Min bil har gått 36500 mil, och det är hårda mil.
Visst, bussningarna börjar ge sig, men stötdämpare och fjädrar verkar bytt. Dock så känns hårda mil på karossen. Hissar mannupp ena hörnet på bilen så kan det bli problem att stänga dörrarna om man öppnar dom.
Motorn är dock kärnfrisk, och det verkar ofta vara det som ger sig sist.
Sen beror det ju på vad för bil det är. Det är större chans att en svensk eller tysk bil går långt än att en fransk/italiensk bil gör det.
Inte för att dom är sämre, utan för att dom är klenare dinmensionerade.
Angående rost så tycker i alla fall jag att det verkar som om bilar som gått långt är mindre rostiga än bilar som inte gått långt.
Varför är det ingen som vet.
Man kan hitta en, t.ex volvo 740, som är upprostad och har gått 15000 mil, men en rostfri som gått 90000 mil.
Antagligen har det nått att göra med att skiten inte får fäste på samma sätt när det är på rull hela tiden.
Personligen skulle jag inte vara rärr att köpa en bil som gått 50000+ mil.
Jag menar; Om den gått så långt, varför skulle nått ge sig nu?
Taxibilar är dessutom nästan alltid väldigt välservade. Tror nog att många taximercor som gått 100000 mil är friskare i motorn än många "medelsvenssonägda" likadana som kanske gått 20000...
En kompis till en släkting köpte sig en bil en gång, en saab 99L automatare, som skulle gått 15000 mil, men efter att ha sett besiktningspapper och kollat upp tidigare ägare så visade det sig att det var ett taxibolag som ägt den, och den hade i själva verket gått 115000 mil.
Han retade sig på det under dom ca 5 år han hade bilen. Startade alltid och drog ingen olja, men det blev skroten ändå... Rosten tog den också tillslut...
Så långmilare är inget farligt, bara bilen går som den ska och känns bra.
En expert är en person som gjort alla misstag som är möjliga att göra inom ett begränsat område!
Du kan ta smålänningen ur Småland, men du kan aldrig ta Småland ur smålänningen!