Mitt bilintresse började redan i 10-års åldern då jag köpte mitt första nummer av Power Magazine. Jag prenumererade på Teknikens Värld under ett antal år i slutet av 70- och början av 80-talet.

När jag fyllde 15 år (1983) så blev det moppe i tre år, dock otrimmad- min pappa höll tajta tyglar.

Jag tog körkort 1986 och min första bil var en Volvo 244 DL-76 (vinröd). En helt okej första bil som var enkel att skruva med och som det gick att hitta billiga delar till.

1988 köpte jag en Chevrolet Chevelle-70 av en bilhandlare i stan. Den var mörkblå och hade en 427 Corvette motor som var något trimmad. Dock fanns en del att göra: jag bytte växellåda till en lätt preppad TH-350 från EAT i Osby, köpte en ny starkare startmotor från Race Parts i Vilhelmina, köpte Centerline Auto Drag fälgar på 165:or fram (jag ville ha dragrace look) och 275/60-15 bak. Jag bytte fördelare till en brytarlös HEI, mm.
När bilen gick som den skulle så gick den bra. Den spann loss på både ettan, tvåan och trean, accade till 180 km/h utan att accet mattades nämnvärt...
Tyvärr råkade jag ut för en motorbrand 1991 och därefter så sålde jag bilen.

Men, som ni kanske känner till, så gillade även rosten denna modell (Volvon alltså), så min andra bil köpte jag 1993, en Opel Kadett 5-D 1984. Den ägdes av en avlägsen släkting, så det var en slump att det blev just en sån modell. Jag behövde en billig bil då jag var utan fast jobb vid den tiden. Opeln hade jag tills 1998, då jag sålde den till min syster och köpte en Volvo 740 GL-88B.

Denna Volvo var jag väldigt nöjd med tills 2005 då jag fick reparera den för ca
8 000 kr under ett års tid... Då sålde jag den till... min syster och köpte en Merca C200-95.

Mercan har en bra komfort, ser hyfsat sportig ut, går relativt billigt (0,85l/mil vid blandad körning, Göteborg tur och retur på en tank = 0,68 l/mil) och håller fin kvalitet på det mesta. Tyst i kupén yack vare bra isolering och avsaknad av knirr och knarr. Jag har dock haft endel utlägg på reparationer; såsom vattenpump, p-ända och lite annat.