Alla har förmodligen haft oturen, eller känner någon som haft oturen att få sin bil slangad.

Jag parkerar om nätterna på en upplyst P-plats med endast reserverade platser. Trots detta blev bilen tömd för ungefär en månad sedan.

Nåväl, skaffade låsbart tanklock och sedan dess har det varit lugnt.

I sin vanligtvis trögt tänkande hjärna räknas inte med att samma sak kan hända igen nu när man hade ett låsbart lock.

oj Oj OJ! Vad fel man kan ha! Inatt blev bilen tömd igen. Hade bara 10 Liter i den men det är ju retligt att komma ut till bilen och knappt ens komma iväg till närmsta mack innan den hostar och dör.

Nu är då frågan hur jag ska lösa detta. Bevisligen går det inte att ha ett tanklock som är öppningsbart från utsidan. Eller åtminstone ett system där själva locket som sitter i karossen går att öppna helt obehindrat.

Tanken att flytta påfyllningsrörets öppning till innanför bakluckan har slagit mig. Men sist jag var in i en 245as tankrör och kollade så går där en liten ledning inuti det stora röret. Vad är meningen med denna lilla ledning?

Gör den någon nytta, eller skulle det gå att strunta i den om man bygger ett specialtankrör?

Någon som vet, är varmt välkommen att beskriva funktionen för mig.

Tanken är då att gömma öppningen bakom något, alternativt i kofferten på ngt sätt och sedan svetsa igen och släta ut där det just nu sitter en tanklucka och en fördjupning. Skulle detta vara möjligt tro?

I förra inlägget berättades hur jag köpte en Volvo 245-88a. Och skulle besikta denna bil.

Jag körde ca en vecka och tyckte bromsarna tog ojämnt. Nåväl bestämde mig för att besiktningen får ge mig den påpekan isåfall.

Vad jag hade mest rädsla för var rost. Med tanke på att den vita 245a som beskrivs i föregående inlägg, och är av samma årsmodell har massvis av det.

Nåväl, i förebyggande syfte byttes olja, filter, stift, kablar, fördelarlock och rotor. Hängde även på sportluftfilter via en adapter jag svetsade ihop. För att inte ge motorn alldeles för fri andning så svetsades en strypbricka in i adaptern. Detta för att slippa dom lustiga fenomen som man har hört en del prata om när det monteras sportfilter.

Hittade någon gammal japsbytta i garaget och hängde fast på bilen också. Jag gillar muller så vad andra anser om japs på en volvo rör mig inte i ryggen.

Åkte in på besiktningen, utan DB killern till japsbyttan. Inte minsta notis togs för detta. Inte ens en muntlig påpekan från besiktningskillen. *WIN* Ingen rost i trösklar, hjulhus eller någonannastans heller *WIN WIN* Och därmed en imponerad besiktningsman i 40års åldern som berömde undersidan

Han gav mig dock tvåor på, bensinläckage (precis vid pumpen, bytte slangklämman så vart det fixat=15kr), bromslampa ur funktion (dålig kontakt på höger lampa och avbrutna kablar till den i bakrutan. rengjorde kontakterna, tog bort lampan i rutan och kopplade ihop bromsljusen med dimljusen= 0kr), Dragram kulkoppling rostskadad(köpte ny krok = 1400kr)

Ett varningens finger ska jag höjja, om du äger en volvo och behöver byta krok. Köp inte Bosal. Urusel passform. Fick slipa upp hålen för att få dit dom bakre bultarna och dom nya som följde med kroken var för kort gänga på.

Bromsarna då? Det som jag fruktade mest av allt? Jodå det klarade sig, med värdena: VF:2,2 HF:1,8 VB:1,7 HB:1,4. Mig veterligen så var det maximala obalansen som tillåts på bromsar.

Så, vad ska hända nu? Bilen är besiktad 14 månader frammåt. Skattepapper dyker det inte upp några föränns i Juli.

Jag vet av tidigare erfarenhet att bakaxlar är det enda som inte pallar min körstil på en 245a. Så jag hittade en billig reservdelsbil. En brutalsänkt Volvo 245Classic-93, Alltså sista årsmodellen någonsin av 240serien. Den såg hemsk ut. Men när jag tog upp den på lyften tappade jag hakan fullkomligt. Inte en endaste rostfläck överhuvudtaget på undersidan. Inte ens bakaxeln var rostig utan lika mattsvart och slät som när bilen lämnade fabriken. Det enda som inte lär klara en besiktning är isåfall främre bärarmarna. Det var det enda som var rostigt. Tyvärr väldigt rostigt.

Nåja. Hänger i ett batteri och vrider om nyckeln. Den maler någon sekund som nästan alla gammla volvosar och hoppar sedan snällt igång. Och tyst går den. Så tyst att man undrar om hela motorn är full med ljudisolering. Det enda som stör det svaga viskande är spridarnas klickande.

Så vad jag köpt är en tekniskt sett fullt funktionabel Volvo 245a. Någon som törs gissa priset?

Så vad göra nu? Februarilönen som skulle ha gett min bruksbil lite roligare delar var ett skämt. Detta fick mig förbannad och chefens åsikter och mina gick isär. Jag jobbade dock vidare tills i söndags då jag ansåg mig ha hört tillräckligt. Jag tackade för mig på jobbet och packade in alla mina tillhörigheter.

Reservdelsbilen bogserades iväg till en kompis där den får stå tills på söndag då det troligen kommer en köpare och tittar på den. Får väll hålla MR blyfot i styr så länge. Ska försöka lägga upp bruksbilen här snart. Men mina senaste bilar har ansetts som vinterbilar och därför vill jag inte lägga upp bilder på en skitig bil.

Utan det kommer bilder när den är nytvättad. Så länge får ni försöka gissa vad reservdelsbilen gick på. :P....

Ni som tidigare läst mina blogginlägg märker troligen att jag är ganska skicklig på att köra livet ur allting som har en ratt och en gaspedal.

När det gäller Caddyn som tas upp i senaste inlägget är det dock inte fallet. Den fick ett elfel och vägrade starta. Fick hjälp av min kollega som mekat mycket med Skodas/VW 1,9d maskiner.

Inget liv trots mycket slit. Nåväl. Får bilen såld för tillräckligt stor sedelbunt. Medans den inköpta reservdelsbilen går till skrot.

Vad göra nu? Ingen bil, att busa runt med eller åka i.

Den trogna Volvo 245 som jag skrivit om i tidigare inlägg, som tillhör min chef, får en nödvändig reparation av bakre bromsrör utförd och sedan lastar jag in min baslåda+stereo. Vips en bil som alltid går att lita på, och som aldrig tidigare svikit.

Kör som vanligt som ett svin med bilen då den ändå är skrotfärdig rostmässigt sett.

Och den bara funkar helt enkelt. Jag har ofta uttryckt ett hat mot Volvo. Att jag inte gillar Svenssons gamla trogna containerskepp. Men efter att ha gasat runt i nämnda 245a sedan mitten av december så har jag vidgat mina vyer. Under förra året hann jag köpa, köra ihjäl och förlora pengar på 9bilar.

Jag satte målet att spara ihop 30 000kr till inköp av bil. Och tanken var att snylta på chefens 245a så länge som möjligt. Men den har sina baksidor. Som att rosten har skapat en del extra ventilation igenom bakskärmarna. Och att det mesta skakar i hela bilen när du passerar 65km/h.

Så efter att ha hunnit spara ihop 15 000kr, alltså hälften av mitt mål. Så satte jag mig och tog en funderare.

Jag vill ha en stor pickis. Gärna en amerikansk, men inte en bensinare. För dom kriterierna så behövs bortåt 70 papp för en vettig bil. Så slog det ur hågen.

En jappsare då? I princip samma pris där. Om du vill slippa konstruera en helt ny ram till den.

Efter lite funderande så kom jag fram till att chefens 245a har jag plågat på samma hårda vis som alla mina andra bilar. Skillnaden är att den hållt ihop. Inte ens börjat dricka olja pga mitt körande.

Så det enda vettiga kunde ju då vara en (usch) Volvo.

Igår inhandlade jag därför en välskött Volvo 245 - 88a, med B230F+M47 precis som den bil jag plågat sedan jag fick mitt kort.

Denna är just nu original blå. Försedd med centrallås, icke fungerande kupéfläkt (jodå, det är ett originaltillbehör) och fullt fungerande luftdämpning bak, ett tvättäkta originaltillbehör för att styva upp häcken vid tunga släplaster.

Ska in på besiktning så fort jag får hem papprena. Med dom senaste 4åren har den blanka papper, så låt oss hoppas det fortsätter så. Beroende på Februarilönens storlek så finns det planer på vissa effekthöjande åtgärder. Vi får se om den håller lika bra som chefsbilen. För då finns det ju en chans att dom planerna går att förverkliga.

// Glad och öppen ägare av Svenssons bästa vän. En Volvo kombi

Köpte mig en Golf VR6a för nätta 9500kr och var på glatt humör. Chippad skulle den vara och dessutom utrustad med 2,5tums fullsystem.

Utan förvarning började den spotta betänkliga möngder rök och jag trodde jag dödat motorn fullkomligt. Drack soppa gjorde den också, 2,0l/mil i genomsnitt och då pratar vi om lugn körning!

Insåg att det inte är hållbart med något så törstigt om man inte tjänar dubbla timlönen jämfört med mig.

Hittade en bytes annons på blocket där en ägare av en vit sänkt Ford Escort med knölig vänsterskärm önskade byta till sig en VR6a. Ringde upp, och gjorde upp affären samma kväll.

Så upptäckte jag att Escorten inte var besiktigad?! Vet att det är jag som skulle kollat upp det men man blir ju lagom sur. Åkte in och fick en 7 punkter lång lista.

Bara att beta av punkterna en efter en. Vid ombesiktningen seglade jag sedan igenom prickfritt och tänkte att jag äntligen hittat en bil som skulle hålla ett tag.

Jomenvisst, jag skulle knackat i trä, kastat salt över ena axeln och spottat över den andra 7gånger. Ligger på 25an från nybro på väg till Kalmar en dag och det blir tvåfiligt, tänker att nu ska vi se vad bilen går för. 105hästars 1,8liter 16V fyra ger en ganska pigg bil. Susade om bilarna en efter en och var ganska nöjd.

Började närma mig Smedbys norra ifart och känner att bilen inte svarar på gas längre. Bilen börjar hosta och gå dåligt och oljelampan tänds. Svänger av mot smedby med en oljelampa som lyser till med ojämna mellanrum.

Efter ett par hundra meter ligger jag på ettan och bilen hostar sig fram i 15km/h.

Tillslut tänder den oljelampan igen och gör en imitation av det där hemska ljudet när någon drar en gaffel mot en tallrik.

Tvärdöd. Försöker starta den och startmotorn vevar som besatt. Inget komp verkar det som, öppnar huven. Ingen olja i vattnet eller tvärtom. Vad sjutton?

Blir bärgad till jobbet där bilen blir stående. Går ut och känner på ventilkåpan 2timmar senare. Resultat: Brännblåsor på två fingertoppar, med andra ord, SKÅLLHET!

Några dagar senare river vi väck kåpan. Snustorrt, inte ett uns av olja.

Bestämer mig för att bilen ska gå till skrot. Monterar väck diverse småplock och sedan bestämmer vi oss för att lossa toppen för skojs skull och se vad som gick fel. Visars sig att oljepumpen la av och samtliga fyra cyllar har skurit rejält.

Skrotar Forden och börjar leta efter ngt vettigt. Som det står i min profil gillar jag dieslar, framförallt turbodieslar.

Hittade en Diesel Caddy från 97, inte någon TD men åtminstone en Diesel. Obesiktigad och oskattad. Hallelulja.

Besiktar med 4a små skitfel och har hitintills lagat 3 av dom. Bilen har en slutkörd femte växel, men dricker under 0,5milen trots det. Så nöjd blev jag.

Får direkt idén om att Turbotrycka det stackars aset. Men jag måste ju kunna ha en bil inom 24timmar om jag kör ihjäl motorn. Blocket söks igenom ännu en gång. Hittar denna gången en smälld Skoda Felicia 1,9D, vilket blir perfekt. 3500kr pyntas upp och jag kör bilen hem från Oskarshamn. på sommardäck, i en mindre snöstorm och med extraljus som enda fungerande belysning framåt. Vill aldrig göra en sån tripp igen.

Nu väntar jag mest på att få tid över så blir det att riva ur motorn ifrån Felician och börja bygga turbo på den. Funderar på vad som kan bli ett lämpligt turboaggregat. Får räkna på det tills vidare.

Hoppas jag är klar tills våren. Isåfall ska Kalmars blackrace fantaster få se svartrök och känna dieseldoft som kommer få dom att kippa efter andan

Efter bakaxelhaveriet som berättas om i senaste blogginlägget så svalnade bilintresset. Sierran kördes tills den inte startade, och sedan revs motorn och packningar byttes. Vi monterade i motorn igen, klockan var väll runt 3 på lördagsmorgonen när vi anslöt batteriet, och larmet som satt i bilen när jag köpte den, fick totalspelet!

Slet väck kablarna från batteriet och var fast besluten att hitta larmdatorn och klyva den med yxa.

kl 03:50.

Larmdatorn lokaliserad och urplockad, den fanns till vänster om rattstången, långt upp under instrumentpanelen. Vansinnig och trött så åkte yxan fram och datordelar for åt alla håll. Visst fan, startspärr i larmet, hur fan ska vi få igång bilen nu?

kl 04:15.

Startspärren och alla andra larmfunktioner fixade så bilen skulle fungera ordentligt. Vrider om nyckeln och startmotorn tuggar. Inga lustiga ljud eller liknande. Låter soppapumen gå en cykel till. Vrider om igen och motorn startar och går kanonfint. Vi låter den gå på tomgång och luftar kylsystemet.

kl 04:15:30.

Ett högljutt rassel kommer från motorn. En ännu mera högljudd smäll. Sedan knäpptyst.

Dissekeringen någon vecka senare visar på att kamkedjespännaren inte fått oljetryck, vilket fått kedjan att rappa över och ventiler och kolvar har tagit en olovlig date. BILJÄVEL!!

Hur ge igen på en bil som just sabbat ca 3000kr för dig?. Vänta tills du får nys om en Nissan King Cab som är höjd och har fått en 2,8 liter stor dieselmotor inoppererad och därmed får agera som "Monsterbil". Köp nämnda bil för 3000kr och låtsas att Sierran är en bergsknalle som ska bestigas. Plocka sedan eventuella delar du vill behålla från Sierran. Återvinn Sierran och tjäna 1200kr. Nåväl inte vad den nyss snodde från dig, men nöjet att döda den gör upp för dem förlorade pengarna.

King Caben har förstås inte varit besiktad, skattad, eller försäkrad dom senaste 2åren men den kanske går att göra något åt. Men det hinner man inte nu. Skit samma, buskör med den ett tag och låt den sedan stå.

Medans du kör ihjäl din chefs gammla Volvo 245a.

Få nys om en Golf av den roliga versionen, "monstergolf", alltså en 2,8liter VR6a. 174 pållar i en lätt bil räcker långt. Men att bilen har 2,5tums avgassystem, sportfilter och är chippad till en bit över 200pållar gör saken ännu bättre. Att de dessutom har väghållningspaket och att ännu roligare bakre dämpare och fjädrar medföljer gör dig ännu gladare.

Det var dock dags att byta tändstift på VR6an och det är en mardröm kan jag meddela i efterhand. Hattarna är svåråtkomliga och satt som berget. Slutade med att jag nu vid dagens datum står med en VR6a som pga två sönderrykta tändkablar går som en halv påse med nötter. Och därför inte anses körbar enligt mig.

Så summa sumarum så står man med en King Cab som inte är besiktad, och inte lär bli det heller. Och därför får åka moppe, (Monark Compact 1969) till och från jobbet tills reservdelarna till Golfen anländer.

Så är den härliga sommaren i full gång.

Och själv spenderar man dagarna på jobbet med GORGaren Tuzz som ny kollega.

Det är runt 25-30c i butiken under arbetstimmarna, och man suckar och fnyser medan svetten rinner längs ryggen.

En kväll förra veckan kände jag för att åka en sväng till en kompis från Syab. Nåväl åker dit och vi drar ut och buskör en sväng med Forden. Vi åker in på en grusplätt och svingar runt ändan. Rullar upp mot stopplinjen och tänker att här ska kompisen få se på rivstart.

Varvar upp motorn och dumpar kopplingen utan minsta tvekan, Har alltid funkat och hållit innan så varför inte ännu en gång.

BAAAM. Smällen från bakaxeln är att jämföra med ljudet från ett hagelgevär. Släpper gasen och märker att jag trots att ettan är i står stilla med bilen. SHIT!

Testar övriga växlar för att utesluta att det var lådan som sköt. Vi krälar in under bilen och märker att med friläge i lådan och handbromsen i går det lekande lätt att snurra på kardanen.

Jaha, vad göra nu? Vi traskar hem till kompisen och lånar hans mammas Chevrolet Trans Sport V6. Först funderar vi på att bärga med den. Men blir upplysta av kompisens lillebror att den har väldigt lätt för att koka. Så med vanen blir det att åka tillbaka till jobbet, och hämta slitvargen.

För dom som inte vet är det en Volvo 245a som stoltserar med tre färger. Tillbaka till Forden och linan sträcks. Efter ett tag är vi tillbaka på jobbet. Upp med Forden på lyften och väck med locket på bakaxeln.

Diffdreven ramlar ut med ett klonk. Men det mystiska är att dom inte ramlar ut i småbitar utan ena drevet är avsmäckt på mitten och det andra är i endast tre bitar. Har inga pengar tills lönen dyker upp så vi sliter fast Mig svetsen och jag bränner ihop diffen, utan dom två mittre dreven på plats. Svetsningen armeras sedan med en bit 5mm tjockt plattjärn på vardera sidan om diffdrevens axel.

Nu tuggar däcken kraftigt i allting under 20km/h.

Men vafan det var gratis och det är skitkul så fort det kommer lite regn på vägen. Eller man hittar en grusplan.

Har man timanställning som sysselsättning för att dra in pengar. Så är det bara att jobba så fort tillfälle ges. Just idag råkade det inträffa på samma dag som CMUs årliga mopperally. Komiskt nog inträffade detta rally med blårökssprutande moppar på "världsnaturdagen".

Just denna dag hadde jag hellre puttrat fram i 40-45knyck med fladrande T-shirt än att stå i kassan på jobbet. Började jobba vid tio idag. Chefen hade öppnat på morgonen och han hann lagom utanför dörren, så började jobbets AC låta konstigt, rasslade och tjöt som från en lastmaskin. 5sekunder efter att chefens gröna S40 hade försvunnit utom synhåll så blev AC anläggningen knäpptyst.

Jättemysigt... Eller kanske inte!!

Runt lunch blir det tjock med folk som vill köpa glass och läsk. Och det första dom säger när dom kommer genom dörren är "åh här inne var det svalt och skönt"..

Låt oss säga att jag inte riktigt var beredd att hålla med.

Min kroppsliga överhettning kan ju iochförsig ha något att göra med att jag haft Taunusen stående i tvätthallen och sprungit och slipat/målat små rostfläckar mellan kunderna samt målat nederdelen av den svart med stneskottsskydd. Ser lite småfränt ut enligt mig.

Nåväl slutar om 5min så blir det hem och pressa ner grillat kött. Areviderci