Jag har troligen uppåt 1000-talet med videokassetter. Gissningsvis 95% VHS-taper och de resterande 5% är BETAMAX. och VIDEO2000-kassetter. Jag jobbade på PHILIPS i mitten/slutet av 1970-talet och på den tiden fanns det tre olika videoformat. PHILIPS hade två olika varav VIDEO2000 var det nyaste och bästa, SONY hade BETAMAX och sedan giganten VHS som inte var bäst men blev störst.
Alla mina vidokassetter ligger i originalkartonger dvs 10 videokassetter i varje kartong. Ligger förvarade uppe på vinden. Tillsammans med ett drygt halvt dusssin videomaskiner av alla tre sorterna. Flest VHS naturligtvis. Alla fullt fungerande eller i vart fall fullt fungerande när jag ställde undan dom.
Samlade extremt mycket POP & ROCK från den tiden (60-, 70- och 80-talet). Vi hade videosystemet PAL B i Sverige och i the UK hade de PAL A och i USA hade de NTSC och jag har videokassetter av alla tre videosystemen och även bandare av alla tre systemen. En del tecknat naturligtvis. Både köpeskassetter och kopierat/bandat från TV i resp länder.
Det mest tragiska är väl att kvaliteten, både bild och ljud, blir sämre för varje år på taperna. Vilket beror på att tapen består av ett plastskikt som är belagd av att magnetskikt. Och tyvärr torkar plastskiktet med åren och magnetskiktet släpper. Med ett rejäl kvalitetsförlust som resultat. Dels orsakar jordstrålningen som sådan en rejäl kvalitetsförsämring vilket aldrig någonsin går att eliminera. Möjligtvis om man lagrar taperna i slutna lådor av koppar??? Resultatet blir både sämre bild- och ljudkvalitet. Om man jämför med ex rena ljudtaper - rullband och musikkassetter - så försämras självfallet även ljudet där vilket främst märks på diskanten. Faktiskt påverkas även bruset på själva tapen som vanligtvis blir något lägre. Eller är det hörseln som försämrats med åren?