Dags igen! Jag märker direkt att jag verkligen inte är någon bloggfantast, men vad gör det.

Jag Ska berätta en gång på jobbet när jag var relativt nyanställd. (Då jag arbetar som utrustningstekniker på swecon händer detta väldigt ofta) att mr murphy knackar på dörren lite mer än vanligt.

Att denna man vissa ser som en obotlig pessimist elr ett otrolig snille får ni själva avgöra, men teorier att "om något kan gå sönder så kommer det gå sönder" eller "bara för något verkar rätt behöver det inte alltid vara det" håller sig hårt än idag i verkstäder.

Jag skulle lätt och enkelt montera dit en plandämpare på en kunds nya EC300EL, inga problem det borde inte ta mer än ettpar timmar tyckte jag.

Och det fick jag jävlar äta upp med hull och hår att jag tänkte så.

7 timmar, 2 gängpajade skruvar och ett nytt uppslagsverk svordomar senare var pjäsen dit.
Ett otroligt slitsamt arbete med ombyggnad av fästen, wirerar och borrning.

Efter ytterligare satanistiska uttryck och skiftnyckelfäktningar var stolen redo för montage.

Och när stolen väl äntligen var på plats, gjorde jag den värsta upptäckten människan kommit på sedan autswich. Plandämparen satt på fel håll!

Loss med skiten igen bara! Gör om gör rätt!

Då kände jag mig rätt värdelös. Men nu ettpar år senare kan man inget annat än att skratta åt sådana saker. Som tur väl är.

Men varje morgon man sitter där framför datorn och redo att gå ut i verkstaden och ta sig an kommande dag finns alltid det i bakhuvudet: "Vad kommer hända idag?".

//Js

Min första blogg. Någonsin faktiskt. Måste ju börja någonstans någongång vill säga. Tycker väl det passar rätt bra att nämna vilken jädra tur man har som lyckats skaffa sig en vettig hobbybil att dona med. Tror det är väldigt viktigt för de flesta här inne på denna biltokiga sida.

Många människor ser att en bil bara är en bil, inget mer, den ska bara brukas och sedan skrotas, slutdiskuterat. Men i min värld har bilar en själ. En personlighet. Speciellt de äldre.

I hela mitt liv har jag varit intresserad av dessa tekniska underverk som rullar på vägarna. Mer eller mindre. Och det var när jag köpte min första bil intresset blev fastställt.

Jag har nu genom årens lopp gett nytt liv åt åtskilliga bilar. Det ger mig både hopp och livsglädje även i krävande tider som dessa. Speciellt 2017 då tjejen lämnade mig och hela livet rasade samman på vartenda lilla förbannade jäkla sätt som går. Har sen dess träffat lite olika fruntimmers men fan så svårt att hitta någon vettig nuförtiden. Nåja. Där kommer bilar in i bilden. Hade jag inte haft dessa att koncentrera mig på hade jag med största sannolikhet inte levt idag. Så illa var det. Och jag vet att jag absolut inte är ensam där ute med att ha dessa underbara ting som riktiga life-savers.
Vissa gillar äldre amerikanskt som jag, andra japanska plastraketer och en tredje skrikrosa ferraris av senaste modell.

Men en sak har vi gemensamt, och det svaret är bilen.

// Js.