Igår var jag med min mormor hos hennes läkare och pratade om hennes cancer.
Mormor har eller tar det ganska bra. Det är precis som dom förstår direkt, hade jag fått ett besked där det var dödsdömt och att dom inte tänker göra något åt de, hade jag nog inte tagit så lätt på saken.
Fast sen och andra sidan så man kan man inte göra något åt det.

Jag vet jag är egoistisk nu men jag vill verkligen inte gå igenom samma "helvete" igen. Morfar bodde hos oss när han fick sin cancer och den sista månaden han var vid liv var ju det jobbigaste jag någonsin har upplevt, även om jag kanske inte förstod så mycket av det. Men det var ändå 6år sen han dog.
Den dagen det var skolavsutning i tvåan låg han på trappan utanför huset, han skulle ut och röka för han hade cigaretten i handen fortfarande.
Han var alldelse kall. Så igentligen vet vi inte hur länge han hade legat där eller om han har kallat på oss eller något.

Men att se honom varje dag bara tyna bort och försvinna allt mer i från mig, det går inte att beskriva den känslan. Jag bodde ganska ofta hos min morfar när jag gick i skolan i helsingborg.
Att bara se den smärtan dom har varje dag och hur dom kämpar med att kunna klara sig själv. För inte fan vill man låta någon annan klä på en, tvätta en.

Tanken att jag sa gå igenom samma sak med min mormor gör mig så fruktansvärt rädd. Att se henne bara tyna bort.
Jag vill ta avstånd från henne så gott det går men jag kan inte !
Är det hemskt och säga att jag hoppas det går fort ?
Vill inte hon ska lida..

Min mormor har klarat sig igenom, en njure, benskörhet, hjärtfel, massa fel på blodkropparna och brötna armar, kunde hon inte bara fått dö en stilla fridsam död utan smärta ?
Hon har mist sin man och sin enda son i cancer, hon har sett dom går igenom en fruktansvärd smärta.
Varför skulle hon med behöva få det ?
Hon har fått massa smärtstillande som hon behöver, hoppas bara det hjälper när det väl gör ont.

Är det verkligen så att synden straffar sig själv ?
Att om man behandlar någon illa så får man tillbaks det sen?
Typ bra karma och dålig karma ?

Tycker det är 2011 nu och var tar alla pengar ivägen för forskningen?
Man skänker och skänker och skänker men dom kommer inte ända fram.
Vet att dom har kommit långt med forskningen, men varför kan dom inte upptäcka cancer i bukspotskörtlen fortare ?

Nej, slut skrivet om att tycka synd om sig själv!

Tack för mig !