Saabs växellådor är inte dåliga. -Men dom går ju sönder hela tiden, kan de flesta påstå. Jag påstår att saabs motorer är för bra. och inte bara i relation till växellådan den är kopplad till utan i relation till de flesta fyror som finns och har funnits.

Jag har alltid hållit mig borta från Saab sedan barnsben. Jag har alltid respekterat märket för dom har gjort bra bilar, men utöver det har jag aldrig haft ett intresse för saab då jag ansåg dem som tråkiga. Och dom är lite tråkiga, men sedan jag fick åka med en polare med en saab 9000 och visade vad lite magi bakom en dator kunde göra så var jag riktigt imponerad. Kopplade man det med att 4/5 bilar jag ägt mer eller mindre havererade och den senaste jag hade precis fick för sig att grilla styrsystemet så köpte jag mig då en 9000 själv. och fy fan vad mycket bil för pengar man fick.

Innan jag riskerar bli klassad ännu mer som en saab fanboy, så ska jag prata lite växellåda. Min saab 9000 är helt original mekaniskt om man bortser från luftfilter och spridare. Den har över 400nm, och det enda jag har gjort med detta är att konvertera till etanol och något vässad tändning. Jag har altså gått från 200 originalhästar till 270 för ungefär 2000kr. Och pga saab är så lättrimmade så förstår jag varför de rasar lådor stup i kvarten, i och med detta har de fått ett dåligt rykte. Så hade saab haft likvärdiga motorer till konkurenten så hade lådorna hållt. VAGs 1.8t a3/golf gti klarar t.ex. bara av 250 hästkrafter, och då på en mycket mindre motorvolym och mindre nm.

Tillbaka till motorn på saaben. en t5:a (altså trionic 5 b2x4 motor) har man bänkat 600 hästar på originalbotten. inte att det skulle hålla i längden men en 4-500 hade man kunnat rulla med ett tag utan problem, och detta från en fyra.

Varför är dom så bra då?

en av anledningarna är att de hade det modernaste sprutet för sin tid. för 1500kr och lite jox med en kabel så har du ett mappningsbart sprut som du kan koppla till din pc. Trionic heter det och har funnits i saab sedan -93/94 och kan konkurera med moderna sprut från t.ex. tyskar. Hur många originalbilar hade mapsensor på den tiden?

man kan även trycka ur runt 390 nm på bensin från en original 2.3:a med turbo om man är duktig på att mappa.

Nu när jag har skrivit något av något literärt värde så kan jag säga att jag ska nu stoppa på en turbo från en 9000 aero (15t) och kommer sannolikligen mata på 330 hästar på e85 med en schysst downpipe o kat. Kanske dags att investera i en extra låda.

Funderar man på hur väl Toyota gt86 / Subaru BRZ betygsattes så misstänker jag och hoppas på det.

Jag kanske borde förklara vad jag menar med en renäsans av japanbilar. mellan ca. 1985-2000 såldes de sportbilarna man oftast ser i våran kultur när det handlar om japanskt. vare sig det är toyota AE86, Evo, Supra, Impreza, Skyline, 180sx, rx7 osv. När dessa bilar släpptes (av de som såldes utanför japan) var de billiga och snabba bilar, men framför allt; roliga. Men det som gjorde dessa bilarna så roliga och varför de fortfarande är så populära idag för entusiastiskt ägande är för att de är råa i körupplevelsen. Lätta, inga kostiga elektriska grejor, och kopplar föraren direkt till fordonet, samma recept som den Japanske Herr Tetsuya Tada, Chefsutvecklaren av Toyota GT86 la fram på toyotas "bord" för några år sedan.

Dom tyckte att Tada var galen när han sa att den inte skulle vara någon slags varvtids monster eller ha en extrem acceleration. Speciellt när han påpekade att den inte skulle ha några säkerhetsgrejor som traction control och anti-spinn. Men så fort han byggde en prototyp bil och lät dem köra den var de sålda.

Vem skulle inte?

Vad jag menar med detta är att den följer exakt samma recept som varför man kör japanska sportbilar nästan exklusivt från nittiotalet fortfarande, 20 år senare och ännu lite till, samma anledning till varför jag ägde en Evo etta och nu en 200sx; Körglädje.

Tittar man på dagens utbud av sportiga lätta bilar så känns det som att man tittar på en klass återförening efter 20 år. Många har dött, och de som är kvar är jävligt feta och trötta. Man kanske inte kan säga det om alla bilar, säg mx-5 och kanske imprezan. Men t.ex. en EVO X väger inte mindre än 1620 kg om man köper den som man kan leva med. (AC, gps och annat sådant man bör ha nuförtiden). Den har också fått sig en del el.

Hur som helst. Kanske resten av Japan vaknar upp lite och producerar lite bilar vi kan äga och som sedan våra ungar kan lägga 90% av sin lön på att laga om 20 år.

Eller?

Under de tre åren jag har ägt bilar så har jag kommit fram till ett par saker, "sanningar" om man nu kan säga så.

1. Öppna differentialer kommer från helvetet

-Det kanske inte märks lika mycket på framhjulsdrivna bilar, men en öppen differential är den värsta saken som existerar på bilar. På vintern fastnar du, och på sommaren kan du inte ta en kurva "rätt"

2. Du kommer alltid ha något fel i hjulupphängningen.

-Du kan byta ut alla bussningar under bilen men det kvittar. Om det inte är en spidelled är det en bussning. Om det inte är en bussning är det ett hjullager. Om det inte är... ja du fattar poängen.

3. Kopphållare är den viktigaste inredningsdetaljen.

-Säger sig självt. Vart annars ska man ställa sin dricka när man åker sidleds? Visst, det kan se rätt badass ut med en hand på ratten och en på kaffet när man driftar en rondell, men lite opraktiskt i längden.

4. Skicket på bilen återspeglas av ägarens "skick".

-Vi kan ta ett exempel. Du ser en rostig 740 GLT med plastraket styling inkl megavinge köra in på en parkering. Du hör dunkadunka ljudet från fjortispop innan han stänger av bilen och äntligen slutar upp med sitt jävla rassel från japsdämparen. Du förväntar dig inte riktigt Johnny depp gå ur den bilen, inte sant? Man förväntar sig en snusande, tribaltatuerad bonnläpp med snedvriden keps.

5. Skramlar inte inredningen på din japanska bil så står något inte rätt till i världen.

-skrammel, knarrande, slammande. Jag som har ägt två japanska sportbilar vet väl om faktumet att japansk inredningsdesign runt 90-talet var många saker men inte vad man skulle kunna påstå gedigen. Det har blivit lite av grejen med japsebilarna, att de var så snåla med plasten.

6. Om du har extramätare i din bil så kommer det alltid vara minst en som inte funkar. Om alla fungerar så kommer någon gå sönder inom en snar framtid.

7. Om du vill para två bilar, gör det inte om du värderar din mentala hälsa och framförallt din plånbok. (delvis erfarenhet, delvis läst från garaget)

-Jag försökte para en VW VR6 med en audi 100 quattro. 40 papp rakt ner i sjön och en del självhat. Hade jag fortsatt med att försöka och faktiskt lyckats hade jag nog behövt psykvård.

8. Desto längre ut från storstäderna man kommer, desto intressantare bilbyggen man stöter på.

9. Dina lexuslampor på din BMW 316 är inte koola.

10. Däck är slitvara

11. Biltema är som herpes; går inte att bli av med.

-Det man kan säga om biltema är att deras kvalitet kan vara varierande om man förklarar på ett snällt sätt. tyvärr har dom också nästan allt. Så man kan försöka att köpa från andra ställen, men till slut så kommer du behöva åka tillbaka till den där jävla biltema för att köpa någon ventil eller dylikt.


12. Röda bromsok gör din bil gå fortare. True story.
12a. röda bilar går ännu snabbare.

13. Om du kan starta billarm genom att varva din motor har du förstått dig på meningen med livet.

-Man kanske inte gör det med flit, och inte bara för att jävlas. Utan när man gasar på lite extra i parkeringsgaraget och utan att tänka på det ha skapat en orkester av digitala säckpipor bredvid sig. Det finns något extremt tillfredsställande med det. Detta gäller även de som har massiva ljudsystem i sina bilar.

14. Turbina? TURBIIIIIINA! http://www.youtube.com/watch?v=QP5CtDmTIpc&t=428s

Jag kan tänka mig att många på garaget har upplevt känslan, själva känslan att äga en uppseendeväckande bil för att av olika anledningar sälja och sedan bara ha en "tråkig" bil. Jag kommer ihåg min Evo etta väl och den relationen till bilen som var så stark, så stark att man namnger henne. Av alla universums namn så valde jag "Asta".

Asta var speciell. Delvis för mig själv men hon hade personlighet och pondus och när man körde henne så kände man att hon var just speciell. Väghållningen, ljudet, utseendet, i alla aspekter mer än bara en bil. Man fick blickar och bilen var alltid en glädgeframkallande sak att köra. Men som med alla förhållanden så kan dom sluta. Vilket hände. Hon blev för dyr att ha samtidigt som jag började bli riktigt pill sugen och funderade på projektidéer.

Vi gick våra separata vägar. Asta fick en ny ägare och jag köpte mig en Audi 100 Quattro för att stoppa i vr6 och turbo. Jag är inte den som tror på ödet, och jag tror inte heller att detta kan tolkas som ett, men efter våran separation fick vi båda problem. Mitt projekt gick åta helvete och Asta kördes in i ett träd och båda bilarna fick skrotas.

Att ha känslor för en sak är inte så konstigt, men ändå förvånades jag över hur stark känslan var att höra att Asta blev skrotad. På ett sätt sörjer jag henne fortfarande.

Det jag delvis vill förmedla med detta inlägg är den irritationen och längtan man får av att ha ägt en sådan bil men sedan ha förlorat den. Varje gång man snackar med folk om erfarenheter med bilar så blir det alltid för mig att jag börjar meningarna med "När jag hade min Evo..." eller "Jag hade en evo en gång i tiden...". Hur ska man kunna göra det när man kör en nästintill original Golf 4 GTi? Ingen tittar, ingen bryr sig och det känns bara som ett glorifierat transportfordon när man sitter bakom ratten.

Denna irritation växte bara för mig. Det var inte så att jag hatade min Golf för att den inte var som Evon, men att jag störde mig på hur dum jag var att trolla bort alla mina pengar genom att försöka bygga ett projekt.

Till slut orkade jag inte längre och la ut bilen på försäljning. Såfort jag fick den såld så började jag titta på en ny bil och fyra dagar senare så stod den nya bilen i mitt garage. Ni kanske kan gissa vad jag köpte, men själva bilen är inte vad som stod i garaget. Det var stolthet.

Stoltheten av att äga accelerationen, utséendet, "Exklusiviteten", ett Statement helt enkelt. "Jag är annorlunda och rolig". och inte i "Titta på mig!" sättet utan att man bara ser att bilen är speciell. Inte att den försöker vara något den inte är som en vanlig svensson-container massiva vingar och scoops, utan är som den är för att den bara är det.

Detta återspeglas väl i responsen man får på gatan. intresse, en viss imponering, folk som blir stöddiga i trafiken såfort dom ser en sportbil, och lite gammal hederlig svensk främlingsfientlighet i bemärkelsen att "Nää! Det är är osvenskt! Du ska köra en plastig miljöbil som får dig att vilja ta livet av dig precis som vi gör!".

Den sista ingrediensen i denna kaka av erfarenheter av att äga entusiastbilar hände i morse. Det var att en man kom fram på gatan och började prata med mig. Han var intresserad och imponerad av bilen och jag gladeligen pratade med honom. Sådant gör mig glad att uppleva. Än en gång en känsla av stolthet, den man hade med ny taget körkort och Evo. Samtidigt så var det en pusselbit som sattes tillbaka i hjärtat (lol i'm so sensitive <3).

Pusselbiten visade sig vara att sådana bilar, för oss som äger dem, bygger dem, och älskar dem, är en del av en själv och sitt liv. Jag känner att jag aldrig kommer kunna fylla det hålet med något annat... kanske heroin, men det känns som att det skulle vara lite sämre men än lite billigare än att vara oss.

Ibland tvivlar jag på min mentala hälsa.

Alla har hört termen "vårstädning" vilket jag har under hela denna veckan namngett den långt ifrån friska aktivitet jag har hållit på med med min bil. "Åååh, varför Edvin din gulliga sexiboi säger du så!?" kanske du tänker just nu. (för jag antar att det är så alla som läser detta låter som)

Jo. Det är såhär. I måndags (dag 1) så började jag med att dammsuga bilen och putsa interiören. Det slutade 9 timmar senare halv tio på kvällen och allt i baksätet och bagaget var ur rensat. Allt var nerstrippat till chassit bara så att jag kunde tvätta. Jag putsade dörrarna, insidan av dörrarna, golvet och bagaget. Eftersom allt från den bakre delen av bilen inte är kvar där så har jag nu ett fullspäckat pannrum med dörrkåpor, sittdynor, diverse tyg, bilbälten etc. . Men bilen är i allafall ren......

Jag skulle kunna fortsätta med att skriva om hela veckan. Men det skulle ta... väldigt länge. Jag skriver ord. Ni får koppla ihop dem.

Dag 2: Ska köpa spraylack, nära stängningstid, just fan! rusningstrafik, Hinner fram 5 minuter innan stängningstid, kommer hem, kväll kallt och blåsigt, börjar med grundlacken, REGN!, skynda att hämta paraplyer, lyckas få färdigt lacken.

Dag 3: putsa motorrummet, slipa och lacka rostskador i motorrummet, putsa, putsa, frysa ihjäl. låter mina händer vila då dom gör så jävla ont.

Dag 4 (idag): Ta bilen till biltvätt, putsa bil, putsa bil, putsa bil, fixa lite lackskador, lacken binder sig med bilvaxet från tvätten så jag måste skura bort det, Putsa motorrummet.

Dag 5 (imorgon): Dammsuga igen..., köpa värmetålig färg och spraya grenröret. BILTRÄFF!!!!! premiärträffen på barkarby.

Inte bara är jag utsliten från min bil, jag har tränat i veckan och har träningsverk. Jag skulle jämföra hur min kropp mår som en prostituerad kvinnas underliv.

GOD NATT!

Igår (söndag 13-02-11) så Var jag på träff på en av ekerös sjöar för att ha kul på isen. Det var 3 dm snö på isen men vi lyckades få en traktor att ploga våran bana.

Hur som helst är det inte det jag vill prata om. Det är om hur min kära evo hanterade den snötäkta isen. Den hanterade det genom att inom en kvarts iskörning göra kilremmen hoppa av. Så generatorn, vattenpumpen, Luftkonditioneringen m.m. funkade inte. Efter en kvarts jox så lyckades vi få på kilremmen igen genom att lägga i backen och ha en annan bil dra bilen sakta baklänges medans man satte och försökte joxa tillbaka kilremmen i spår med en skruvmejsel. Det gick bra men kilremmen slirade och hade sig efteråt så den bara drev ungefär 60-70% av tiden. Jag körde resten av dagen som normalt och hjälpte folk komma loss från snö och diverse andra problem som inget hade hänt. Det blev jävligt kallt om fötterna så man tappade känseln. Jag fortsatte såhär tills kvällen och precis innan det var dags att åka hemåt så drog kilremmen loss sigsjälv och gick av och la sig på banan. Vi åkte ut för att leta efter den och hittade den avsliten och helt sönder. Det var inte det roligaste direkt. Jag fick hjälp att få igång bilen och körde med resterande batterikraft till en parkering med vattentempen på nära max. Den dog precis när jag kom fram till parkeringen och jag blev ståendes där ensam i minus 8 grader utan el. jag ringde efter hjälp men den skulle komma efter 50 minuter och jag var övergiven i min bil med dygnsura strumpor och fuktiga byxor.

Så där satt jag och svor i till migsjälv med fötter som var kallare än Gorgs mods hjärtor (ha lite ironi pojkar :) ). Och att ta på sina fötter utan att känna någonting är inte den mest bekväma känslan. Medans jag frös så kom jag på att jag hade tändstickor för att tända ved jag hade haft med mig till träffen. Så där satt jag med mina tändstickor och försökte hitta något jag kunde elda i och med. Jag kom på att askkoppen är i metall så jag tog loss den och tog en manual för mina stötdämpare i handskfacket för bränsle och rev av små bitar av manualen och satte i dem i askkoppen och startade mig en liten brasa... i bilen, vilket inte var så jävla smart nu när den luktar som en knarkarbil. Men nöden har ingen lag kanske jag tänkte? Det värmde mig otillfredställande och hela bilen fylldes med rök så den idén fick jag sumpa.

kanske 35 minuter in av att sitta i min kolmonoxidfyllda frys till bil så fick jag äntligen en break från att ha en kroppstemperatur misstänksamt nära ett lik. Emil, en kille jag träffade på träffen såg mig och stannade för att se hur jag hade det. Jag sa hur det var och jag fick komma in i hans Audi för att värma migsjälv och speciellt fötterna. Och det ska jag berätta till er att tina sina fötter är bland de mer obehagliga saker ni kan göra. Den smärtan som man får när blodcirkulationen kommer igång och nerverna börjar fungera igen är kanske inte det mest smärtsamma, men det är JÄVLIGT obehagligt.

Så där satt vi o snacka skit tills min mamma kom till räddning med hennes CR-V och tog hem mig efter flertal tack till Emil för hans hjälp.

Och nu står min dyrbara evo på en ICA: nära parkering mitt i något minisamhälle mitt på ekerö flera mil bort. Som tur är så fanns det en meck inte för långt bort så såfort dom har fått in en ny kilrem och oljefilter så blir det dags att hämta upp den för en peng som inte är sådär trevlig.

Moral: Om du har haft en slirande kamrem i en månad och inte bytt den för att "Du inte kunnat". så kommer din bil inte vara glad om du har otur.

Idag åkte jag ut för att köpa tröjor och lite andra värdsliga ärenden. Solen var ute och det var plusgrader så jag tänkte att jag kunde köra in i en biltvätt för att få bort vinterns 100 lager med lera som hade sprutats upp från framförvarande bilar sedan november. Det var inte det som gjorde mig skitförbannad men efter tvätten så åkte jag till ett köpcenter och parkerade för att fullända mina ärenden. Jag tog någon minut att titta på hur otroligt ren min bil var sedan innan och märkte att jag kunde se mina klarglas framlampor och hur ren min huv och front var!

Iallafall. Jag kom tillbaka efter 20 minuter och skulle njuta av att se min rena bil stå på parkeringen igen. Då ser jag att någon jävel hade nycklat min motorhuv och lämnat en 35cm lång och 1cm bred reva på min motorhuv! Fyfan vad sur jag blev! jag svor och hade mig på parkeringen medans alla såg på. Jag låste upp bilen, satte mig och körde jävligt aggresivt ut ur parkeringen med dumpventil pysande och varvtalen höga.

Vad i helvete har folk för sig egenteligen!?

Fyfan! Jag gick igenom bilder på min bil som jag hade tagit under 2010. Jävlar vilken nostalgitripp! Alla minnen man har med sin bil.

Jag skulle göra moraliskt låga saker för att det ska bli sommar nu!

http://www.garaget.org/?car=200401&image=2189416

(vill säga att detta inlägg är ifrån sommaren, hade missat att publicera den)

På vägen hem från en grillning igårkväll med fullastad bil så låg jag på motorvägen i normal takt. Jag höll på att köra om en S60 2.4T. Mitt i omkörningen så accelererar killen i s60'n och lägger sig i samma tempo som mig. "Jaha" tänkte jag, "nu får jag la visa honom var skåpet ska stå" Jag lägger i trean (vi ligger i ungefär 100) och gasar på som om jorden skulle försvinna bakom mig. 5 sekunder senare ligger vi i "lite över anseenlig fart" och till min stora förvåning så ligger han men sin nos i sidlängd med min bak. Vi fortsätter i samma sång mot 200-märket men centimeter för centimeter så närmar han sig. Just nu tänker jag "vad i helv..." Vi fortsätter såhär i en kvarts sekunder till och vi närmar oss trafik, jag saktar in och lägger mig i högra körfält men han drar förbi i syndernas fart.

Hur som helst, Fyfan vad förvånad jag blev, Har 2.4T:orna ett sådant tempo original?