Ett vanligt argument för att köpa en ny bil är att det börjar bli för mycket fel på den gamla. Men jag funderar på hur mycket sanning det ligger i det egentligen?
Den bil jag kör nu, en Passat FSI 2.0 från 2007, är den bil som jag tror dragit minst verkstadspengar av alla jag ägt och då är det också den äldsta jag ägt. På tre år så handlar det om kanske 15000 kr för att fixa grejor som gått sönder. Det dyraste var ett elektriskt bromsok som behövde bytas. Sen var det någon tändspole och sist fönsterhissen i förardörren som la ner.
Någon gång framöver ska dock Passaten bytas ut mot någon bil som jag verkligen vill ha (denna var ett rent behovsköp). Och en fundering inför det bytet är om man behöver oroa sig mer för verkstadskostnader om man köper en äldre bil, jämfört med om man köper en nyare bil.
En av sakerna jag funderar på är maskinskador. I Länsförsäkringars rapport från 2020 så framgår det att en genomsnittlig bil får en maskinskada vart 50:e år och att en genomsnittlig maskinskada kostar 25 papp.
https://www.lansforsakringar.se/49aedf/ … t_2020.pdf
Min tanke kring det är att genomsnittskostnaden per år för maskinskador då är 500 kr, och att man på ett genomsnittligt bilägande råkar ut för en maskinskada och får slanta ungefär 25000 kr. Och jämfört med den betydligt högre värdeminskningen man har på en ny bil, så är risk-kostnaden för maskinskador i det närmaste försumbar. Men men .. maskinskadeförsäkringen upphör ju efter 10 år eller 12000 mil (hos Länsförsäkringar) - så det skulle kunna vara så att man har en betydligt högre frekvens av maskinskador hos äldre bilar som gått längre utan att det syns i rapporten.
Jag funderar också på om "lindy effect" gäller för bilar. Dvs att en bil som har gått bra under lång tid troligen kommer fortsätta att gå bra under lång tid.
Jag tänker också att en stor fördel med en äldre bil är att om den drabbas av en riktigt jobbig maskinskada, såsom kamremshaveri eller rasad automatlåda, så kan man helt enkelt sälja vraket till någon som kan fixa grejorna själv. Eller att man inte behöver nyttja en dyr märkesverkstad för att byta motor eller vad det nu kan handla om.
Vad säger bilexpertisen här? Hur ser era erfarenheter ut? Blir det mer och allvarligare fel på gamla bilar än på nya? Och har ni några tanketips eller biltips? Jag kör ca 1000-1200 mil per år och vill ha gott om plats för mycket bagage, möjlighet till 7 sittplatser, automatlåda och gärna fyrhjulsdrift och glastak. Kör mest på vintern till fjällen eller liknande så elbil är andrahandsalternativet. Vill åka bekvämt och gärna lite snyggt. Lite hög bränsleförbrukning är tolererbart men vill gärna hålla nere skatten. Fet motor är inte särskilt viktigt. Har kollat på bilar såsom VW Sharan, Ford S-MAX, Renault Espace, Kia Sorento och Fiat Freemont. Men även någon äldre Audi Q7 och någon törstig Mercedes.
Den bil jag kör nu, en Passat FSI 2.0 från 2007, är den bil som jag tror dragit minst verkstadspengar av alla jag ägt och då är det också den äldsta jag ägt. På tre år så handlar det om kanske 15000 kr för att fixa grejor som gått sönder. Det dyraste var ett elektriskt bromsok som behövde bytas. Sen var det någon tändspole och sist fönsterhissen i förardörren som la ner.
Någon gång framöver ska dock Passaten bytas ut mot någon bil som jag verkligen vill ha (denna var ett rent behovsköp). Och en fundering inför det bytet är om man behöver oroa sig mer för verkstadskostnader om man köper en äldre bil, jämfört med om man köper en nyare bil.
En av sakerna jag funderar på är maskinskador. I Länsförsäkringars rapport från 2020 så framgår det att en genomsnittlig bil får en maskinskada vart 50:e år och att en genomsnittlig maskinskada kostar 25 papp.
https://www.lansforsakringar.se/49aedf/ … t_2020.pdf
Min tanke kring det är att genomsnittskostnaden per år för maskinskador då är 500 kr, och att man på ett genomsnittligt bilägande råkar ut för en maskinskada och får slanta ungefär 25000 kr. Och jämfört med den betydligt högre värdeminskningen man har på en ny bil, så är risk-kostnaden för maskinskador i det närmaste försumbar. Men men .. maskinskadeförsäkringen upphör ju efter 10 år eller 12000 mil (hos Länsförsäkringar) - så det skulle kunna vara så att man har en betydligt högre frekvens av maskinskador hos äldre bilar som gått längre utan att det syns i rapporten.
Jag funderar också på om "lindy effect" gäller för bilar. Dvs att en bil som har gått bra under lång tid troligen kommer fortsätta att gå bra under lång tid.
Jag tänker också att en stor fördel med en äldre bil är att om den drabbas av en riktigt jobbig maskinskada, såsom kamremshaveri eller rasad automatlåda, så kan man helt enkelt sälja vraket till någon som kan fixa grejorna själv. Eller att man inte behöver nyttja en dyr märkesverkstad för att byta motor eller vad det nu kan handla om.
Vad säger bilexpertisen här? Hur ser era erfarenheter ut? Blir det mer och allvarligare fel på gamla bilar än på nya? Och har ni några tanketips eller biltips? Jag kör ca 1000-1200 mil per år och vill ha gott om plats för mycket bagage, möjlighet till 7 sittplatser, automatlåda och gärna fyrhjulsdrift och glastak. Kör mest på vintern till fjällen eller liknande så elbil är andrahandsalternativet. Vill åka bekvämt och gärna lite snyggt. Lite hög bränsleförbrukning är tolererbart men vill gärna hålla nere skatten. Fet motor är inte särskilt viktigt. Har kollat på bilar såsom VW Sharan, Ford S-MAX, Renault Espace, Kia Sorento och Fiat Freemont. Men även någon äldre Audi Q7 och någon törstig Mercedes.
0
0
0
0
. Men vad brukar verkstadskostnaderna ligga på? Tänker att det där bromsoket gick på omkring 6000 kr att byta, Tändspolen gick 1500, Fönsterhissgrejoren på 3000 eller något sånt. Och så har jag bytt rutan, en sån där grej som man trycker fast säkerhetsbältet i och någon annan smågrej. Billig verkstad också.
