dom man verkligen ser upp till och högrespekterar. dom som man säger "jag ska bli som dig". det är dom man vill ska leva i evighet. inget kan hända dom. men inerst inne vet man det lär hända en vacker dag men försöker ignorera.
nu går det inte mer. nu är korten lagda på bordet och det går inte att neka bort det längre. vi fick svar från röntgen. mormor har cancer i buken. det har spritt sig och dom vill inte göra något mer än att ge henne smärtstillande. hon känner inte matsmaken och har jätteont i rygg och mage. vi vet inte hur länge hon kommer att lida. tårarna bara rann när jag fick veta och det har inte slutat än. helt nollställd i hjärnan.
det är svårt och jobbigt att bara titta på när hon har det så här. man kan inte göra något heller. det skulle varit lättare om hon dog på fläcken för då skulle man vetat att hon inte led.. men nu gör hon. jag vågar inte visa mig hos henne fast att min familj vill. jag vill inte böla framför henne.
låt denna mardröm försvinna.