Hur funkar detta då? Personliga inlägg kan ju inte kommenteras.....eller?

Eftersom jag gick fordon på gymnasiet ser jag mig med min fordonsutbildning mig som klart kvalificerad att blogga i den nya fräscha fordonsbloggen.

Idag har jag varit ute i skog och mark och gått i mina sköna Everest kängor som jag köpte för ett par år sedan, dom har stått i skostället ett tag eftersom ena snöret gått av men för ett par dagar sedan köpte jag nya och snörade om kängorna så idag kunde jag och min hund vara ute i flera timmar och njuta av skönt väder.

Fordonskram!

Fan är det för jävla stämning här på Garaget nu för tiden????
Folk utan profilbild är oseriösa, folk utan bil uppladdad är totalt blåsta, brudar kan inget och är bara här för att ragga, alla hackar på alla, för jävelen SKÄRP ER!!!!!! Små barnungar, sånt höll folk på med på dagis!

Jag har ingen profilbild för att jag inte gärna är med på kort och därmed inte heller gärna slänger upp bilder på mig själv här, det är väl dessutom ett motorforum, ingen jävla dejtingsida, varför måste man ha profilbild för att vara seriös? Vill ni veta skonummer och favoriträtt med?

Jag har ingen bil uppladdad dels för att jag inte vill skylta med vilken bil jag kör och dels byter rätt ofta så jag orkar inte hålla på att ladda upp och ta bort, jag har faktiskt ett liv utanför internet. Däremot jobbar jag dagligen med bilar som det flesta här bara kan fantisera om när ni onanerar.

Om brudar håller på med bilar så ska ni väl uppmuntra dom precis som ni uppmuntrar era killkompisar, vad är det för skillnad på en tjej som håller på med bilar och killar som håller på med bilar? Ni är väl bara avundsjuka för att hon ser bättre ut jämte sin bil än ni gör. Jag är själv kille och tycker att det är superroligt att tjejer börjar synas mer och mer i alla bilsammanhang.

Kom igen nu jävla gnällrövar, skärp er innan fler tröttnar och börjar hänga på andra forum.

Jag brukar alltid vara den som säger till folk att det inte är lönt att försöka få tillbaka något som varit, att det är bättre att ta tillvara på nuet och sikta mot nya mål, ja ni vet alla de klyschorna. Nu förstår jag varför ingen lyssnar på mig när jag säger sånt, nu sitter jag själv i den sitsen att jag vill tillbaka, tillbaka till den tiden då jag var lycklig, den tiden då jag hade det bra, innan jag träffade "henne", innan allt började falla samman. Jag vill tillbaka till sommaren 2005, första sommaren jag bodde hemifrån, första sommaren jag höll mitt första grillparty i mitt eget hem, på min egen gård (well jag hyrde den), den sommaren då jag hade den bilen jag drömt så länge om, den sommaren som jag kom till insikt om hur nära skiten jag varit och hur lycklig jag var över att ha sluppit undan att hamna på samma bana som många av mina vänner.
Sommaren 2005 var första sommaren jag bodde i Småland, utanför Markaryd, ett ställe som jag alltid älskat och gör än idag fast det är där allt skit började. Den sommaren hade jag min Volvo 760 Turbo Intercooler, jag hade ännu inte fått problem med ryggen, jag hade min första betalda semester, jag lärde känna nya människor hela tiden, jag hade precis skaffat mig mina polermaskiner och for land och rike runt och putsade folks bilar, jag hade det bra, riktigt bra.

Sen började saker gå fel, jag köpte en Jeep Cherokee (som jag än idag hävdar är den bästa bilen jag haft) som jag sen gjorde mitt livs sämsta affär på när jag sålde den och förlorade sanslöst mycket pengar på, jag började få problem med ryggen pga det monotona arbetet, jag sköt motorn i 760n, jag träffade "henne" för första gången, jag fick mer problem med ryggen, så illa att läkaren förbjöd mig att ha sex på en månad (24 bast och får inte ha sex på en månad, sweet....), stället jag hyrde skulle säljas så jag fick börja leta nytt vilket inte var lätt, inget kunde ju bli lika bra som det, jag träffade "henne" igen, läkarna började prata om kronisk inflammation i ryggen, min arbetsgivare började strula med papper till försäkringskassan, pengarna till räkningarna räckte inte och första brevet från Kronofogden landade i brevlådan.

Saker och ting gick bara mer och mer fel ju mer jag försökte göra rätt, jag försökte jobba för att få ihop pengar vilket gav mig mer problem med ryggen, jag försökte betala till kronofogden vilket betydde att pengarna än mindre räckte till räkningar och hyra, också skulle jag hitta nytt ställe att bo, också började jag "festa" igen, också träffade jag "henne" lite mer.....
Jag hittade till slut ett ställe, ett riktigt drömställe för en som mig som älskar att bo på landet, som gärna tvättar bilen en gång extra bara för att få höra grusvägens knaster sista biten hem och som gärna sitter och spelat tv spel på hög volym långt in på nätterna, stället var en tvåa på 60 kvm för 1500 mer i månaden än jag betalt för gården med hus på 140kvm och garage.
"Festade" lite mer, träffade "henne" lite mer, fick fler brev från kronofogden, "festade" mer och hamnade i mer och mer problem som jag inte visste hur jag skulle lösa, försökte verkligen göra rätt men hur?
Slutade på jobb och flyttade ihop med "henne", började få ordning på mina skulder, flyttade igen till ett perfekt litet hus men det dög inte för henne (orkar inte göra "" längre), gård skulle det vara, jag tänkte direkt på stället jag hyrt som ju var till salu men nä, det var fel, en gård med hyra på 10k hittades, klarar vi det frågade jag, ja det är inga problem svarade hon och jag trodde på henne.
Jag hittade ett jobb som jag trivdes riktigt jävla bra med, bra folk, roligt hela tiden, det var perfekt, livet på gården verkade också vara det, jag började planera för bilköp (760n såldes efter motorn blev bytt). Tyvärr var jobbet bara visstid och efter 8 månader var det finito, lugnt, hittade nytt på bakluckan på en taxibil, solfilmsmontör blev den nya titeln, livet på gården var inte längre lika bra, pengar försvann utan förklaring, på nya jobbet fick jag ständigt höra hur jag var tvungen att lära mig att montera för att inte mista jobbet men utan utbildning.var det inte så lätt, orsaken till pengaförsluten uppdagades, otrohet, separation, ny lya, nytt liv, blev erbjuden nytt jobb som verkade bra men inte var det, blev kvar där i knappt tre månader.
Nu är i framme vid årsskiftet 08/09, GFC har slagit klorna i världen, varje jobbannons har 60 sökande i snitt, min arbetsgivare som dragit pengar för att fixa fackföreningsavgifterna hade glömt betala dom, ingen a-kassa, inget jobb, inga pengar och fast på ett ställe som jag aldrig har gillat, livet var en fest.

Det blev sommar 2009, jag blev uppringd av en jobbcoach som sökte en rekondare till en firma som inriktade sig på lite lyxigare bilar, perfekt, nytt jobb, eller ja, praktik, i ett halvår för att sedan bli fast anställd den första januari 2010.

Sweet, fast jobb, vad gnäller jag då om? Jo det är ju en fast anställning men dom får nystartsbidrag på mer än halva min lön, halva tiden med det har nu gått, det är inte första gången dom har folk anställda såhär.
Men så sök nytt jobb, ja absolut, kollar runt men ska jag byta jobb ska jag byta stad, Helsingborg har aldrig varit nån favorit i mina ögon och är det än mindre nu och där kommer nästa problem, skulderna är lösta men dom hänger ändå kvar som en påminnelse för mig, hyra ställe är svårt, köpa kan gå om jag har 15% av köpesumman själv.

Så där är vi idag, morfar är dog för två veckor sedan, jag är fast i en stad jag avskyr, jobbar på ett jobb som iofs är rätt ok men jag kan inte känna någon trygghet där, jag bor på ett ställe som jag inte vill visa upp för kompisar och denna sommaren som skulle bli fylld till bredden med bilträffar har uteblivit då jag kämpat med att lösa skulderna jag kom tillbaka iom henne.

Så snälla, kan jag inte få spola tillbaka till sommaren 2005? Bara så jag hinner samla lite energi. Bara för en vecka kväll?
Den kvällen då jag firade midsommar på Mellbystrand med alla kompisarna, den kvällen vi fick polisen att spela Joddla med Siv i piketbussen istället för att ta in en kompis för fylla, den kvällen jag hjälpte en annan kompis hålla sig nykter, den kvällen jag fick en två meter lång "tuffing" att börja gråta när vi körde radiobilar, den kvällen den nyktra kompisen och jag agerade taxi åt ett gäng riktigt heta tjejer, den kvällen då min 760 gick som allra bäst, bara bryt innan jag kör över igelkotten. Snälla?

Well have fun, jag håller mig borta i år och vet ni, det känns så jävla skönt att slippa det i år. Dom senaste jag vet inte hur många åren så har denna helgen inneburit utställning med nån klubb vilket i sin tur har inneburit att veckorna innan har varit hektiska utan dess like, allt som ska fixas, allt som ska glömmas, långa nätter och tidiga morgnar, bråk inom organisationen osv osv osv.

I år så slipper jag allt det och det känns riktigt bra, att i morse kunna vakna upp vid nio och bara tänka på de stackare som står där nu och kämpar med tält och montrar, att slippa allt regn (det regnar alltid på Vallåkra så är det), blåsten o allt annat. Så med det och ett gott samvete somnade jag om två timmar, riktigt nice :D

På måndag är det Håkan Brink & Rockers Radio i Malmö, nån som ska dit?

Jag skulle precis till att ta på mig skorna när telefonen ringer, pappa i andra änden "Dom har ringt från sjukhuset och sagt att vi bör komma dit, läget med morfar har blivit sämre under natten"

Min morfar har alltid varit en aktiv människa, så långt jag kan minnas och av allt jag fått berättat för mig så om man bortser från de gånger han sovit så har han sällan suttit still mer än absolut nödvändigt. Detta har gjort att dom alltid har haft perfekt klippt gräsmatta, inte ett ogräs i nån rabatt, buskarna har varit väl klippta och aldrig nån flagnande färg på huset.
När jag och min lillebror var hos dom på våra sommarlov så skulle vi alltid hitta på något, det var utflykter, det var bad, det var alltid något på gång så länge morfar var i närheten. Det var morfar som lärde mig att om man slår lite på spetsen på spiken så spricker inte träet lika lätt, det var även han som kallade mig idiot när han tyckte jag fuskade i minigolf (vilket jag ju i och för sig gjorde). Det var han som dagen innan han fyllde 75 var uppe på taket till sommarstugan och spolade rent det med högtryckstvätten, samma år som han fyllde 80 var han på besök på min farmor och farfars lantställe och istället för att sitta och ta det lugnt så drog han igång att rikta en vägg på ladan, den hade ju faktiskt varit sned i över tio år så nu var det hög tid att fixa. för bara något år sedan skulle han lägga plattor i trädgården men han hittade inte plattor i den formen han ville så han göt egna, och inte var det några små plattor, ca 40x60cm.
Är ni någon gång i Lomma och går eller kör över bron över småbåtshamnen så kan ni tacka min morfar för det, han var med och byggde den. I Lomma jobbade han på Eterniten vilket innebar arbete med asbest och senare asbestos, hans lungkapacitet minskade allt mer med tiden, ovanpå det hann han med ett par hjärtinfarkter men det var ju aldrig någon fara med honom, "släpp ut mig från sjukhuset så jag kan ta mina två timmars promenader med hunden" verkade vara lite av hans resonemang de gånger han hamnade på sjukan.

För drygt ett halvår sedan började det bli jobbigt för honom, han samlade på sig vatten i kroppen vilket gjorde att hans hjärta fick arbeta mer för att pumpa runt blodet, han kunde inte längre klippa gräset så noga, promenaderna med hunden blev allt kortare. Han fick kallbrand i en tå men det ville inte läkarna göra något åt, med antibiotika och regelbundna läkarbesök så verkade kroppen klara av det och det gjorde den med, för tror det är tre veckor sedan så trillade tån av och allt såg bra ut......tills han gick och ramlade, lårbenshalsen bröts och han blev inlagd på sjukan ännu en gång.
Han blev skickad till Kristianstad för operation, dom ville inte söva honom då hans hälsa inte var allt för bra utan han fick en ryggmärgsbedövning också lappade dom ihop benet på honom. Tyvärr så tog läkningen av det så mycket av hans krafter att den kallbranden han nästan lyckats bekämpa kom tillbaka. I måndags beslutades det om amputation och till allas förvåning tog morfar det mycket lätt och i tisdags eftermiddag kapade dom benet strax under knäet på honom. På uppvaket tog det lite längre tid än normalt för honom att vakna men när han väl vaknade så förvånade han ännu en gång läkarna genom att återhämta sig snabbare än vad han borde göra med tanke på ålder och hälsa.
Igår satt han och pratade med läkarna om framtiden och vad han skulle få för hjälp.

Som sagt, min morfar var väldigt aktiv och när han insåg att han inte skulle kunna gå igen, även om han hade fått protes så hade han haft väldigt svårt för att lära sig gå med den, när han insåg det så verkade det precis som att han gav upp, då orkade han inte kämpa längre.
Förmodligen så tänkte han inte så mycket på konsekvenserna av en amputation utan han ville bara hem, bort från sjukhuset och hem till mormor och hunden.

Han har alltid sagt när man tagit upp ämnet "fredagen den 13e" att han har inget mer emot den dagen än någon annan och det blev till slut hans dag, idag, fredagen den 13 Augusti 2010 klockan 14.10 somnade min morfar in med alla sina närmsta närvarande.
Samtidigt som saknaden är enorm så känns det väldigt skönt att det har hänt, han hade aldrig accepterat ett liv i rullstol och att ständigt behöva be om hjälp, det hade varit mer plågsamt för honom än detta är för oss kvarvarande nu.

Du lever kvar i våra minnen och du har det mycket bättre nu, älskar dig morfar!

Ibland önskar jag att livet vore som när Hollywood gör film, att när saker börjar skita sig så ropar någon "Bryt" också börjar man om från där det var rätt. Nu är det ju inte så enkelt utan man tvingas härda ut.
Då jag har nystartsbidrag som tar slut den siste januari så har jag mer och mer börjat noja över hur det blir efter det, jag vill så jävla gärna dra igång ett eget företag men jag vet att jag har inte kundunderlag för att kunna driva det på heltid och att börja plocka in precis vad för skit som helst för att få ihop till ett drägligt leverna det är jag inte så sugen på. Tanken är att starta det jämte mitt vanliga jobb men gör jag det nu så försvinner bidraget och därmed även jobbet, är vad jag fått klart besked om från jobb, vilket ju gör att det känns jävligt lovande för den dagen dom inte längre får bidrag för att ha mig anställd.
Jag har börjat kolla efter lite annat att jobba med och har fått två bra tips från en kompis, båda inom samma branch som nu, bilvård, det ena på ett stort företag och det andra på en mindre firma. Känns dom det kan vara för och nackdelar med båda. Där jag är idag har jag det jävligt bra, hunden får vara med, när firman stänger så har jag fritt att vara där hur mycket jag vill så länge jag sköter jobbet på dagtid plus att jag lånar bil där, just nu en BMW 323 -00 =)
På det stora företaget finns inte dom möjligheterna men det finns bra lön och trygghet, på det lilla vet jag inte, inget företag jag känner till så mycket om men det jag vet är att jag trivs bättre på små företag där jag kan få lite mer frihet att jobba på sätt som passar mig.


Sen ringde telefonen idag, 14.18, det var morsan "Dom ringde från sjukhuset, morfar har blivit sämre, kallbranden (som nästan var borta) har kommit tillbaka" detta pga den brutna lårbenshalsen som gör att antibiotikan inte kommer ner till foten där kallbranden är. Detta innebär amputation vilket inte är helt riskfritt med tanke på morfars hälsa men det är det eller så........ja.....gissa.
Mamma och pappa åkte ner till morfar i eftermiddag och enda sen det samtalet så har jag bara gått och väntat på att dom ska höra av sig igen med lägesrapport, denna kom strax efter jag slutat, morfar fick ingen op tid idag men förhoppningsvis kan dom ta det imorgon, problemet är att pga hans smittorisk så måste han vara sista op för dagen annars finns det risk för nästkommande patient.
Min mobil är en sån fin SE walkman så jag har lurarna i den och poppar musik medans jag jobbar, skönt att slippa höra maskinen, när det ringer eller jag får sms när jag lyssnar på musik så blir det ett kort brejk i musiken innan ringsignalen eller sms signalen.
Jag har jobbat med bilvård i ca 10 år, jag minns inte sist jag brände en lack men det var längesedan, idag brände jag lacken på två ställen på den bilen jag höll på med, båda gångerna var det för att det var litet brejk mellan två låtar och jag trodde det var morsan som ringde.
Normalt så går jag och lägger mig strax innan tolv eller så somnar jag på soffan till en film innan det, nu är klockan över ett och jag är klarvaken, försökte gå och lägga mig men kan inte sova.

Som väl är så kom Fidde förbi efter jobb idag och började sätta ihop sin nylackade bil och vi höll på att munhuggas precis som vanligt, detta gav mig annat att tänka på vilket nog är tur annars är risken stor att jag bara hade hållt på att älta massa....visst för att tankarna på morfar finns hela tiden och bitvis är det inte långt från tårarna men det är skönt att ha annat att försöka fokusera på.
Ska försöka jobba imorgon, tror inte det ska vara några jätteproblem men jag ska försöka planera om veckan, att bränna lacken på en 98 Bmw 740 är sin sak, att göra det på onsdagens (om det inte blivt bättre tills dess *hoppas*) Audi Q7 känns sådär lockande.

Thats my five cents.....på återskrivande

Orkar inte skriva så låter youtube sköta min talan, titeln på denna säger det mesta http://www.youtube.com/watch?v=rY0WxgSX … re=related

Jag är inte den som planerar saker och ting allt för hårt men idag var tanken att städa bilen och leta rätt på ett par passande tygmattor till den. Tygmattorna är av kryssade från listan, gittade några som "passade" ser bättre ut än slitna gummimattor. Men hela städa grejen som verkligen behövs efter Merlins turer i havet denna veckan hanns inte med, min gode vän Fidde hade bättre idé, Ystad och världens ände.....inte så illa som det låter, bara en av Sveriges största vändzoner full med bilar.
Blev en betydligt trevligare kväll än jag trodde, bara att få ut och nöta lite asfalt utan någon stress var gött sen träffade jag på den gode Pekka som äntligen fått ihop sin fina T-Gul efter en vinters hårt slit. Ni som sett glädjen hos en människa som tar en av de första turerna med sin projektbil vet nog hur glad Pekka såg ut när han dök upp bland allt folk där.

Kort blogg, imorgon SCF och......hmmm, inge mer planerat än =)

Igår vart jag lämnad själv på firman när cheferna drog till Tyskland för att hämta hem ett gäng bilar och jag tror nog aldrig att jag haft så tråkigt sen jag började där, det enda som fanns för mig att göra var att städa, damma av bilarna och vakta telefonen. Tristess och långtråkigt kan man väl sammanfatta gårdagen som.
Idag var det precis tvärt om, fredag innebär att jag jobbar 10-16 istället för 10-18 och på dessa timmarna lyckades jag hinna med tvätt på sex stycken bilar, snabb invändig rek på allihop, skifta hjul på en bil, hämta en annan från verkstad, käka en kebab, köra till macken och handla snus och skälla på en av cheferna för att han störde mig i arbetet. Stress och lättirriterad är så jag vill sammanfatta denna dagen.

Nu är det öl och film som gäller, have a nice weekend =)

Sitter just nu på jobb.....var annars....och beundrar två bilar som driftar runt i vändzonen utanför, inget ovanligt på fredag och lördagkvällar.......det som nog är lite jobbigt för dessa tvä och franför allt deras däck att i veckan så frästes översta lagret asfalt bort, väntar med spänning på att se hur lång tid deras sulor håller :D

Edit: Tog längre tid än jag trodde men nu hörde jag två smällar :D

Jag har nog blivit lite bortskämd av det bilar jag jobbar med, tex så rycker jag numer på axlarna åt bilar som jag för ett år sedan iaf hade blivit lite intresserad av, kanske iofs inte är så konstigt när cheferna gång på gång "tvingar" mig att köra den ena fräcka bilen efter den andra.
Senast i raden var idag när jag fick nycklarna till en bil som jag trodde skulle tvättas men väl i tvätthallen frågar min ena chef om jag inte ska provköra den, tja varför inte liksom, speciellt när han uppmanar mig att testa dra den fullt på ettan tvåan trean och om jag vågar fyran :D
Holy crap var väl typ mitt intryck av den kärran, vill inte säga vad det var för nån då den är såld och nya ägaren visste vad Gorg är men en tysk taklös bil med massa motor var det =)
Väl tillbaka på firman lär jag bilen stå med öppen huv tio minuter för att svalna lagom för att jag skulle kunna tvätta, tydligen räckte inte det för när jag la kem på huven började det ryka som fan där, chefen som skickade ut mig med bilen såg det och frågade om jag hade roligt när jag var ute och körde :D

Imorgon kommer nästa roliga bil, en Mercedes CL500 och med lite flyt står den nya modellen av Z4 i rekondhallen på fredag, sen var där tydligen ännu en Z4 på gång men av den äldre modellen samt en Mercedes E klass kupé och en BMW 550......som sagt, snurrar en del roliga bilar på jobbet då och då ;)

Nu ska jag se om mitt kamerafynd kan ta lite spooky mörkerbilder.....om jag bara lyckas hitta vart man ställer om slutartiden, återkommer nån dag med svar på den frågan

Edit: Funktionen hittad, nu jävlar ska det plåtas :D

Känns som det är den vanligaste frasen folk får höra från mig numer, inte så att jag klagar, älskar verkligen det jag gör och att ha bonusen att få vara på jobb efter normal arbetstid är ju inte helt jättefel, dessvärre blir ju det sociala livet lite lidande......eller ja, sen jag flyttade till Helsingborg så har jag inte haft så jävla mycket socialt liv ändå, hatar verkligen den snobbiga folket i denhär jävla stan, men ändå.
Insåg på Elmia att det var första helgen bortsett från den dagen min lillebror fyllde år som jag inte var på jobb på över två månader och fan vet om det inte snart är så igen.

Har satt cheferna i arbete med att hitta bil till mig men det verkar som dom tar lite väl oseriöst på den uppgiften, kan kanske bero på att jag ändrar mig ang vilken bil jag vill ha sådär tjugo gånger om dagen men nått konstruktivt tycker jag allt att dom kan komma med, men så länge jag slipper bilkostnaderna så ska jag väl vara nöjd och att låna bil från jobbet är inte helt jättefel, tråkiga är ju att det inte är lika skoj att putsa på en bil som inte är min egen.

Nåja, tänkte mest ge ifrån mig lite livstecken nu när jag ändå sitter vid en dator, dags att återgå till verkligheten nu =)

Så har man precis fått utrymma hotellet pga nån packad idiot som tykcte det var en briljant idé att dra i brandlarmet, starkt jobbat pappskalle.

Ja i fredags och igår töade det, så nice, smältvattnet droppade från taken och snön kämpade för livet för att inte tyna bort, jag såg till och med en yta barmark, inte bortplogat utan som ett träd hade droppat och smält bort snön.....men idag så vart med minus, skare på snön som nästan höll för mig och för det mesta höll för hunden, såg ganska så roligt ut när han ramlade igenom när han jagade pinnen :D
Med tanke på hur blöta och fina vägarna var fredag lördag kan ni nog gissa hur spännande det var att köra på lite mindre vägar idag, blankis kryddat med snö, mumma :D Minns inte sist jag körde en bil som blinkat så panikartat med antispinn lampan som S60n gjorde idag, 60-70 i femman, lätt sväng också började det släppa, då var det skönare än nånsin att ha awd kärra.
Sista biten hem så har jag en 90 graders kurva och efter ett par mil på sådana vägar kände jag mig lite som tuffingarna i Hagfors förra helgen, drog handbromsen och ja jävlar vad det släppte, återigen var jag ypperligt glad att ha awd, gasade som en vilde och lyckades rädda mig undan diket, om nån såg mig lär det ju iaf ha sett ut som jag hade hundra koll på läget :D

Denna helgen var tänkt att som vanligt gå i jobbets tecken (fick en pik igår "vad fan, har du frikväll så här mitt på helgen") Men fredagkvällen som var tänkt att ägnas åt invändig rekond på en Jaguar spenderade jag med att bråka med en digital system kamera, ville ju har fina bilder att visa mina rekondkollegor i Australien. Efter att ha gjort ett par tappra försök med ett batteri som inte höll mer än tio minuter åt gången (laddade iofs bara tio minuter varje gång men ändå) så konstaterade jag att Sony Ericsson W995 är en kamera helt i min smak, den förstår jag mig på.
Efter kamerastriden var jag så trött på allt klydd så jag åkte hem efter att jag spolat mattorna till bilen (Jaguren) Lördagen var vikt åt en kortare visit på Vevstaken.se Helsingborgsträff innan jag skulle plocka med Merlin till Lund där han skulle få leka med en uttråkad dalmatiner tös, då jag jobbar som jag gör försöker jag ta nån dag eller åtminstone halvdag i veckan åt hunden så han också får ha skoj.
Tanken med besöket i Lund var att bara släppa ihop hundarna en timme sen skulle jag hem till morsan på fika men jag blev över en timme sen till morsan, hade det inte varit så kallt hade jag nog varit tre timmar sen om jag ens dykt upp alls.
Stadsparken i Lund måste vara besatt på nått sätt, det kvittar hur många gånger jag är där, jag tröttnar aldrig på att gå runt där, ett varv eller två runt dammen, gå längs den gamla stadsmuren eller bara sitta på en bänk och existera, det är helt kanon.

Merlins lekkamrat, Wilma, såg inte alls ut som jag trodde, en dalmatiner i min värld är stor och prickig, denna var liten och nästan helsvart. Wilmas matte visade sig vara en intressant bekantskap, två år äldre än mig och redan nån sån doktor av nått slag, inte laga människor utan forskare doktor, hon är tyska men pratade nästan perfekt Lundensiska. Sånt imponerar på mig, hon visste från början att hon skulle vara här i bara två år men har ändå sett till att lära sig språket, innan Lund var hon i Australien och om typ en månad är det Panama som gäller......fan så vill jag också ha det, bara synd att man inte kommer så långt som rekondare, då är man typ fast på ett ställe, rekondare finns ju trotts allt lite fler av än det finns forskare.
Vi stod och snackade en massa om hennes forskning och hon håller på att i samarbete med en stor biltillverkare forska reda på hur djur ser i mörkret för att på så sätt kunna ta fram en bättre night vision för framtida bilar, hur coolt som helst. Den timmen hundarna skulle leka blev nästan tre, sen hade vi båda frusit fast i marken och hundarna fick dra loss oss, kändes så åtminstone.

Efter det så drog jag i ilfart hem till mor, Merlin däckade direkt i baksätet, han brukar inte gilla när jag kör i stan men nu sov han hela vägen från Lund till Dalby. Hemma hos mor blev det dock ingen fika, Merlin fick massa godsaker sen drog vi till lite vänner i grannbyn. Mor är listig hon, lurar med fika bara för att hon vet att om hon sagt att vi skulle till vännerna så hade jag inte haft tid.
Det blev en toppenkväll och kvällens höjdpunkt var nog när den lilla ungen på typ 1½ år säger precis när hon och hennes föräldrar ska gå "Nä, kama trik" översatt "Nä måste krama Patrik också"

Så lördagen innehöll inte så mycket jobb som det var tänkt så idag åkte jag till jobb hyfsat tidigt för att försöka hinna med så mycket som möjligt, någonstans på vägen måste jag ha förträngt hur segt det kan vara att få en beige skinninredning bra, den var inte jätteskitig men att få en ljus skinn inredning så den blir hundra bra är fan inte helt lätt, ser det bra ut från höger så ser man massa torkspår från vänster osv. Kan vara jag som är petig men sån är jag och jag tycker om mig för det =)
Inredningen tog lite längre tid att planerat så när jag var redo att börja med utsidan stod Merlin och hoppade jämfota, han ville tydligen ut och snäll som jag är packade jag ihop för dagen efter att snabbt polertest på huven, ska nog hinna klämma den bilen på två kvällar i veckan.

Sådär, sluthamrat på tangenterna, nu blir det lite bilder sen ska jag sova.


En av mina awd ställs inspiratörer


Denna blir ju lättsåld, hur fan tänker man när man kryssar i grisrosa som färgval till sin nya bil?


"min" S60, till salu om någon är sugen ;)


Merlin och Wilma


Nyrekad Jaguar, kommer fler bilder senare nån gång, nä, lädret ska inte vara så blankt, det är läderbalsamet som ligger på där och gottar sig


Testade lite snabbt på huven, såhär ska hela bilen bli sen, kommer bra före och efter bilder senare nån gång.