Jag har aldrig haft förmånen att äga en italiensk bil, men min far har haft en Alfa 156 V6 som jag blev ombedd att sälja och kunde ha under tiden. Det blev ett bra tag, lättsåld är att gå till överdrift.
Helt underbar bil som kunde charma vem som helst, kanske inte ekonomisk, praktisk eller ett under av driftsäkerhet men charm kan faktiskt väga upp detta gott och väl. Uppenbarligen.
Problem eller observationer:
- Passagerare fick lätt uppfattningen att bilen saknade bakdörrar tills man pekade ut de fiffigt dolda handtagen.
- Innerskärmarna består av filt som vid regn blir blöta och hänger ner av tyngden.
- Framvagnen kunde ibland låta som en gungstol, vill minnas att det var kring temperaturväxlingar.
- Att byta glödlampor fram innebär smutsiga och trasiga handleder, MB A-klass är dock värre!
- Helt underbar motor med ljud och karaktär utöver det vanliga, dock törstig.
- Alfa sänker intervallen för kamremsbyte utan att meddela ägarna, intressant upptäckt när remmen skulle bytts för många tusen mil sedan. Frågade min far som liknande en fågelholk och svarade "Kamrem?". Nåja, den höll åtminstone!
-Dyr service där framför allt kamremsbytet utmärker sig, reservdelar är också dyrare än snittet.
-Trots en klar inriktning mot bruksbil med långa perioder utan tvätt var lacken fin och bilen utan rost. Med ett undantag, förardörren skavde mot tröskeln vilket orsakade ett litet märke med ytrost på.
-Fruktansvärt opraktisk bil, efter att ha stoppat BMW-batteriet i den trilskande båten fick italienskan (vars batteri är ett helvete att få loss) åka till IKEA men trots att inga större varor köptes fick det mesta skickas hem.
-Bristande dörrlister som tappade spänsten och orsakade kraftigt vindbrus.
-Har de kanske marknadens sämsta ljus, både hel och halv?
-Knappen till takluckan är glapp på så vis att den går direkt över från att stänga luckan till att sätta den på tilt eller tvärt om, så länge man inte släpper knappen i exakt rätt millisekund.
Lånade även i min tur ut den lånade pärlan till en bekant som skulle på bröllop femtio mil bort och saknade bil, att se denna drygt två meter långa människa ta sig in och försöka hitta en körställning i en 156 var en rolig upplevelse. Nåväl, in kom han och de två kilometrarna till hans hem där den andra hälften väntade gick fint. Efter att ha stannat och lastad in packning samt fru var dock italienskan väck, startmotorn snurrade fint men motorn visade inga tecken på liv. Det fick bli tåget, fem minuter efter att detta lämnat perrongen var jag och min mor på plats för att bogsera hem haveristen. Min mor var tvungen att vrida runt nyckeln på prov och tror ni inte bilen hoppar ingång utan den minsta tvekan med det underbara ljud bara en Alfa-sexan kan prestera? Det var den första och enda gången den bilen strejkade.
Det roliga med den historien är att efter att ha kört två kilometer i en bil han inte fick plats i för att sedan bli ståendes, hade personen ändå blivit så charmad av den vackra italienskan att han köpte den!
Jag har kört bilen någon gång sedan dess, och några slitdelar som t.ex hjullager har byts samt utöver det har kopplingen blivit lite lustig då den tar högt upp och "allt på en gång" samtidigt som servostyrningen ibland tappar något av verkan om varvtalet sjunker. Likväl har han haft bilen i fem år utan större bekymmer, och utan fler driftstopp.
Det är dock svårt att säga emot att Alfa Romeo 156 inte är som andra bilar, på gott och ont!
Motorer är som människor; Behöver de andningshjälp står inte allt rätt till.
