MrH skrev:

Härligt att se den hel och fin igen! Den såg allt lite ledsen ut förut med sina rostfläckar.

Ja verkligen, och det tyckte jag inte den förtjänade. Som tur var tyckte inte Jimmy det heller och var vänlig nog att ta tag i problemet!

Det känns MYCKET bättre att se bilen nu måste jag säga. Mycket!

Ser fram emot att ta hem den så småningom. Egentligen skulle jag försöka få till skorstenen på husvagnen så den kan hänga med följebilen upp, för då kan jag bli kvar i området några dagar och ta det lugnt hemåt, tillsammans med Embla, och fira lite sommarlov också.

Kolade igenom hela denna tråden om det var här eller på något annat ställe minns jag ej menmen riktigt fint jobb med bilen dock låg tråden nere ett tag men sen såg jag att det var lite fart igen så kollat igenom slutet igen för att färska på minet och med alla dina motgångar vilken fin bil du fått ihopp endå blev bra med den senaste omlackeringen en ovanlig projekt tråd men ja man har verkligen fått hängt med på hela din resa med bilen riktigt trevlig tråd det hjär hoppas det blir bätre emd dig också nu när bilen blivit så fin.

Kollat igenom hela tråden, även om jag inte läst varenda mening i varje post, så tog det ett par timmar ändå att gå igenom allt

Bra jobbat trots att du kämpar med hälsan, inspirerande

Riktigt starkt att ta tag i bilen när du mår som du gör, kul att se att den återfår sin glans

Prenumererade på den här tråden förut men sen försvann den bara... Kul att jag hittade den igen.
Blev ju jättebra med omlackeringen.

Var sak har sin tid.

Nu är bilen till salu. <3

http://www.blocket.se/skaraborg/Fin_Vol … 3.htm?ma=1

Vivendi skrev:

Var sak har sin tid.

Nu är bilen till salu. <3

http://www.blocket.se/skaraborg/Fin_Vol … 3.htm?ma=1

Jasså dags för ny bil eller vad händer?

Riktigt synd att det inte blir något mer med en sådan fin bil , Får gratulera åtminstone till en lyckad projekttråd och hoppas på fler från din sida. Vågar nog påstå att detta är den bästa projkettråden på hela garaget.

Djo skrev:

Vivendi skrev:

Var sak har sin tid.

Nu är bilen till salu. <3

http://www.blocket.se/skaraborg/Fin_Vol … 3.htm?ma=1

Jasså dags för ny bil eller vad händer?

Tack till bompyride för de fina orden och till alla som bidragit till att göra tråden levande och rolig! Utan respons hade jag inte skapat någon tråd!

Ni som känner till bilen får gärna tipsa andra om att den är till salu!

Tyvärr är det inte så kul skäl till att sälja bilen.

Det som händer är att mina mina sjukpenningdagar tar slut i augusti och FK kräver att jag ska in på ny arbetsförmågeutredning. Helst redan nu i juni, meddelade de via telefon för ett par veckor sedan, i samband med att de "glömt" handlägga mitt ärende så jag plötsligt stod utan pengar när det var dags för räkningarna... Det finns risk att jag blir hänvisad till försörjningsstöd från soc, och då får jag inte äga något överhuvudtaget. Det är inte ens säkert att jag kan bo kvar i lägenheten, det är en bostadsrättstrea köpt för sextusen kronor, med hyra på 3800 inklusive garage. Men ägandet är ett problem om man ska ha försörjningsstöd.

Har nu försökt få FK att förstå riskerna med att göra fler utredningar, har ändå varit sjuk i fjorton år, hade tillfällig sjukersättning mellan 2005 och 2010, har genomgått mängder av utredningar både av vården, FK och Arbetsförmedlingen, har gott om läkarutlåtanden som säger att jag inte är ett dugg arbetsför och behöver lugn och ro och att fler utredningar riskerar att försämra min hälsa, men ÄNDÅ...

Sjukgymnastiken de krävde för 1,5 år sedan gjorde att jag var rejält mycket sämre och knappt kom ur lägenheten under ett halvår, och totalt tappade livslusten. Den veckolånga försäkringsmedicinska utredning de gjorde för tio år sedan förpassade mig till ett mörkt och tyst rum under två års tid, då jag periodvis låg i pendlande medvetslöshet. Jag VET vilka risker det innebär.

Jag känner mig jagad med blåslampa, misstrodd, oönskad och som om jag inte har rätt att leva så gott som går med den här sjuka kroppen... Tror även tiden börjar ta ut sin rätt. Ett år, visst, fem år går också, tio år börjar bli tröstlöst. Men nu är det närmast löjligt.

Dessutom känner jag att jag hela tiden blir mött som om jag var nysjuk. Jag har faktiskt fjorton års erfarenhet av att leva med den här sjukdomen. Tro mig, jag har provat mig fram och kommit på rätt bra vad som funkar och inte funkar under den tiden.

Jag tvivlar på att någon teamutredare som jag själv får informera om vad ME är för något har så mycket att tillföra i min process. Däremot är risken stor att de med mandat från FK kräver saker som gör mig förämrad, och rentav riskerar permanenta skador.

Ska ärligt erkänna att jag svajar ordentligt rent psykiskt, emellanåt undrar jag om det alls är värt att leva.

Försöker intala mig att jag är värd att ha ett liv. Att jag faktiskt är värd att få ha en trygghet och en ekonomi som gör det möjligt att leva. Och att jag är värd att slippa mosas sönder av Försäkringskassan och den ekonomiska och praktiska oron.

Emellanåt känns det bara rätt hopplöst. &#9829;

Kramar!

Sjuk hur det är egentligen. Kan bara säga att jag hoppas att det löser sig för dig!

Tråkigt med allt jävla krångel rent ut sagt.

Och jo du ÄR verkligen värd att leva du verkar vara en underbar person vad man märkt genom tråden.

Mvh Erik

Så klart att du har rätt att leva!!!!!!
Det är då själva fan att du skall behöva slåss så för dina rättigheter, och existens. Inte nog med att du måste kämpa mot din sjukdom, du ska dessutom behöva kämpa mot stelbenta och trångsynta tjänstemän på diverse paragrafstyrda myndigheter också. Vad har du gjort för att förtjäna att straffas dubbelt upp?

Ta hand om dig så gott du kan Ellen! Vi är många som tänker på dig, och önskar att vi hade kunnat göra något som gjorde att du slapp undan i alla fall den ena kampen.
Kram!

Nu mina kära trådföljare är bilen såld. När det väl hände hände det rätt fort. Det är som min mekaniker och följeslagare Storm brukar säga - det räcker att EN person ringer på annonsen, bara det är RÄTT person som ringer.

Och det var det den här gången.

Bilen har "gått på export", kan man säga, till Gotland. Köparen har tidigare haft väl omhändertagen bil som såldes till fel person för sex-sju år sedan och sörjde fortfarande att han fick se den köras ner av nya ägare. Han hade full förståelse för att jag ville hitta rätt köpare till min bil. Och han hade verkligen fastnat för den.

Efter några telefonsamtal (jag envisades med att messa ett trettiotal bilder av alla tänkbara "fel" och märken på bilen för att jag inte ville att han skulle åka i onödan och bli besviken) var båtbiljetter bokade, dock för frun och svågern, då han själv jobbade... Nervöst att sälja bil till någon som inte kan se den själv innan köpet...

Dock gick allt bra, de blev överförtjusta när jag backade ut bilen ur garaget och efter en kort provtur blev det kaffe och pappershantering innan de drog iväg mot ön.

Via SMS har jag fått veta att den nya ägaren är jättenöjd med bilen som överträffade hans förväntningar och jag måste säga att det känns BRA att bilen hamnade på saltfria Gotland hos just den här personen. Nu har bilen alla förutsättningar att rulla länge!

Om du läser detta - lycka till med bilen och jag hoppas den ska ge dig lika mycket som den gett mig!

Några av de sista bilderna jag tog på bilen får avsluta den bildkavalkad ni fått under de dryga sex år jag ägt bilen:


13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.


13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.


13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.


13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.


13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.

TACK alla som följt min projekttråd, att bygga personligt med mycket begränsade resurser. Det har varit en spännande resa. Nu är jag billös för första gången sedan jag var fjorton år gammal och köpte min allra första bil, en orange Bubbla, 1302 -72. Det känns onekligen lite konstigt.

En idé som vuxit fram är att kanske försöka hitta en fin lågmilad skattefri bil som myndigheterna inte gärna kan bråka om ifall jag blir ställd utan inkomst och behöver söka försörjningsstöd.

Men jag avvaktar en tid, inom några månader bör jag veta hur det utvecklas och tills vidare lånar jag en bil av min syster om jag behöver och kan köra någonstans.

Var rädda om er! <3

// Ellen

Låter som den kom till ett bra hem iallafal

Tråkigt denna fantastiska projekttråd är över önskar dig lycka till med allting nu i framtiden MVH Erik

Det känns som om det blev ett bra avslut på din och bilens tid tillsammans. Skönt också att den hamnade hos någon som kommer att ta hand om den på bästa sätt. Det är ju det man önskar när man skall lämna över en kompis till någon annan!

Ta hand om dig och jag håller tummarna för att myndigheterna äntligen är tillmötesgående så du slipper den ständiga kampen och oron.

//Magnus

Din dotter alt. Storm eller nån kan inte äga en bil åt dig? som du "lånar"

Nu är jag fullt medveten om att den här tråden är gammal idag och att bilen är såld, men jag hittade den här för ca en vecka sedan, tittade lite på den, började läsa lite och sedan var jag fast!

Du besitter en enorm kunskap om allt möjligt! Hade jag kunnat hälften så mycket om bilar som vad du gör så hade jag varit stolt! Dessutom har du ett enormt bra sätt att skriva på som gör att man fortsätter vara intresserad. Att du dessutom inte våldtar svenska språket i dina inlägg (i form av särskrivningar, syftningsfel och annat irriterande) ska du ha en stor eloge för!

Hur som helst så hoppas jag att din situation har löst sig eller åtminstone blivit bättre än sist du skrev här! Och än en gång, tack för många trevliga timmars läsning!