Jag kan inte låta bli att slås av tanken, ungefär att en gång i tiden var ju alla bilar en splitterny bil, och någon måste varit den lyckliga personen som köpt sig just en sådan(undantag alla firmor, leasing och allt annat som inte privatbrukades från början). Alltså, tänk sig exempelvis denna, en lycklig person på 60 talet(om den nu är så gammal..?) som en dag hämtade ut sin splitt nya bil, inte en mil på väg och så vidare... Och idag, bilen vilar där, uttjänad men finns kvar, säkert med många års fina minnen hos diverse ägare, men slutade här... Hänger du med vad jag menar? ;)
Säger bara en sak, Du MÅSTE åka till Båstnäs och Bröderna Ivanssons skrot. Där kan man snacka bilars livsöden. Det är max 3 timmar enkel för dig dit. Åk till våren. Har svårt att tro att du blir besviken.. Ja det är ju riktigt häftigt att ha kontakt med ägarens son, han minns ju förmodligen bilen också..
Tänkt många gånger på det, får försöka komma iväg en helg till våren! Jo han var allt glad att få se bilen igen, och i ett sådant skick. Det var ju sonen som sålde bilen när pappan inte skulle köra bil mer (2002) för 6000:- till en av stadens stora bilskojare. Tyvärr verkar det inte finnas ett enda kort med bilen i familjens album(eller om det inte letas..?) och delarna han nämnde första gången jag ringde som låg i stugan var vid andra samtalet på tippen, tack för den...
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera