för lite sex.... sex är ju torgskräckens motsats då det är trångt och mysigt
prova det!

Volvonator skrev:

för lite sex.... sex är ju torgskräckens motsats då det är trångt och mysigt
prova det!

Det skulle vara roligt eller? Ha.. ha.. ha?

Tycker synd om killen! Vet hur det är, och vet hur jobbigt det verkligen är.

Kan inte folk sluta skoja och för en gångs skull se på saker med lite respekt?

Volvonator skrev:

för lite sex.... sex är ju torgskräckens motsats då det är trångt och mysigt
prova det!

Wow.
Jag har nog inte sett dig göra ett enda vettigt inlägg.
Men här slog du nog rekord.

Bra tråd att välja för ytterligare en av dina alltid mycket upskattade kommentarer.

Ska du radera denna i efterhand som du gjort med dina tidigare kommenterarer med sexuel anspelning, eller har du kommit fram till att det är meningslöst?

Volvonator skrev:

för lite sex.... sex är ju torgskräckens motsats då det är trångt och mysigt
prova det!

Skämta om folks problem är ju inte särslilt moget!
Hoppas det löser sig för dig merca_
Du har fått så mycket hjälp här så det är inte lönt att jag
försöker mig på det...
Berra

ingen tycker om mig

ja nu är ju inte jag en psykolog eller någe men visst jag förstår hur du känner! börja med att ta typ kvällspromenader i stan och försök möt folk i ögonen etc...ta det lugnt och känn dig fram! du kan ju vara osäker på dig själv eller att du inte litar på folk...det kan bero på mycket! Någon spärr har du men du är inte dum i huvudet om du söker hjälp för detta! Hör med någon rådgivning eller tala med en psykolog.

Lycka till//Fredde

Volvonator skrev:

för lite sex.... sex är ju torgskräckens motsats då det är trångt och mysigt
prova det!

haha aa önskar det hjälpte! men vist skulle det pigga upp modigt och skriva så där iaf, men du det är lungt, jag tar varken illa upp eller tycker det är kränkande! har lite sån humor jag med:P hmm tack än en gång för allt stöd

Trådskaparen: Spelar du online varje dag? Att försvinna in i spelets värld och stänga ute omvärlden regelbundet kan säkerligen trigga torgskräcken om man har den liggandes i bakhuvet. Hur som helst så har du antagligen en snuttefilt av någon form.
Fortsätter man göra som man alltid gjort kommer det fortsätta som det alltid gjort.
För att få förändring krävs att du gör något åt det. Börja med att söka hjälp.
Att avvänja sig från "snuttefilten" är nog en bra punkt att starta vid.

Jag har ett tämligen överaktivt psyke. Har haft kraftiga "disorders" genom åren.
Agorafobi, OCD(tvångstankar), hypokondri, panikångest, allmän social fobi och bacillskräck.
Den ena har varit jobbigare än den andra. Jag har dock lärt mig kontrollera allting, utan vare sig hjälp eller medicin.
Har inga som helst känningar av något av problemen förutom panikångest. Det kommer fram ganska lätt om exempelvis ett one night stand ens nämner ordet graviditet. Är inte mig själv i säkert två veckor, även om hon bara sa "tänk om jag skulle bli gravid, haha".
Annars klarar jag av att slicka på diskbänken, ragga på krogen, tror aldrig att jag är sjuk, behöver inte stänga och öppna vattenkranen 12 ggr på rad, osv.

Fy fan för psykiska besvär..

hmm okeey klubbmannen, hur har du kommit över dina problem? för det värkar som om du har lyckats när man läser din text! hmm har ju inga andra fobier eller så inte ens mörkrädd! skulle va disktrasor då? ushc å fy fan! om ja tar i en sån så måste jag tvätta händerna minst 2ggr me diskmedel! men det där hörde inte hit men kom bara å tänka på det!

där står en massa

http://hem.passagen.se/magnusprojekt/

hoppas d går över

merca_ skrev:

hmm okeey klubbmannen, hur har du kommit över dina problem? för det värkar som om du har lyckats när man läser din text! hmm har ju inga andra fobier eller så inte ens mörkrädd! skulle va disktrasor då? ushc å fy fan! om ja tar i en sån så måste jag tvätta händerna minst 2ggr me diskmedel! men det där hörde inte hit men kom bara å tänka på det!

Mjo, man växer ifrån problemen. Iaf om man tar tag i dem.
Jag har dock lite problem nu med ångest över saker jag inte har så stor lust att ta upp över internet.

hmm kan förstå det! vissa saker håller man för sej sj

Som en tidigare skrev är det panikångerst du utvecklat.
det gick så långt för mig att jag inte gick ut eller åt på 3 dagar det ända jag kunde var att gråta.
Visste inte varför jag gjorde det var bara så in i helvetes nere hela tiden och när jag gick ut kunde jag inte handla och så att stå i kö var inte att tänka på då kom svettningarna illamåendet kändes som man skulle dö hela världen rasade.
Till slut tog morsan mig till psyk akuten.
Väl där fick jag en diagnos och ssri hämmare.
Vanliga piller som man använder mot diverse psykiska fenomen.
det hjälpte lite jag kunde gå ut igen sköta mitt jobb och så men vissa saker var fortfarande jobbiga.
Mitt tips till dig är att sök hjälp nu i tid.
Jag var drabbad av detta i 10år och känns som en stor del av mitt liv har tagits ifrån mig.
Gå inte själv ta med dig nån du känner dig trygg ihop med.
Kvittar om det är mamma eller en vän huvudsaken är att dom vet om ditt betende för det kommer göära saken lättare för dig.
Att gå själv kommer du inte att orka du.
Du behöver hjälp med detta.
Sen kommer dom säkert föreslå terapi oxå ta det med det gjorde inte jag men är övertygad om att det hade hjälpt bättre än medicinerna.
Hur som att berätta för en psykolog kommer hjälpa dig till ett bättre liv.
Kasta inte bort det som jag har gjort.
Det finns hopp för idag lever jag ett ganska normalt liv är endast vissa saker som jag inte orkar göra men jag känner att livet har kvaliteŽ och jag behöver inga piller eller så längre så det går att bli av med dom besvären.

Lycka till nu.
och som jag sa du kommer ångra dig om du inte tar tag i det nu för det kommer inte bli bättre av sig själv.

/Björn

hmm okeey! tack för alla svar och stöd! har pratat lite med en kompis om det så vi får se hur det går framöver! ska ta tag i det snart! väldigt snart! men det är lätt å bara sjuta det framför sej å! men ja ska det ha ja bestämt jag ska fixa hjälp!

Tycker att det låter som panik ångest, hade själv nåt liknande i tonåren, vilket många inte vet.. jag sökte inte hjälp för det.. det försvann av sej självt... händer ibland att man kan få lite jobbigt om man står i kö länge eller om det är vääldigt mycke folk! då brukar jag gå undan en liten stund sen är det bra igen, man måste nog tvinga sej själv lite att utsätta sej för det som är jobbigt   Lycka till!

merca_ skrev:

360_sleeper skrev:

En kompis åkte in på psyket för det där du talar om.. extakt samma sak.... Tråkigt men sant...

okeey det lät ju inte bra! hehe joo ja vet att det sitter mkt i huvudet! men det tråkiga är att det inte är så lätt att få ut det! har provat och va ute bland fålk å så men många ggr så när man väl glömmer av det går det bra! men det är ångesten före som äv värst!

hmm joo spykolog kanske skulle hjälpa men va fasn får man tag på dom?

Det finns väl psyken lite här och vad du kan uppsöka med dina problem...

Hej!

Om du inte är äldre än att du går i skolan tycker jag du ska söka upp skolsyster och be om hjälp att få träffa en psykolog. Du kan också söka dig till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin.
Skulle läget bli akut med depression eller liknande kan du också söka psykakuten, ringde dem när en närstående mådde mycket dåligt en period och vi blev erbjudna att komma omedelbart och jag fick mycket bra rådgivning per telefon.
Du kan också ringa till dem enbart för rådgivning så att du vet hur du ska gå vidare.

Har själv gått hos psykolog i ganska många år nu, och måste säga att det är bra. Sökte för första gången för sju år sedan, men har bollats runt mellan olika samtalsstöd och sjuksköterskor som klappat på mig och sagt saker som "jag förstår att det här är jobbigt för dig, lilla vän" men det är inte särskilt konstruktivt.

En duktig psykolog ställer motfrågor och får dig att själv upptäcka saker och komma på hur du kan nå förändring. Det är verkligen något jag kan rekommendera.

Vet inte om du har lätt för att läsa och ta till dig information? I så fall finns en hel del bra böcker, men i första hand tycker jag du ska försöka få personligt stöd.

Kramar / Ellen

(Ps: Blir glad när jag ser hur många rara, omtänksamma och kloka medmänniskor det finns på det här forumet! )

hmm tackar för alla tips och stöd! har iaf pratat lite med lärarna i skolan idag så dom vet varför jag är borta ibland och så! har även pestämt mej för att ringa och få lite yipps om vart jag ska vända mej! tack alla

Bra!

Det är bra att du tar tag i saken och ber om hjälp. Och nu vet du att vi är ett helg gäng här som stöttar dig också!

Kramar / Ellen