Jag har aldrig gillat att åka till bilprovningen, inte så konstigt kanske när man genom åren har besiktat ett antal skrothögar som alltid låg någonstans mellan sju 2:or och körförbud.
Eftersom min egen bil var hos Nordic i förra veckan för montering av smidda kolvar så fick jag låna kompisens andra bil en BMW 320-93 i utbyte mot att jag besiktade den. Bilen var rätt risig så jag var lite nervös, inte för att få några 2:or utan för det skulle bli körförbud.
Jag fick en återbudstid för en vecka sedan i södra Göteborg och en kvinna med utländsk brytning mötte upp mig. (Jag tror inte jag har sett en kvinnlig besiktningsförättare på 20 år). När jag besiktar en riktigt risig bil brukar jag använda mig av omvänd taktik, dissa bilen själv så att besiktningsmannen förhoppningsvis börjar försvara bilen.
– Jag har lånat bilen så jag vet inte så mycket om den, jag hoppas det inte blir körförbud den verkar rätt risig. – Det får vi snart se men det får vi inte hoppas, sa hon med en brytning åt Polen/Tjeckienhållet. Bromsvärdena var inget vidare men hon godkände det. Att stöddämparna bak var helt slut hade jag känt redan innan så när hon tryckte till bak och bilen aldrig ville sluta gunga sa jag: – Det är bara att hoppa in i baksätet och gunga med, man behöver inte ens åka till Liseberg, det blir en helkväll ändå!
Hon köpte skämtet fullt ut och började gapskratta och sa: – Den var rolig du!
Med den brytning hon hade lät hon nästan som Sven Melander och Åke Cato som Werner & Werner i TV på 80-talet.
Bilen fick till slut bara två 2:or och hon skrev bara en anmärkning på stöddämparna!
Hon sa slutligen: – Det var väl inte så farligt och du som trodde på körförbud. Min taktik hade lyckats!
Igår morse stod jag inför samma bilprovning igen med min 9-3 ss Aero. Jag hade bett Nordic att mappa ned bilen från 300 hkr till 220-230 hkr och t.o.m. bytt min personliga skylt
VADÅ M3 till originalskyltarna. Allt för att inte reta någon besiktningsman. Polarna hade ingen förståelse och hade kommenterat med: – Det finns väl ingen anledning att mappa ned från 300 hkr, det syns ju inget under huven och om bilen i övrigt är i gott skick brukar ju besiktningsmännen släppa igenom bilarna med någon rolig kommentar och med glimten i ögat. Jag hade inte lyssnat på dem för eftersom bilen är så pass ny (-04) och detta var första besiktningen vill jag inte ha några 2:or och absolut ingen omregistrering för olovlig effekthöjning.
Med lite pirr i magen så åkte jag in i bromsrummet och möttes av en ung kille i 19-års ålder, jag hade lite svårt att hålla mig för skratt för han såg ut som Tage Danielssons julfigur Karl-Bertil Jonsson. Jag riktigt såg framför mig hur han hade ätit fiberberikad havregrynsgröt till frukost och fått mig sig ett lunchpaket från mamma eftersom han säkert bodde hemma fortfarande. -Hur släpper man den här, sade han och pekade på handbromsen? Va i hel***, jag väcktes upp med ett ryck från mina tankar. En besiktningsman som inte vet hur man släpper handbromsen, det måste vara någon form utav världsrekord! All oro försvann på 1 sekund, hur kunde jag vara orolig för det här det kommer att bli som en promenad i parken.
Tji fick jag, för i samma sekund kommer det ut en bister man i 55-60 årsåldern. Han såg ut som en sträng tidsstudieman från någon gammal Nils-Poppe film som brukade heta ”inspektör Jansson” eller något liknande och som brukade säga: – Vi har 45 min lunch här och inte 46.
– Jag är stationschef här och vi har utbildning idag så vi kommer att vara två som besiktar din bil, sa han med barsk röst samtidigt som han lutade sig in i bilen över förarsätet.
Inte bara oron kom tillbaka, jag kände mig plötsligt spyfärdig.
”Karl-Bertil” körde upp framvagnen på bromsrullarna och började bromsa. Bromsmätarna for upp på det högsta värdet jag någonsin har sett men ”Karl-Bertil” var inte nöjd, han bromsade och släppte, bromsade och släppte samtidigt som han skräckslaget tittade ut på ”inspektör Jansson”. Jag tänkte redan nu att ”Karl-Bertil” måste ha valt fel yrke. Hade det varit SM i originalbromsar på Liseberg hade jag garanterat vunnit och fått mig hem en grön jävla kanin i 1:a pris. Det som brukar ta 2 min hade redan tagit 10 min.
Väl inne i nästa lokal höll ”Karl-Bertil” på och fumlade med avgasmätningsslangen på mitt dubbelpipiga ändrör. ”Inspektör Jansson” tappade tålamodet och tryckte dit slangen.
”Jansson” gick ett varv runt bilen och upptäckte den lilla klisterlapp man måste klistra fast på en baksidoruta när man har en personlig skylt. – Kom hit, sa han till ”Karl-Bertil” och förklarade vad det var för klisterlapp. – Det var en lustig personlig skylt du har VADA M3, vad betyder det? Jag blev först helt ställd men fann mig snabbt och sa: – Jag är med i en förening som heter VADA och sen har vi individuella beteckningar, min är M3, sa jag och tänkte att jag hade haft en väldig tur att han var halvblind. Jag blev glad över att han inte frågade vad det var för typ utav förening.
– Har du varningstriangeln med dig, frågade ”Karl-Bertil? Jag öppnade bagageluckan och visade triangeln. Bilen var igång nu för avgasmätning men det hade ”Karl-Bertil” förmodligen glömt för när han var på väg att sätta sig i förarstolen tog han stöd mot ratten så att signalhornet ljöd högt. Han blev så rädd så han studsade 1 meter bakåt från bilen, i försök att låtsas som om ingenting hade hänt gick han fram till mig och frågade: Har du varningstriangeln med dig? ”Inspektör Jansson” som hade haft ett leende på läpparna åt ”Karl-Bertils” misstag ändrade sinnestämning snabbt och fick något svart i blicken när han sa:
– Vad är det med dig, han visade ju varningstriangeln nyss? – Se till att skynda på lite istället!
”Inspektör Janssons” ändrade sinnestämning fick jag snart lida för när mina dimljus stod för högt. – Det blir 2:a på det här, sa ”Jansson”. Det finns en justeringsskr… försökte jag men blev avbruten mitt i meningen. – Ser det här ut som en verkstad, röt ”Jansson”? – Det var inte så jag menade, fortsatte jag. Jag kan justera sjä… Jag blev avbruten igen. – Ser det här ut som en ”Gör det själv hall”, sa ”Inspektör Jansson”? Jag insåg i det ögonblicket att här det bara att hålla käft om bilen och jag ska komma härifrån levande tillsammans.
När bilen väl var uppe på lyften så gick ”Inspektör Jansson” under bilen och kommenterade mitt kompletta Ferritasystem med racerkat. – Det är ovanligt att man byter hela systemet, frågade han men jag var väl förberedd på frågan. – Mitt originalsystem rostade sönder och då fick jag en möjlighet att köpa ett helt komplett rostfritt system till ett bra pris. – Jag ser att motorn har varit isär du har väl inte trimmat bilen? – Nej, sånt överlåter jag åt ungdomarna, ljög jag. – Motorn har varit isär för ett oljeläckage, sa jag men jag såg att han inte var övertygad och mitt illamående tilltog.
”Karl-Bertil” beordrades att gå under bilen och inspektera, det syntes lång väg att han inte hade en aning om vad han gjorde för han ryckte lite planlöst i avgassystemet och slog med hammaren lite här och där. Sönderrostade balkar på en 2-årig gammal bil lär väl ändå vara tämligen sällsynt. Vi hade nu hållit på i över 1 timme och det hade blivit en ordentlig kö bakom oss. För att skynda på det hela kom det ytterligare 3 besiktningsmän och tittade under min bil och skulle visa ”Karl-Bertil” hur man gjorde. Jag upplevde det som en mardröm utan slut, livstids halshuggning utan skyddsnät och kände hur jag började få tunnelseende.
– Du ser lite blek ut, sa ”Inspektör Jansson”, hur står det till? Jag hörde mig själv mumla någonting om att jag skulle till tandläkaren direkt efter besiktningen vilket han verkade köpa.
”Karl-Bertil” hittade inga fel och började hissa ned bilen. ”Inspektör Jansson” avbröt nedhissningen och hissade upp bilen igen med motiveringen att han måste göra en slutkoll.
Vi vänster bakhjul upptäckte han ett läckage vid bromsslangen och sa med upprörd stämma till ”Karl-Bertil”: – Hur fan kunde du missa det här, det här är allvarligt!
Nu såg ”Karl-Bertil” ut som om havregrynsgröten var på väg upp genom matstrupen när han stammande svarade: – Jag, jag, jag vet inte, jag borde ju ha upptäckt det för jag kände hur bromsarna pulserade inne i bromsrummet. Nu fick ”Jansson” nästan tokspel. – Pulserande bromsar, vafa** nu blir vi ju tvungna att åka in i bromsrummet igen varför har du inte sagt någonting tidigare för?
Med ”Karl-Bertil” vid ratten, jag på passagerarsätet och ”Jansson” i baksätet bakom förarstolen påbörjades provkörningen. – Nu ska du få lära dig någonting, sa ”Jansson” i riktning mot ”Karl-Bertil”, det är ett större avgassystem på den här bilen än original det kan tyda på att bilen är chiptrimmad. – Det vi ska titta på nu under provkörningen är om turbomätaren går in på rött och om bilen accelererar onormalt snabbt. – Om så är fallet kommer vi att begära omregistrering! Jag tackade min skapare för att bilen var nedmappad och att turbomätaren var inställd på att inte gå in i det röda fältet. Jag var dock lite orolig för mina nya ännu icke inkörda smidda kolvar. Som tur var gick bilen otroligt segt under 3000 rpm så ”Karl-Bertil” varvade aldrig över 4000 rpm. ”Jansson” började nu lugna ner sig och sa till min lättnad att: – Nej, turbomätaren håller sig där den ska och bilen verkar gå normalt så den här kan vi nog godkänna. Inga mer överraskningar nu, tänkte jag stilla för mig själv när
”Karl-Bertil” plötsligt tvärnitar så att ”Jansson” som inte hade bilbälte i baksätet for in i förarstolens nackskydd med ansiktet. – Nu lossnade nå´t, sade ”Karl-Bertil” överlycklig att kunna konstatera något överhuvudtaget. Nu hade jag hämtat mig från mitt tunnelseende och började själv bli förbannad: – Nej, du tvärnitade så in i h**vete att mina verktygsbackar ramlade omkull i bagageluckan, röt jag. Vad ”Inspektör Jansson” sade till ”Karl-Bertil” kan jag inte återge här men det slutade med att han fick gå tillbaka till stationen och ”Jansson” satte sig vid ratten. Som tur var tog han ingen extra tur och pressade bilen för nu hade besiktningen pågått i 1,5 timmar. Han körde direkt in i bromsrummet. Naturligtvis kände han inte av några ”pulserande” bromsar utan gav mig besiktningspappret men bara en 2:a.
– Jag var jävligt schysst mot dig och justerade dimljusen, det inget jag normalt brukar göra, men du måste fixa bromsslangen.
Fullständigt skakis lämnade jag besiktningen, nöjd med slutresultatet trots allt.
Handen på hjärtat, hur många av Er hade fått igenom sin bil med denna besiktningsman?
Sensmoral: Ta ingenting för givet när Ni ska besikta Er bil..
P.S. Om Ni ser någon som liknar Karl-Bertil Jonsson på arbetsförmedlingen så förstår Ni varför. D.S.
Mvh
Thomas Alexanderson
Eftersom min egen bil var hos Nordic i förra veckan för montering av smidda kolvar så fick jag låna kompisens andra bil en BMW 320-93 i utbyte mot att jag besiktade den. Bilen var rätt risig så jag var lite nervös, inte för att få några 2:or utan för det skulle bli körförbud.
Jag fick en återbudstid för en vecka sedan i södra Göteborg och en kvinna med utländsk brytning mötte upp mig. (Jag tror inte jag har sett en kvinnlig besiktningsförättare på 20 år). När jag besiktar en riktigt risig bil brukar jag använda mig av omvänd taktik, dissa bilen själv så att besiktningsmannen förhoppningsvis börjar försvara bilen.
– Jag har lånat bilen så jag vet inte så mycket om den, jag hoppas det inte blir körförbud den verkar rätt risig. – Det får vi snart se men det får vi inte hoppas, sa hon med en brytning åt Polen/Tjeckienhållet. Bromsvärdena var inget vidare men hon godkände det. Att stöddämparna bak var helt slut hade jag känt redan innan så när hon tryckte till bak och bilen aldrig ville sluta gunga sa jag: – Det är bara att hoppa in i baksätet och gunga med, man behöver inte ens åka till Liseberg, det blir en helkväll ändå!
Hon köpte skämtet fullt ut och började gapskratta och sa: – Den var rolig du!
Med den brytning hon hade lät hon nästan som Sven Melander och Åke Cato som Werner & Werner i TV på 80-talet.
Bilen fick till slut bara två 2:or och hon skrev bara en anmärkning på stöddämparna!
Hon sa slutligen: – Det var väl inte så farligt och du som trodde på körförbud. Min taktik hade lyckats!
Igår morse stod jag inför samma bilprovning igen med min 9-3 ss Aero. Jag hade bett Nordic att mappa ned bilen från 300 hkr till 220-230 hkr och t.o.m. bytt min personliga skylt
VADÅ M3 till originalskyltarna. Allt för att inte reta någon besiktningsman. Polarna hade ingen förståelse och hade kommenterat med: – Det finns väl ingen anledning att mappa ned från 300 hkr, det syns ju inget under huven och om bilen i övrigt är i gott skick brukar ju besiktningsmännen släppa igenom bilarna med någon rolig kommentar och med glimten i ögat. Jag hade inte lyssnat på dem för eftersom bilen är så pass ny (-04) och detta var första besiktningen vill jag inte ha några 2:or och absolut ingen omregistrering för olovlig effekthöjning.
Med lite pirr i magen så åkte jag in i bromsrummet och möttes av en ung kille i 19-års ålder, jag hade lite svårt att hålla mig för skratt för han såg ut som Tage Danielssons julfigur Karl-Bertil Jonsson. Jag riktigt såg framför mig hur han hade ätit fiberberikad havregrynsgröt till frukost och fått mig sig ett lunchpaket från mamma eftersom han säkert bodde hemma fortfarande. -Hur släpper man den här, sade han och pekade på handbromsen? Va i hel***, jag väcktes upp med ett ryck från mina tankar. En besiktningsman som inte vet hur man släpper handbromsen, det måste vara någon form utav världsrekord! All oro försvann på 1 sekund, hur kunde jag vara orolig för det här det kommer att bli som en promenad i parken.
Tji fick jag, för i samma sekund kommer det ut en bister man i 55-60 årsåldern. Han såg ut som en sträng tidsstudieman från någon gammal Nils-Poppe film som brukade heta ”inspektör Jansson” eller något liknande och som brukade säga: – Vi har 45 min lunch här och inte 46.
– Jag är stationschef här och vi har utbildning idag så vi kommer att vara två som besiktar din bil, sa han med barsk röst samtidigt som han lutade sig in i bilen över förarsätet.
Inte bara oron kom tillbaka, jag kände mig plötsligt spyfärdig.
”Karl-Bertil” körde upp framvagnen på bromsrullarna och började bromsa. Bromsmätarna for upp på det högsta värdet jag någonsin har sett men ”Karl-Bertil” var inte nöjd, han bromsade och släppte, bromsade och släppte samtidigt som han skräckslaget tittade ut på ”inspektör Jansson”. Jag tänkte redan nu att ”Karl-Bertil” måste ha valt fel yrke. Hade det varit SM i originalbromsar på Liseberg hade jag garanterat vunnit och fått mig hem en grön jävla kanin i 1:a pris. Det som brukar ta 2 min hade redan tagit 10 min.
Väl inne i nästa lokal höll ”Karl-Bertil” på och fumlade med avgasmätningsslangen på mitt dubbelpipiga ändrör. ”Inspektör Jansson” tappade tålamodet och tryckte dit slangen.
”Jansson” gick ett varv runt bilen och upptäckte den lilla klisterlapp man måste klistra fast på en baksidoruta när man har en personlig skylt. – Kom hit, sa han till ”Karl-Bertil” och förklarade vad det var för klisterlapp. – Det var en lustig personlig skylt du har VADA M3, vad betyder det? Jag blev först helt ställd men fann mig snabbt och sa: – Jag är med i en förening som heter VADA och sen har vi individuella beteckningar, min är M3, sa jag och tänkte att jag hade haft en väldig tur att han var halvblind. Jag blev glad över att han inte frågade vad det var för typ utav förening.
– Har du varningstriangeln med dig, frågade ”Karl-Bertil? Jag öppnade bagageluckan och visade triangeln. Bilen var igång nu för avgasmätning men det hade ”Karl-Bertil” förmodligen glömt för när han var på väg att sätta sig i förarstolen tog han stöd mot ratten så att signalhornet ljöd högt. Han blev så rädd så han studsade 1 meter bakåt från bilen, i försök att låtsas som om ingenting hade hänt gick han fram till mig och frågade: Har du varningstriangeln med dig? ”Inspektör Jansson” som hade haft ett leende på läpparna åt ”Karl-Bertils” misstag ändrade sinnestämning snabbt och fick något svart i blicken när han sa:
– Vad är det med dig, han visade ju varningstriangeln nyss? – Se till att skynda på lite istället!
”Inspektör Janssons” ändrade sinnestämning fick jag snart lida för när mina dimljus stod för högt. – Det blir 2:a på det här, sa ”Jansson”. Det finns en justeringsskr… försökte jag men blev avbruten mitt i meningen. – Ser det här ut som en verkstad, röt ”Jansson”? – Det var inte så jag menade, fortsatte jag. Jag kan justera sjä… Jag blev avbruten igen. – Ser det här ut som en ”Gör det själv hall”, sa ”Inspektör Jansson”? Jag insåg i det ögonblicket att här det bara att hålla käft om bilen och jag ska komma härifrån levande tillsammans.
När bilen väl var uppe på lyften så gick ”Inspektör Jansson” under bilen och kommenterade mitt kompletta Ferritasystem med racerkat. – Det är ovanligt att man byter hela systemet, frågade han men jag var väl förberedd på frågan. – Mitt originalsystem rostade sönder och då fick jag en möjlighet att köpa ett helt komplett rostfritt system till ett bra pris. – Jag ser att motorn har varit isär du har väl inte trimmat bilen? – Nej, sånt överlåter jag åt ungdomarna, ljög jag. – Motorn har varit isär för ett oljeläckage, sa jag men jag såg att han inte var övertygad och mitt illamående tilltog.
”Karl-Bertil” beordrades att gå under bilen och inspektera, det syntes lång väg att han inte hade en aning om vad han gjorde för han ryckte lite planlöst i avgassystemet och slog med hammaren lite här och där. Sönderrostade balkar på en 2-årig gammal bil lär väl ändå vara tämligen sällsynt. Vi hade nu hållit på i över 1 timme och det hade blivit en ordentlig kö bakom oss. För att skynda på det hela kom det ytterligare 3 besiktningsmän och tittade under min bil och skulle visa ”Karl-Bertil” hur man gjorde. Jag upplevde det som en mardröm utan slut, livstids halshuggning utan skyddsnät och kände hur jag började få tunnelseende.
– Du ser lite blek ut, sa ”Inspektör Jansson”, hur står det till? Jag hörde mig själv mumla någonting om att jag skulle till tandläkaren direkt efter besiktningen vilket han verkade köpa.
”Karl-Bertil” hittade inga fel och började hissa ned bilen. ”Inspektör Jansson” avbröt nedhissningen och hissade upp bilen igen med motiveringen att han måste göra en slutkoll.
Vi vänster bakhjul upptäckte han ett läckage vid bromsslangen och sa med upprörd stämma till ”Karl-Bertil”: – Hur fan kunde du missa det här, det här är allvarligt!
Nu såg ”Karl-Bertil” ut som om havregrynsgröten var på väg upp genom matstrupen när han stammande svarade: – Jag, jag, jag vet inte, jag borde ju ha upptäckt det för jag kände hur bromsarna pulserade inne i bromsrummet. Nu fick ”Jansson” nästan tokspel. – Pulserande bromsar, vafa** nu blir vi ju tvungna att åka in i bromsrummet igen varför har du inte sagt någonting tidigare för?
Med ”Karl-Bertil” vid ratten, jag på passagerarsätet och ”Jansson” i baksätet bakom förarstolen påbörjades provkörningen. – Nu ska du få lära dig någonting, sa ”Jansson” i riktning mot ”Karl-Bertil”, det är ett större avgassystem på den här bilen än original det kan tyda på att bilen är chiptrimmad. – Det vi ska titta på nu under provkörningen är om turbomätaren går in på rött och om bilen accelererar onormalt snabbt. – Om så är fallet kommer vi att begära omregistrering! Jag tackade min skapare för att bilen var nedmappad och att turbomätaren var inställd på att inte gå in i det röda fältet. Jag var dock lite orolig för mina nya ännu icke inkörda smidda kolvar. Som tur var gick bilen otroligt segt under 3000 rpm så ”Karl-Bertil” varvade aldrig över 4000 rpm. ”Jansson” började nu lugna ner sig och sa till min lättnad att: – Nej, turbomätaren håller sig där den ska och bilen verkar gå normalt så den här kan vi nog godkänna. Inga mer överraskningar nu, tänkte jag stilla för mig själv när
”Karl-Bertil” plötsligt tvärnitar så att ”Jansson” som inte hade bilbälte i baksätet for in i förarstolens nackskydd med ansiktet. – Nu lossnade nå´t, sade ”Karl-Bertil” överlycklig att kunna konstatera något överhuvudtaget. Nu hade jag hämtat mig från mitt tunnelseende och började själv bli förbannad: – Nej, du tvärnitade så in i h**vete att mina verktygsbackar ramlade omkull i bagageluckan, röt jag. Vad ”Inspektör Jansson” sade till ”Karl-Bertil” kan jag inte återge här men det slutade med att han fick gå tillbaka till stationen och ”Jansson” satte sig vid ratten. Som tur var tog han ingen extra tur och pressade bilen för nu hade besiktningen pågått i 1,5 timmar. Han körde direkt in i bromsrummet. Naturligtvis kände han inte av några ”pulserande” bromsar utan gav mig besiktningspappret men bara en 2:a.
– Jag var jävligt schysst mot dig och justerade dimljusen, det inget jag normalt brukar göra, men du måste fixa bromsslangen.
Fullständigt skakis lämnade jag besiktningen, nöjd med slutresultatet trots allt.
Handen på hjärtat, hur många av Er hade fått igenom sin bil med denna besiktningsman?
Sensmoral: Ta ingenting för givet när Ni ska besikta Er bil..
P.S. Om Ni ser någon som liknar Karl-Bertil Jonsson på arbetsförmedlingen så förstår Ni varför. D.S.
Mvh
Thomas Alexanderson
9-3 ss aero-04, Concept E85 343 hk.
Livet är för kort för billig whisky och långsamma bilar.
Livet är för kort för billig whisky och långsamma bilar.
0
0
0
0
