den vilket resulterar i att försäkringsbolaget löser in den (eftermånga om och men). Här i ligger min enda tur då jag hittat MYCKET tveksamma rostlagningar i golvet som kommit tillbaka och hotade att slänga ut batteriet.
Fortsätter att köra med Saaben i väntan på att hitta en schysst dieselbil igen, och då börjar kopplingen bråka. Men jag tänker inte så mycket på det eftersom jag bara ska köra tills jag hittar en bättre kärra, men pga att folk verkar ta hur mycket som helst för vad skrot som helst så drar det ut på tiden och kopplingen blir bara sämre och sämre. I panik över kopplingshaveri och att den sakta men säkert äter upp mina pengar i form av bensin så inhandlar jag mig en BMW (och tro mig; här tog det i, för det finns inget märke jag tycker sämre om än just BMW, men jag fick den billigt). Jag köper den på en lördag. På måndag morgon när jag ska åka iväg upptäcker jag två saker; batteriet är slut och motorvärmaren fungerar inte (kvicksilvret låg den här tiden kring -25) = biljäveln startar inte. Nå jag får ta ledigt och låna (ex-)flickvännens bil och inhandla ett batteri för 1729:-.
Hinner härefter köra tre dagar till fredag morgon kring 06:00 när jag i trött och inte alltför uppmärksamt tillstånd kör på en isklimp som ligger strategiskt placerad i en snäv kurva. Skriker ut diverse svordommar och fördömmer lastbilen som antagligen är den skyldige, och går ut och kollar skadorna. Helt fantastiskt ser jag bara att ena dimljuset gått sönder och går något gladare in i bilen igen och kör vidare... tre kilometer senare hör jag en duns från under bilen. Stannar och går ut och lägger mig framför bilen, och vad ser jag där? Ett stycke intercooler ligger och släpar sig i nysnön på vägen.
För att korta ner det hela och inte trötta ut läsaren med hur jag skulle ha fått en intercooler och fått den bytt under helgen men att det slutade med att intercoolern drogs upp av kattstrypare och de celler som skadats limmades ihop med epoxylim så avslutar jag BMW-historien här.
Tillbaka i Saaben med ständigt försämrade koppling kör jag några dagar tills för två dar sen då den nästintill la av helt. Fick ringa runt till polare för att se om nån hade en bil till salu och fick till slut napp på ett par Volvo 245:or. Så här är jag nu. Jag kör Volvo medans BMW:n väntar på att nån skrot i Skåne ska skicka upp en intercooler så jag får börjar köra med den istället... för en 245:a må vara något av det mest skottsäkra som byggts, men snål är den då inte!
Köpte en Mercedes 290 TDT -98 i december förra året för jag tänkte att jag skulle ha mig en bekväm och rätt säker bil när jag sitter i den minst 22 mil per dag, och det klarade den ju galant. Men då började problemen. Ca en-två månader efter jag köpt den så la ASR:en helt plötsligt av och min tanke var "Nå men va faaan?.." men tänkte att jag får fixa det när jag får råd (kollade upp detta senare i dator och den hittade inget fel). Nån månader senare får jag punktering två gånger under en månads tid, och köpa vinterdäck när säsongen snart är slut är inte så kul. Köper schyssta sommardäck av en polare och börjar köra. 1000 mil senare är två av däcken helt slut. Utan att bilen har dragit snett så finns det inget mönster kvar. "Helvete.." tänker jag då och hostar upp för två nya sommardäck.
Kör i ungefär en vecka när det börjar skrapa i framvagnen, låter som metall mot metall. Har inte tid att undersöka närmare och nån dag senare skär ena framhjulslagret vilket resulterar i att även ABS-kransen blir skadad och jag står utan ABS. "Det är inte sant..." flyger igenom mitt huvud medans jag försiktigt kör in den på verkstad.
Problemet åtgärdat och jag något fattigare fortsätter jag att pendla mina 22 mil.
Här mitt i sommarn blir Mercan ståendes nån månad och jag verkar ha förträngt varför för jag kan inte komma ihåg, men jag byter till mig en Saab 9000 och kör med den under tiden (i den går vattenpumpen efter jag kört 50 mil, men det är en annan historia).
Mercan fixas och jag fortsätter köra med den men hinner inte mer än pendla nån månad så plockar jag en älg med den vilket resulterar i att försäkringsbolaget löser in den (eftermånga om och men). Här i ligger min enda tur då jag hittat MYCKET tveksamma rostlagningar i golvet som kommit tillbaka och hotade att slänga ut batteriet.
Fortsätter att köra med Saaben i väntan på att hitta en schysst dieselbil igen, och då börjar kopplingen bråka. Men jag tänker inte så mycket på det eftersom jag bara ska köra tills jag hittar en bättre kärra, men pga att folk verkar ta hur mycket som helst för vad skrot som helst så drar det ut på tiden och kopplingen blir bara sämre och sämre. I panik över kopplingshaveri och att den sakta men säkert äter upp mina pengar i form av bensin så inhandlar jag mig en BMW (och tro mig; här tog det i, för det finns inget märke jag tycker sämre om än just BMW, men jag fick den billigt). Jag köper den på en lördag. På måndag morgon när jag ska åka iväg upptäcker jag två saker; batteriet är slut och motorvärmaren fungerar inte (kvicksilvret låg den här tiden kring -25) = biljäveln startar inte. Nå jag får ta ledigt och låna (ex-)flickvännens bil och inhandla ett batteri för 1729:-.
Hinner härefter köra tre dagar till fredag morgon kring 06:00 när jag i trött och inte alltför uppmärksamt tillstånd kör på en isklimp som ligger strategiskt placerad i en snäv kurva. Skriker ut diverse svordommar och fördömmer lastbilen som antagligen är den skyldige, och går ut och kollar skadorna. Helt fantastiskt ser jag bara att ena dimljuset gått sönder och går något gladare in i bilen igen och kör vidare... tre kilometer senare hör jag en duns från under bilen. Stannar och går ut och lägger mig framför bilen, och vad ser jag där? Ett stycke intercooler ligger och släpar sig i nysnön på vägen.
För att korta ner det hela och inte trötta ut läsaren med hur jag skulle ha fått en intercooler och fått den bytt under helgen men att det slutade med att intercoolern drogs upp av kattstrypare och de celler som skadats limmades ihop med epoxylim så avslutar jag BMW-historien här.
Tillbaka i Saaben med ständigt försämrade koppling kör jag några dagar tills för två dar sen då den nästintill la av helt. Fick ringa runt till polare för att se om nån hade en bil till salu och fick till slut napp på ett par Volvo 245:or. Så här är jag nu. Jag kör Volvo medans BMW:n väntar på att nån skrot i Skåne ska skicka upp en intercooler så jag får börjar köra med den istället... för en 245:a må vara något av det mest skottsäkra som byggts, men snål är den då inte!
Rapportera
Rapportera