I morse ringde Polisen från Hammarstrand igen. Ungefär samma tid, lustigt nog, som förra gången. Och igen på dolt nummer. Man förstår ju varför, men samtidigt är man ju själv på vippen att inte svara pga just dolt nummer.

Reservdelsbilen är spårad till Bispgården. Polisen hade pratat med fadern till personen jag inte är så glad på - om han inte var hemma eller om det var den ende som ställde upp att prata vet jag inte men faderns svarade i alla fall - och konfirmerade att det var en skrothandlare i Hammarstrand som hade tagit med sig bilen och fått den till en skrot i Bispgården, där den förmodligen är ganska platt i dagsläget. Platt, eller bara skrot.

Själv tänker jag inte göra så mycket åt just detta. Jag fick min hjälp att spåra den, och så mycket mer går det inte göra. Visst, den var värd kanske 500-1000 kronor som den stod, beroende på vem man vände sig till. Men att kräva en sådan summa känns...dumt.
Surt sa räven såklart.
Dock skulle jag få hjälp att avregistrera den, vilket är väldigt snällt tycker jag av Polismakten.

All heder åt Polisen i Hammarstrand.

Nu är det dock en sak som är säker. Eller två, med tanke på att jag nu vet vart den bilen är.
Mitt andra ärende som Polisen inte vet om, hoppas jag även den går min väg.