torsen skrev:
Mycket intressant tråd.
Har själv ägt drygt tiotalet engelska bilar.
Alla BMC utom en Chevette, två Defender samt en CR-V.
Bl a två MGA och två MGB.
Jobbade i Södertälje och besökte under vårvintern 1973 på lunchrasten Scanauto, aukt återförsäljare av BMC.
Fanns en vit MGB -63, BA 16854, som väckte mitt intresse.
Dels hade bilen fräscha 72-ekrarshjul, dels nästan nya Pirelli Cinturato samt sist men inte minst ett hemult pris.
Suffletten var hel och bilen såg inte helt ofräsch ut - exteriört.
Priset 1.500:-förhandlades ner till 1.200:- och ett bankbesök senare var jag ägare till bilen.
Jag provkörde inte bilen eftersom batterierna var urladdade, men bilfirman lovade att de skulle vara laddade till kvällen.
Körde hem bilen, drygt en mil, under ett konstigt väsande ljud som jag inte kunde identifiera.
Fysiskt lokaliserade jag ljudet till bakom framstolarna.
Väl hemkommen konstaterades att golvet bakom stolarna praktiskt taget inte fanns kvar.
Således inte heller något fäste för batterierna.
Förbindelsekabeln mellan de båda 6-volt vilade på flera lager wellpapp som i sin tur vilade på kardanaxeln.
Wellpappen höll precis för hemfärden.
Någon km till och kortis hade blivit följden.
Min första, men inte sista MGB.
Egentligen köpte jag bilen för de fina hjulen.
Men efter en del, medelst ESAB MIG-svets, komplettering under av den självbärande karossen, såldes bilen för 5.000:-.
Ett på den tiden bra pris på en engelsk bil.
D v s inga kontanter utan jämnt byte med en fin B-kadett hos Philipssons i Södertälje.
Så här efteråt kan man fundera på vilken av bilarna man skulle behållit = haft bäst värde i dag?