Alecci skrev:
I alla fall mitt inlägg riktade sig inte till alla dem som bor hemma hos sina föräldrar och då försäkrar sin bil på någon av dem. Om såväl polis, försäkringsbolag och föräldrar anser det vara OK, vem skulle jag då vara att fördöma det? Frågan är om man ens kan kalla det skenförsäkring i det fallet? Hade själv min första bil försäkrad på min mor, men väl att märka är då att jag fortfarande bodde hemma samt att jag hade en bil som inte var mycket mer än funktionsduglig och trafiksäker.
När jag flyttade hemifrån förde jag däremot över bilen på mig själv, och jag har stått som ägare och försäkringstagare på alla mina bilar sedan dess.
En fråga som ofta uppkommer när en individ har två skilda meningar om samma sak är frågan om "var går gränsen". Som jag tidigare sagt, så går gränsen enligt mig när bilägandet för den som skenförsäkrar handlar mer om nöje än nödvändighet.
Dessutom vill jag än en gång poängtera att
folk som skenförsäkrar sina bilar påverkar alla försäkringstagare, och de har därför egentligen ingen rätt att säga "skit du i det" eller "sköt ditt eget".
Till yttermera visso är det ganska skrattretande att folk direkt gör kopplingar mellan att de som tar ansvar för sitt intresse/bilägande (genom att betala sin egen försäkring) dessutom måste vara rika och/eller snobbar. Patetiskt!
Jag ser inte mig själv som snobb, men om jag är det är egentligen upp till omgivningen att avgöra. Däremot kan jag säga att jag är fan inte rik. Jag personligen har gjort prioriteringar så länge jag haft ett aktivt bilintresse och försakat andra nöjen för att istället ha råd med att köpa och äga de bilar jag har eller har haft.
Om det sedan innebär att jag inte har råd med att gå på krogen mer än 2 ggr per år, bio 4 ggr per år, pizza eller hyrfilm en gång i månaden samt att jag inte köper nya kläder förrän de gamla går sönder så är detta ett val som jag har gjort. Återigen, det kallas prioritering.
Fast jobb har jag, och även om jag inte tjänar särskilt dåligt på det, så innebär det ingen inkomst som ger mig råd att köpa och äga tre bilar
om jag inte samtidigt prioriterade bort en massa andra mer eller mindre lyxiga aspekter av livet som många andra i min ålder hänger sig åt.
Att köpa en dyr/rolig bil och skenförsäkra den för att man inte har råd med den själv handlar inte ett dugg om intelligens, utan snarare brist på det eftersom man bevisligen och fullt medvetet tar sig vatten över huvudet. Att inte ta ansvar för sin egen livssituation tyder snarare en brist på personlig mognad och insikt i hur samhället fungerar.
Som tidigare sagts kommer det alltid att finnas fuskare överallt, tyvärr ska man också se till att tillägga. Hela samhället är uppbyggt kring diverse olika system av regler, och man kan naturligtvis diskutera om
alla dessa system är av godo. Men faktum kvarstår att om alla fuskade skulle systemen kollapsa och samhället skulle förvandlas till anarki. Detta kanske inte är direkt applicerbart på just denna försäkringsfråga, men principen är densamma och det bör man fundera kring och ta hänsyn till.
Att andra fuskar eller tar sig otillbörliga friheter betyder inte att alla andra kan, bör eller ska göra det. Tänk längre än näsan räcker.
Att ha körkort och/eller äga en bil, framförallt en dyr sådan för nöjes skull, är som tidigare sagts
ett privilegium, inte en rättighet. Se istället till visa lite personlig mognad och ta ansvar för ert bilintresse, och finn stolthet i att kunna kalla er "sanna bilentusiaster".
Naturligtvis kommer detta inlägg knappast få någon att ändra sina synpunkter på denna fråga, men förhoppningsvis kanske någon tar sig en funderare...
Spara liv osv, vackra tankar av moralens och förmyndarstatens väktare. Tummen upp!
