På väg till jobbet i veckan så gick det otroligt långsamt, och när jag konstaterat att det var lagom cruisingtempo blev jag så fordsjuk att jag nästan var tvungen att göra V8-muller med munnen för att stå ut sista biten till jobbet!

Min fordlängtan blev lite bättre när jag på min planeringstid gick ut på Bilprovningen och kollade hur länge Prinsessan är besiktad, och sedan lyckades norpa en tid dagen innan besiktningen går ut!

Nu ska jag bara se om jag kan få sambon att bredda en uppsättning plåtfälgar åt mig i födelsedagspresent, och jag tycker att alla som håller med mig om att det är en alldeles utmärkt present kan skriva det i Amazon_Slepers gästbok! :P

Ikväll tog jag itu med något jag har haft på lut ungefär sedan jag gjorde pärmen till Fiona, har nämligen samlat alla papper som rör bilen, besiktningsprotokoll, kvitton, försäkringspapper, elscheman, ägarmanualen till förgasaren och en reservdelskatalog, i en röd pärm och nu har jag efter drygt två år gjort ett register så man slipper bläddra igenom hela pärmen för att hitta det man söker - som naturligtvis alltid är längst bak!

Ska ta och skriva ihop en lista över saker som måste göras på Fiona, och lämna den till min chefsmekaniker så får han fixa :)

Igår när jag for till återvinningen för att kasta konservburkar och glas så svängde jag in och ställde mig bakom en annan röd 245:a. Som fick min Örnie att framstå som väldigt fräsch och fin!

Min röen startar alltid, oftast är det jag som tabbar mig om han inte gör det, och går som en klocka. Att han saknar lister och är lite rostig utanpå må väl vara, för den andra röen gick inte fint, såg inte alls bra ut och såg knappt ut att sitta ihop :S

Och tack gode gud för bakhjulsdrift kan jag ju tillägga om gårdagen!

Vägarna i Sollefteå kommun är katastrofala, men gatorna i Sollefteå stad var än jävligare! Ratten höll på att skallra lös från rattstången, framhjulen gick fram och tillbaka hela tiden och även om du försökte svänga så berodde eventuell framgång på hur många som hade lyckats tidigare...

Och till på detta så var det bitvis flera decimeter modd. När jag skulle upp i Trängschaktet så var det ju ett mirakel att man inte studsade ut i mötande fil! Funderade ett tag på att köra på trottoaren upp till Remsle... Jag, Svärmor och hennes mor satt och skrattade så vi nästan grät på väg genom stan, för vägarna var en riktig jävla fars!

Men lyckligtvis så hade vi handlat mat och julklappar så vi hade hela bagaget och baksätet på Örnie fullt, det märktes att den extra vikten gjorde stor skillnad för han gick stadigt som ett tåg hela vägen även fast det var oplogat och spårigt.

På väg hem så kunde jag konstatera att det dåliga väglaget verkar vara något nytt försök till nollvisionen, eftersom jag med mina 70 km körde fortast av de som var ute efter Riks-90 när vi var på väg hem.

Något jag däremot störde mig på igår var när vi var inne på Volvo och gjorde en extranyckel till Örnie. Jag gick in till reservdelshörnan och sade att jag ville göra en reservnyckel till en 240, höll upp nyckeln till Örnie. Karln bakom disken ville ha regnumret och gick sedan iväg för att fixa en nyckel.

Behövde inte uppge chassinummer, visa leg eller någonting. Originalnyckeln hade jag i handen hela tiden, så de kopierade ju inte den.

Jag hade ju lika gärna kunnat vifta med nyckeln till vilken 240 som helst och tagit ut en reservnyckel till en bil jag inte ens ägde!

Idag var det dags igen... Ännu en bildörr som jävlades. Denna gång på min trogna järnhäst Örnie, hade nog inte varit några problem om inte låsknoppen på insidan av dörren varit trasig, för nu fick jag inte grepp om den.

Kunde inte vrida om nyckeln i förardörren, gick runt till passagerardörren. Samma visa, och vi har bara en nyckel till den så jag vill ju inte direkt bryta av den! Gick till bagageluckan och den öppnade sig omedelbart, så jag kröp in i bagaget, över baksätet och sträckte mig till passagerardörren som gick att öppna inifrån.

Försökte även med förardörren, men fick ju inget grepp om låsknoppen. Tog fram låsoljan som jag hade i dörrfacket och gav alla lås en omgång, passagerardörren avisades omedelbums och bagageluckan var ju aldrig några problem.

Tordes däremot inte stänga bagageluckan innan jag fått upp någon annan dörr, för rätt vad det är så har väl den gått i baklås och sedan kommer jag inte alls in i bilen! Prisade också den gud som rådde över att sambon inte hittat fästena till hundgallret, för nu hade jag inget sånt. Hade kunnat bli besvärligt att kräla över ryggstödet om det sitter ett hundgaller i vägen. Fast är inte så jäkla roligt att ha en blöt hund i baksätet heller :S

I alla fall, Örnie ser ju ut som ett generalskabb och det gjorde dessutom inte saken bättre att han var totalt snöig och isig när jag kom upp till kyrkan med alla fina moderna bilar. Parkerade bredvid en maskinhall och en gubbe i en ny volvo trodde nog att jag skulle köra på han, men det gjorde jag inte. Vet ju var jag har mina hörn.

Väntade tills han och tanten gått iväg innan jag började min manöver att ta mig ut på passagerarsidan. Var ju mer eller mindre en fot i vindrutan och en uppe i taket innan jag lyckats få med mig alla lemmar till "rätt" sida av bilen.

När jag skulle därifrån igen så gick jag ju till mitt skabb, krånglade mig in från passagerarsidan och kommer dessutom sladdande ut från kyrkans parkering och sladdade ut på huvudleden genom stan. Bara för att denna bil inte tål att man råkar gasa lite för hårt om man svänger! Fast den första sladden berodde inte på det, utan på dåligt väglag. Men man kan ju ändå undra vilket intryck man lämnar?

Aldrig mer en modern bil. Aldrig mer en japansk bil. Aldrig mer någonting annat än dessa gamla, tåliga jänkare och Volvos som snart blir veteraner!

Hatar framhjulsdrivna grävlingar som ska slingra omkring på vägen! Jag vill ha mitt röda godståg tillbaka! Och lyckligtvis får jag tillbaka mitt röda godståg idag när Örnie och älsklingen kommer från Sundsvall :)

Var på jobb igår, hade fått låna svågerns bil med löftet att jag inte skulle krocka den. Det gjorde jag inte heller, men skit samma. När jag kommer ut från teatern och ska låsa upp bileländet så får jag inte in nyckeln i något lås. Eller lite pillrande så fick jag till slut in den i förardörrens lås, men jag kunde inte vrida om. I passagerardörren var det helstopp, fick in nyckeln kanske 3 mm.

Övergav bilen och började gå mot redaktionen, hade planerat att köra bilen ner dit och ställa den på motorvärmare så den var varm och gosig när jag skulle åka. Men det sket sig ju. På vägen dit ringde jag till Chriz, en kompis åt min sambo, men olyckligtvis var han på jobbet.

Däremot hade Chriz nyss pratat med en annan av min sambos kompisar, så han ringde till Olofson som efter en liten stund ringde upp mig och undrade vilken bil det var. Berättade att det var den svarta Hondan som stod på plattan, han hade med sig låsolja och sprutade det i låsen, och var det så att de fortfarande var frysta när jag kom tillbaka så var det bara att jag ringde åt honom.

Men när jag traskat upp till plattan igen så hade åtminstone förardörrens lås tinat, kände aldrig på passagerardörrens eftersom jag fick upp förardörren. Så jag skickade ett tack-sms till Olofson och vände sedan snytan hemåt.

I fredags kom Björnta hem och på lördagsförmiddagen var det dags att utföra återupplivningsförsök på det röda åbäket.

En ny kamrem och spännare senare så brummade han igen. Fionas batteri hade inte ens laddat ur, ändå stod vi med varningsblinkersen igång och väntade på svågern i stan och bogserades med dem på hela vägen hem. Ändå lyste den gröna good condition-lampan på batteriet, så det var ju klockrent!

Två flugor i en smäll: Fionas batteri får motion och mår jättebra när det är dags att hoppa ner i gapet bredvid V8:an och i vinter kommer Örnie inte att få slut på ström, såvida inte generatorn lägger av.

Nej men seriöst sett nu... Det där batteriet kan (God bless Biltema!) ruska liv i en iskall 305:a i minus 20 grader utan problem, så nog kan det skaka liv i Örnies fyra cylindrar. På han ska det dessutom hamna motorvärmare, det finns inte på Fiona.

Efter att kamremmen var på plats så var det dags för servicesatsen att hitta in under Örnies motorhuv, fyra nya Bosch-tändstift och ett oljefilter senare så gick den gamla gubben som en dröm. Jämnt och fint, och jag tyckte ändå att han gick fint innan. Fast spikningarna försvann till 98% efter det, jag var mer rädd att han skulle bli så chockad av all omtanke att han inte startade alls.

Men nu är jag bilutan igen, fick äran att köra min gamla trogna galt fram och tillbaka till Sollefteå i lördagskväll för ett frilans. Sambon och Örnie är ute på vilda äventyr i Sundsvall den här veckan, för Böcken bestämde sig för att sluta starta med nyckel. Visserligen inget större problem för min mekaniker, som bara startade han med mejsel istället, men risken finns ju att den trilskande pickupen ger upp helt och inte startar alls med 14 mil hem.

I lördags var jag, sambon och svärmor på dop. Björnta skulle bli gudfar för andra gången och var snygg som bara den. Svartklädd från topp till tå, nyklippt och med ett nytt fint Chevabälte.

Så långt gick allt bra, vi svängde förbi Önsta på väg hem när vi hade hämtat hunden som var hos "mormor och morfar". Så långt gick det också bra, vi hann beställa våra pizzor innan folkstormen rasade in.

Åkte från Önsta ner till Konsum för att köpa julgransslinga och när vi var på väg mot Ica Remsle för att köpa hundmat så blev det bara tyst...

Kamremmen på det röda aset gick av. Den hade bara hållit 6 år över tiden. Ironiskt nog så hade vi på torsdagen beställt en ny kamremssats, och ironiskt nog så är Björnta på kurs den här veckan så han kan inte byta den.

Så jag är bilutan IGEN!

Lyckligtvis var svågern nästan på väg hem efter att ha varit och bytt termostat på sambons systers bil, så vi satt vid infarten till Stadsparken i typ en timme och väntade på honom sedan tog han oss på släp hem. Han kopplade loss oss vid vår infart och därifrån tog Björnta Böcken och drog in Röen på lägdan med.

Och eftersom det var snorhalt ute så var det halvspännande både att se om vi kom uppför Tjärnberget och de andra backarna, men inte fullt lika spännande att se om vi skulle ta oss in på gårn med röen på släp bakom Böcken. Den väger ju bara typ 2,5 ton och har 50/50 fördelning på fyrhjulsdriften och lågväxel. Nemas problemas.

Men eftersom det var halt ute och jag inte är speciellt van att köra Böcken så gick min snälla älskling med på att köra mig till Amatörteatern där jag skulle göra ett knäck till. Och det var kul, fick några fräna bilder på slidegitarristen Erja Lyytinen och en kort intervju.

Lyckades få med mig sambon som privatchaffis i lördags när jag skulle på bluesspelning, väl där så träffade han på bandbokaren som han kände. Han blev så glad att älsklingen fick gå in gratis, bara för att han äntligen hade kommit dit efter år av tjat!

Så vi gled dit i älsklingen F-150, parkerade i ett lerdike och knatade över vägen till Amatörteatern, och på vägen hem var jag glad att jag inte körde! Mitt ena ben fick spunk och tokskakade rätt vad det var! :S

Har varit vaken sedan halv sju idag, men jag och hunden låg och drog oss en stund. I alla fall jag, hunden sov... Den lilla skrutten... Vid kvart i sju klev vi upp, gick ut så vovve fick morgonkissa, gjorde upp eld och satte oss för att invänta soluppgången. Sedan kollade vi på Allehanda och jag fick en trevlig överraskning, min artikel finns på nätet! :D

Min artikel!

Börjar bli lite trött på att hela tiden vara bilutan, börjar bli lite trött på att alla bilar hela tiden ska krångla. Börjar bli lite trött på att pengarna forsar ut och sipprar in. Börjar bli lite trött på livet som arbetslös!

Men om 1,5 vecka har jag förhoppningsvis en bil igen. Då borde älsklingen ha hunnit svetsa golv i min 245 Flintstone-edition, då ska den bara in på besudlingen igen och få grönt papper. Nån styrservo tror jag inte det blir i vinter.

Nä, nu ska jag ägna resten av förmiddagen till att sitta framför vedspisen och deppa... Lade nyss in en bunt rundpinnar, så det är i alla fall varmt här.

Ja, nu får vi förhoppningsvis lite mer plats att röra oss på. Var hit en tjej och hennes pappa igår kväll och tittade på lill-skruttan och tjejen blev helt klart förälskad i min lilla gocart.

Så Nemi ska byta ägare, förhoppningsvis i början av veckan. Det känns skönt, är ju ingen mening att ha en bil som bara står till ingen nytta...

Fast om jag skulle resonera så borde jag sälja Forden också, som har varit avställd i snart ett år nu. Men den ska igång, nästa år ska jag ha den i ordning. Punkt slut.

Måste bara få dela med mig av de saker som gör mig stolt. Det är förmodligen ingen annan som tycker att det är något att vara stolt över, men för mig är det mer eller mindre lifetime-achievements.

För det första: I torsdags BACKADE jag uppför mina föräldrars uppfart, jag har tidigare backat utför den men det är på något sätt inte lika farligt som att backa uppför den. Och jag gjorde det med en bil som är ganska okänd för mig - 245:an Örnie!

Var på ett frilans igår kväll, och fick Örnie ganska bra inparkerad. Tänkte att det här blir spännande att reda ut, speciellt med tanke på att jag förmodligen är den som åker först. Lyckades ta mig ut utan plåtskador på vare sig min bil eller de andras bilar, kanske börjar få in tekniken att köra utan servo?

Och dagens stolthet: Jag lyckades göra upp eld i vedspisen! :D Eftersom jag aldrig har gjort något sånt förut, så är jag jättestolt. Har viss erfarenhet av en vedspis eftersom Svärmor har en, och där brukade jag sitta på en stol framför spisen och mata in vedträn när det började bli för kallt. Men där slutade erfarenheten, nu har jag (efter att ha följt min älskade sambos instruktioner till punkt och pricka) lyckas göra upp en eld i vedspisen - och den tog sig dessutom!

Jag älskar dagar då allt strular. Eller inte. Fredagen var en sån där dag då man ska ställa in allt, ligga kvar i sängen och hoppas att inte taket ramlar in över huvudet på en. För det första så skulle jag på Arbetsförmedlingen, det är ju nog hemsk i sig. För det andra så fick älsklingen jobba så jag var ensam kvar med en hund och skulle försöka äta, packa ihop, rasta luddet och klä på mig för att hinna in till stan.

Slutade med att jag hoppade över ätandet och gick direkt på de andra punkterna.

Fick amazingly nog igång förgasargrisen på första försöket, men där tog nog dagens portion av tur slut. Det hade hällregnat hela veckan, och då menar jag HÄLLREGNAT!

Är en kant på lägdan som man måste gasa lite för att komma över, hur går det på blött gräs? Inte bra. Slirade bara. Ringde åt sambon som åkt och jobbat, han hade mött svärmor på väg hem så ringde åt henne och hon kom ner och försökte hjälpa till att putta på. Gick inge bra det...

Lyckligtvis kunde jag låna hennes bil så då bar det äntligen iväg till stan. Efter 25 minuters körning in till stan kom jag till Arbetsförmedlingen, 20 minuter senare var jag färdig och körde bort till TÅ för att prata med redaktionschefen. Han var inte där, så kunde inte lämna mitt lönepapper.

25 minuter senare var jag hemma i Krokån igen, och kunde konstatera att jag ägnat mer tid till att köra än att få hjälp i mitt jobbsök. Löjligt.

När sambon kom hem hade han ett uppdrag: Att flytta det röda aset som stod mittemellan parkerad och mitt i uppfarten. Istället för att koppla i traktorn eller Böcken så slirade han som en dåre, gav Chevy en lerinpackning och kleggade fast 10 kilo lera i hjulhusen på Röen.

Det hade jag också kunnat gjort. Men jag trodde att det var lite viktigare att hålla den ändå så blöta och leriga lägdan i bra skick.



Hä ä som blött...



Slira upp hela lägdan klarar väl vilken idiot som helst!

Då var det väl officiellt får man påstå... Nu är jag med stor röd bil. Första september och besiktningen är avklarad, två tvåor men annars var det väl inget problem.

Firade den halvlyckade besiktningen med att täta vindrutan och laga två stenskott, där lyckades de nästan ge mig panikångest.



Förgasargrisen Örnie!


Ägaren skickade ut en av de unga killarna för att köra in Örnie, och det såg ut som en kille som inte skulle drömma om att sätta sin lilla högfärdiga rumpa i någonting äldre än en 09:a. Mycket riktigt...

Han fick igång Örnie (som är en förgasargris från -86) men lyckades inte hålla igång han, vilket inte är svårt. På fjärde försöket lyckades han få in bilskrället i verkstaden. Jag stod där och grimaserade och tänkte "nej nej nej nej, han kommer att lyckas surköra bilen för mig - jag kan ju knappt med den själv!" Fast lite försprång har jag väl, har ju kört jänkebil utan choke en hel vår och sedan en jänkebil utan snabbtomgång på choken i ett år. Därefter fick jag (tack vare min underbara sambo) en jänkebil med ett tändsystem i toppskick och choke med snabbtomgång.



Flodhästen Fiona och hennes bebis Finkel har fått flytta över till den "nya" röda


När jag var på glasmästeriet ringde en kvinna från tidningen jag gjort några frilans åt och undrade om jag hade möjlighet att ta på mig några jobb i helgen. Hon hade lite papper att ge mig och undrade om jag kunde svänga förbi redaktionen.

Så långt var det inga problem. Väl framme vid redaktionen så fanns inte en enda parkering att uppbringa för en liten tjej med en stor Volvo utan servostyrning. Fanns två parkeringar lediga vid kanalen där man står nos mot arsle, bad till Gud, Satan, Kung Bore och vem som helst som hade lite makt över parkeringen och gick in på TÅ.

När jag fått mina papper och surrat lite med redaktionschefen så gick jag ut till Örnie igen - och mina farhågor besannades. Skickade ett sms till min stora starka sambo "Tror fan du får komma och trassla lös röen åt mig :S", han ringde upp precis som jag lyckats bängla bilen fram och tillbaka ett par gånger och såg ljuset i tunneln. Lyckades ta mig ut den sista biten, och kunde konstatera att det var en rejäl workout! Men det gick! :)



Mina tärningar, doft-Conversen och min lilla fartdjävul med jordgubbsdoft har också bytt bil - notera de matchande färgerna! ;)


Nu ska Örnie bara gå igenom besiktningen och utsmyckas lite - bland annat med hundgaller och extraljus. Det här är en bruksbil, ingen jävla BMW som inte ens tål farthinder!

Efter fyra trofasta år ska Nemi bort. Bor numera halvvägs till arslet av världen, 8 km dålig grusväg till närmaste större väg. Älg och björn efter vägen, livsfarliga gubbar i gamla Audis som genar i kurvorna.

Så säg hejdå till Nemi, och hej till "Örnie". Detta inte alltför seriösa smeknamn kom min stolliga sambo på ganska sent en alltför varm dag, förklaringen var att den låter "örn-örn" när man gasar.

Jag byter till mig en extra sittplats, två bakdörrar, ett bagageutrymme som heter duga, en riktig motorhuv att lägga en älg över samt 130 cm och 400 kg bil till.

Ligger på en skön soffa utsträckt under en mysig filt med en trave kuddar under huvudet (annars kan jag inte andas), på teven går Top Gear.

Ett avsnitt jag för ovanlighetens skull inte sett, och de där tre stollarna är ju lika roliga som vanligt. Jag skrattar så gott jag kan, vilket oftast slutar med att jag måste inta sittande ställning och hosta tills lungorna nästan kliar mig på näsan.

Borde dessutom ha tagit en dusch idag och det har jag skjutit upp pga energibrist, men nu måste jag springa ner till den mörka hemska tvättstugan och hämta tvätten för det har jag glömt bort...

Suck!

Jag hatar den där tvättstugan. Av många anledningar...
1: Man måste gå utanför sin egen ytterdörr = man kan inte slänga in en tvätt klädd i bara underkläder
2: Man måste bära tvätten en jävla massa, både upp- och nerför två trappor = tungt
3: Man måste passa tvättmaskinen och torktumlaren för att inte dra över tvättiden med flera timmar = irriterande
4: Maskinerna suger, tvättmaskinen tar jättelång tid på sig att bli klar och även om man tumlar på längsta tiden så är inte tvätten torr = dubbelt jobb för man måste dels gå ner och starta om tumlingen, stå och vänta om man inte orkar gå upp igen medan maskinen blir klar och dessutom tar det tid från de andra tvättarna
5: Maskinerna visar inte återstående tid = man får gissa hur lång tid varje program tar på sig, vilket man oftast gissar fel på
6: För att komma till tvättstugan måste man nerför två krokiga och branta trappor = livsfarligt med en tvättkorg i armarna
7: För att komma till tvättstugan måste man dessutom gå genom 5 dörrar och trycka på lika många strömbrytare, sedan måste man släcka och stänga allt på väg tillbaka igen = vansinnigt irriterande
8: Källaren där tvättstugan ligger är mörk och kuslig och det är en massa bråte överallt som man nästan snubblar på = irriterande och farligt när tvättkorgen fastnar titt som tätt

Jag hatar verkligen det här hyreshuset. Tur att jag flyttar om 26 dagar.

Det är ju livsfarligt att gå ner till tvättstugan. Jag ska ut genom min ytterdörr, då håller jag på att snubbla på trappen som går till våningen ovanför. Sedan ska jag lyckas ta mig nerför trappen till entréplanet utan att lyckas snubbla och slå huvudet i en kant i taket, sedan ska jag manövrera mig förbi två cyklar och lyckas låsa upp källardörren. Sedan ska jag kliva över en hög tröskel och sätta ner foten 25 cm längre ner på andra sidan, efter det ska jag tända lampan så jag ser något och lyckas gå nerför en trappa som är så smal att mina 35:or inte ens får plats på trappstegen, dessutom är dessa trappsteg för höga.

Efter den bravaden ska jag lyckas öppna ytterligare en dörr utan att tappa tvätten i en fruktansvärt skitig trappa, gå runt dörren (som öppnas åt fel håll), sedan ska jag graciöst glida förbi fastighetsskötarens travar med bildäck och fälgar till ytterligare en dörr som jag ska öppna och gå in genom utan att krascha in i en mattvätt eller ramla in i skrotet som är på andra sidan om en halvmeter bred gång. Medan jag tar mig genom gången måste jag och passa mig för en djup golvbrunn det under vintern legat is i, för den kan man verkligen bryta fötterna på.

Därefter ska jag öppna ännu en dörr, tända lyset och gå in i tvättstugan. Men innan man kan kliva in i tvättstugan måste man ta ett högt kliv för att inte foten ska fastna i avloppsröret på golvet (för annars kan man inte tvätta), samtidigt måste man (även om man är så kort som jag = 165 cm över jordytan) ducka för att inte slå skallen i betongen ovanför den pygméhöga dörren.

Nu har man klarat av något som skulle kunna liknas vid de där bibelsnubbarna som vandrade runt i öknen i 40 år. Då ska man bara tvätta, man ska sortera tvätten på en bänk som är ungefär 120 cm bred och vars halva yta är belamrad med andra hyresgästers tvätt- och sköljmedel samt fastighetsskötarens extraljusramp och lite annat skrot. Dessutom ska man försöka att inte tappa tvätten på golvet här heller, för golvet är ännu skitigare än i källartrappen.

Det känns ju jättekul när man försöker ta ren tvätt ur maskinen, chansen är ju stor att någonting hamnar på golvet... Jag vill ha en drive-in-tvättstuga där jag kan cruisa in med Forden och lyssna på V8-mullret medan mina kläder blir rena :)

Jäklar vad jag är negativ :P

Yeah right...

Min far sade, när jag klagade över att ratten i Nemi "wobblade", att däcken bara behövde bli lite varma sen skulle skakningarna i ratten försvinna. Enligt honom skulle däcken vara varma efter ungefär en mil och då skulle inte ratten skaka.

Från mig till Björnta är det 3,5-4 mil... När jag svängde in på gårdsplanen hos Björnta och fick voff-voff från välkomstkommittén så skakade ratten fortfarande. Så, kalla däck - my ass!

Tänkte ta med mig sommardäcken upp till Björnta så han skulle få lägga om dem åt mig eftersom han trodde att de behövde balanseras om. Min far blir skitsur och bråkar om att "dra däcken fram och tillbaka" så det slutade med att han fick lägga om dem och sedan fick Björnta dubbeljobb när jag kom dit. "Hem" höll jag på skriva, men det stämmer väl inte riktigt...

På lördagen körde Björnta ner Nemi till garaget med wobblande ratt, rev loss däcken, balanserade om dem och satte tillbaka dem. Om jag inte minns helt fel så var det 20-25 grams obalans på framhjulen.

Vilken tur att man har en pojkvän med egna däckmaskiner ;)