God kväll kamrater!
Lite yr, men ska göra mitt bästa..
Visslan på sin plats på torpeden.
Det lever om jävlar under läppen numera.
En gammal hederlig emaljplåt rotades fram och ställdes upp på lämplig plats för ett fotografi.
Därefter kravlade jag under för att mäta på bakaxeln. Behövde veta måtten på U bultarna.
Jag krälade fram och körde under donkraften för att hissa upp axeln så jag kunde mäta hur stort spel jag har mellan axel och ramen. Under upphissningen så ramlade skylten ner.. I min skalle. Inte så farligt, den landade med den platta sidan på mig. Därefter stod jag och räknade lite på hur mycket jag kan lägga emellan axeln och fjädern.
Då kom Emma ut och kollade vad jag gjorde och såg regskylten på golvet. Jag visade hur den såg ut och stallde upp den på kofångaren igen. Efter en liten pratstund skulle vi gå in och jag fick för mig att släppa ner axeln så att bilen stod på pallbockarna igen. När jag fibblade med domkraften vars sänkfunktion är av typen "hysterisk utlösning" så small det till och det blev svart. Jag trodde för en millisekund att jag hade fått bilen i huvet. När allt började klarna igen så såg jag regplåten ligga framför mig..
Ett jack i bakhuvet och ett märke på armen blev det denna gång när skylten landade med den vassa sidan neråt. Muttrade lite ilsket och tog bort spettet som höll upp logdörren och började fundera på om inte den där skylten kom från en "Christine". Då kom en vindpust som fick logdörren att accelerera som en kåt gnu för att sedan utföra ett crashtest ala Euroncap, rakt på min vänstra rövhalva. Rövhalt och jävlig reglades dörren igen och jag linkade sakta in mot huset igen som en låghalt hillbilly från "Den långa färden".
Och nu ligger jag och skriver detta samtidigt som jag funderar på hur mycket röva på bilen ska ner. Blir nog en "kick up" i vinter.
Nattinatti mina vännerrrr!