I måndags såg jag den första gången, men enligt uppgifter från kollegor så har den varit där i ungefär en veckas tid (jag har varit sjuk och därför inte varit på jobbet), jag pratar självklart om världens sötaste lilla kanin!
Hur kaninen hamnat här, mitt inne i Vasastan, Stockholm, är det ingen som säkert vet, men det vi tror, är att någon hemsk(!) familj tröttnat på den lilla parveln och kastat ut den på gatan. Så nu bor den hos oss, på en av Stockholms specialist kliniker för onda ryggar. Den sitter utanför jobbet, dag som natt, och försöker peta i sig av de få gräs-strån som finns på våran minimala-innerstads-gräsmatta.
Det finns redan fd. tamkaniner i stan, som numera är vilda (tama kaniner föder icke tama kaniner som föder icke tama kaniner som... ja du fattar?), och dom klarar sig hur bra som helst inne i stan.
SKILLNADEN där är att dessa kaninen bor i flock och är födda inne i stan, med allt vad det innebär, denna kaninen har som sagt var aldrig levt i det vilda.
Jag tycker det är fruktansvärt.
FRUKTANSVÄRT, att en sådan liten, oskyldig kanin (
bebis?) ska behöva bo inne i Stockholm city, bland alla bilar, avgaser, lösspringande hundar m.m och därför bestämde jag mig igår för att rädda kaninen (efter att ha pratat med vilt-akuten, som tyvärr i förrgår var här och tog samtliga av denna kaninens icke-vilda syskon, men då denna lilla parvel höll sig borta blev han kvar, och nu kan inte akuthemmet ta emot fler kaniner).
Så ikväll då jag slutar, kommer kaninen få följa med mig och min sambo (mot hans tycke) hem till oss, för att förhoppningsvis snarast möjligt få flytta vidare till ett annat, bättre hem (vi har tre kastrerade hankatter).
OM DU SOM LÄSER DETTA KÄNNER NÅGON, NÅGON ENDASTE LITEN SJÄL SOM KAN TÄNKAS VILJA TA HAND OM EN KANIN, SÅ TVEKA INTE, HÖR AV DIG TILL MIG OMGÅENDE!Med hopp om hjälp, från annan djurvän!
Med vänlig hälsning Anna