Har slarvat mycket med bloggen en tid, av flera skäl. Känns omständligt att blogga bilder för tillfället, och dessutom känner jag att man sitter och pratar med sig själv med det nya kommentarssystemet. För egen del innebär det att jag nästan slutat vara på Garaget, och att läsa och kommentera bloggar känns lite meningslöst.

Menmen, efter att ha läst lite gamla bloggar kände jag ändå lusten komma krypande, så vi tar en lättsam bildblogg av något som hände den 18-19 juni... :)

Ferrarisweden.com hade en Drive4fun-helg i Lidköping. Vännerna hörde av sig och undrade om jag skulle komma upp till ringen och träffas, och det kändes som en bra ide. Var således på plats på fredagen med ett 40-tal trevliga bilar.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. Vännernas 355 spider närmast kameran. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. Arrangören Jonas Ekeblom. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. Henrik jagar Jonas. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. Henrik. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. Geir håller bra fart, notera vingen som fällts upp. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com på Kinnekulle ring. Det här var väl Joakims fot, eller minns jag fel nu? ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.

Henrik tyckte att jag skulle hänga med ut på banan i 355 spidern, men eftersom min kropp fungerar som den gör (läs INTE fungerar) konstaterade jag att bana inte är så lämpligt, bättre med landsväg där det GÅR att släppa efter vid behov utan att blockera för andra.

Dagen efter var det planerat för just landsvägskörning, ett rally på små fina krokvägar till Spiken, och det visade sig att Geir hade plats över i sin bil ifall jag ville hänga med... VEM tackar nej till ett sådant erbjudande?

Geir är en supertrevlig norsk gutt som kör en ny Lamborghini LP560-4 Spyder. När vi träffades på ringen hade han haft bilen i sex veckor och hunnit köra den 1000 mil... DET kallar jag bruksglädje! :D

Lördag morgon lyckades jag få ihop mina matlådor och min bråk-kropp och var på plats utanför hotellet i Lidköping i lagom tid för att hoppa in i Lambon. UNDERBAR inredning! :D


Ferrarisweden.com i Lidköping. Del av uppställningen utanför hotellet inför lördagen rally till Spikens fiskeläge. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Vi är på väg till rallystarten. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.

Vi rullade runt kvarteret, Geir fick blåsa alkotest innan avfärd och sedan visade han den lilla finessen med öppningsbar bakruta (regnet hindrade oss från att cabba ner). Därmed kunde vi njuta av vårt eget motormuller! :D Fantastiskt, Geir är en kille som förstår att välja njutbara tillval på en bil! :D

Mitt i alltihop kom även lokaltidningen och lyckades bränna av några bilder på oss, jublande över att det fanns lokal representation i bilen... Jaja, fattar inte hur jag lyckas, jag bara SATT där ju, jättediskret!

Vi blev avflaggade och kom iväg. Jävlar i min låda att vi kom iväg! :O

Blev inga mer bilder på en god stund, hade full sjå med att bemästra min bråkkropp! Trots att JAG tycker det är kul att åka fort protesterar ju kroppen. Och vilken svängradie den där Lambon har! :P Och vilken acceleration också för den delen (läste någonstans att det visst är 0-100 på fyra sekunder?). Hur som helst - det tog ju inte lång stund förrän min kropp larmade hysteriskt, skickade yrsel, illamående och totala kramper.

Men i helvete jag tänkte låta det hindra mig, HUR ofta får man chansen att åka så gott som ny Lambo på fantastiska små krokvägar liksom?! Jag kämpade och när vi kom ut till Spiken hade det klarnat på så pass att vi kunde öppna taket, ljuvligt. Luft var precis vad jag behövde!

Tyvärr gjorde regnet att vi fick lägga på det igen när vi närmade oss Lidköping. Jaja, hur som helst, det var verkligen en UPPLEVELSE att fara de där milen i den här bilen! :)

Som final skulle vi ladda nedför hamngatan, vända i rondellen och dra tillbaks för att sätta en sluttid, men jag insåg direkt att det var långt utöver vad min kropp skulle uppskatta, så jag hävde mig ur bilen och lät Geir göra den rundan på egen hand i stället.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Jag är åksjuk så jag knappt kan stå på fötterna och säger åt Geir att sätta en sluttid (iväg på Hamngatan, vända i rondellen och sedan tillbaks) utan mig i bilen. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Min rare chaufför för dagen - Geir. Tack för en verklig upplevelse! ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.

Efter sitt lilla race plockade han upp mig igen, och sedan rullade vi tillbaks ner till hotellet för lunch med vännerna. Eller, jag ska ärligt säga att jag var så jäkla groggy att den där lunchen... nä, den fick jag inte i mig. Blev lite peta i maten, mingel bland bilarna och därefter en skön promenad ihop med Monika som ville se lite av stan. När vi kom tillbaks igen var det lagom att vi däckade i varsin clubfotölj vid tv-duken och såg prinsessbröllopet på storbild med surroundsound. :P


Ferrarisweden.com i Lidköping. Geirs härligt orange Lambo. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Mycket publik kom för att titta på alla bilar när de var uppställda på järnvägsgatan. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. En öppen huv lockade många nyfikna. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Ibland blir kontrasterna slående... ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.

Eftersom jag fortfarande inte var i skick att köra någonstans blev det en stunds vila och småprat på deras hotellrum, och sedan hamnade jag på middagen också. Satt med under förrätten, men strax innan huvudrätten kände jag att NU... Då var jag landad nog att klara av att ta mig hem, och dessutom behövde jag hem för vila och mat, så jag tackade för mig och smet iväg mot den illblå.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Mitt sällskap. Monika, Henrik och Geir. Vi hade trevligt och skrattade mycket under dagen! ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. När vi satt till bords kom en mås och klampade runt lite på en av bilarna! ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.


Ferrarisweden.com i Lidköping. Kvällsljus över en del av Järnvägsgatan. Jag beger mig hemåt, min illblå står runt hörnet och väntar. ©Foto: Elenor Bengtsson / Vivendi.

STORT TACK till er berörda för en trevlig helg med häftiga upplevelser! :)

Några fler bilder från dagarna finns i galleriet: http://www.garaget.org/mypage/gallery.p … at=105455, söker du något särskilt som inte finns där är det bara att hojta till! :)

Kramar / Ellen :)

Nu till helgen är det två saker jag skulle vilja åka på.

I Vänersborg finns massor av vänner med sina fordon på Westcoast Motorshow.
http://www.westcoastmotorshow.se/index.html

Och på Moholmsstrippen har jag släkten (och några vänner också)
http://www.402m.se/

Embla bestämde dock att vi ska till Vänersborg på öppningsdagen, hon vill träffa folket som ställer ut där. Således är planen att åka dit på fredag.

Rent tekniskt borde vi klara Moholm på lördag också, men med tanke på hur jag mår tvivlar jag på att det går vägen.

Igår handlade vi, stödteamets vikarie hämtade oss och körde oss till Willys. Handlade för en dryg tusenlapp, mat för ett par veckor framåt. I kassan blev det kärvt. Det fanns inte tillräckligt med pengar på kontot. Försökte kontantbetala 350 kronor, men det räckte inte. Fick lämna vagnen i kylrummet och åka bort till banken och ordna det akut.

Nu har jag 390 kronor kvar till den 20:e, och då ligger jag ändå 1000 kronor över budget. Dessutom har jag cirka 30 mil kvar i bilen. Det borde alltså gå att göra ett bra sommarlov av det de två veckorna som är kvar till nästa utbetalning av sjukersättningen. :)

Nå, när vi kom hem igen med all mat blev det totalkollaps. Lyckades få in kylvarorna och äta innan jag fick lägga mig. Dåsade genom hela eftermiddagen, och kvällen gick åt till att laga mat igen.

Idag har vi varit hos min pappa hela dagen, slappat på verandan, gått med hunden, hälsat på grannens kossor och bara haft det bra.

I morgon planerar jag att duscha och ladda inför fredagen.

Någon som är intresserad av Vänersborg på fredag? Det finns 2-3 platser kvar i min bil, alternativt kan vi tänka oss att lifta med någon annan och är då två personer. :)

Kanske ska tillägga att vi finns i Hällekis, Götene också och givetvis kan möta upp någonstans utmed vägen. :)

Och detsamma gäller för Moholm på lördag förresten.

Kan jag få avlastning att få fredagen att fungera utan att ta knäcken på mig med körning och aktivitet kan det fungera även på lördagen.

En dag i taget, men finns möjligheter att samordna med någon blir jag glad! :)

// Ellen :)

Förra årets Westcoast Motorshow var förresten fantastisk, kolla in bilderna här:
http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=62312 :)

Orkar egentligen inte blogga ordentligt även om jag har en del saker att berätta om, men den här artikeln känns så viktig att jag ändå länkar upp den:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7418196.ab

"Det är dödsfällan på Sveriges vägar som ingen tänker på.
Lösa föremål i bilen kan kosta dig – eller din familj – livet.
– Man tänker inte på hur farligt det är, säger Nils Södal på Norges Automobil-Forbund."

Läs igenom texten som följer i länken, det är självklara saker som många tittar konstigt på en när man håller på och donar med. Men det ÄR tveklöst farligt med lösa föremål i bilen, och man ska vara rädd om sig!

// Ellen

Helgen efter skolavslutningen bestämde vi oss för att fira sommarlovsstarten med att dra till Göteborg! :D

Sagt och gjort, på lördagen styrde jag den illblå söderut med Embla i passagerarsätet och en favorit-CD i spelaren. Framåt tvåsnåret parkerade vi (utan karta, och jag har INTE kört mycket i Göteborg!!!) nära Naturhistoriska ovanför Rosengatan. När vi väl lyckats vänta in en ledig plats insåg vi att den kostade 20 kronor i timmen, men då fanns det liksom ingen återvändo. Fick stoppa in Visakortet i p-automaten och se glad ut, och lösa biljett till Naturhistoriska. :)

Vi hade ett trevligt besök på museet och sedan pillade vi i en tjuga till på bilen och gav oss ut på nya äventyr. Efter en promenad i slottsskogens djurparksdel, inspektion av den stora (men på grund av regnet blöta) lekplatsen Plikta och ett ljuvligt besök i en rejält blommande Azaleadal körde jag tvärs genom stan igen, till Olskroksområdet för att hämta upp en nyckel till en lägenhet vi skulle bo i över helgen.

Särbon har en övernattningslägenhet, men eftersom han befann sig i Dublin när jag kom på den briljanta iden att åka till Göteborg var det lite knöligt med nycklar. Som tur var hade han lagt hela knippan kvar hos sambon till kollegan han var på resa med, så jag hämtade upp nycklarna och passade på att låna stöldkryckan ur hans bil samtidigt. Opeln stod på kollegans privata parkering bakom huset nära Redbergsplatsen, och själv skulle jag parkera Volvon på besöksparkeringen i Norra Biskopsgården.

Jag och Embla letade oss ut till lägenheten och gjorde det bekvämt för oss, med bilen parkerad utom synhåll utanför kvarteret på besöksplats för trettio kronor över natten. Kändes förvånansvärt bra.

Nästa morgon väntade biltvätt och bilutställning med SCF. På väg till parkeringen hälsade grannarna glatt och utanför butikerna satt folk och småpratade, log och nickade hälsningar. Säga vad man vill, men efter ett antal övernattningar här tror jag att i alla fall det här kvarteret inte lever upp till områdets dåliga rykte.

Nästa positiva överraskning bjöd OK/Q8-macken på hörnet på. För 15 kronor per pollett fick jag använda tvättanläggningen, och jag fick gärna hämta varmvatten i hink inne på stationen och använda egna tvättgrejor. :)

Därmed fick bilen en välbehövlig avspolning och efterföljande torkning för bara 30 spänn:


Vi tvättar bilen inför SCF Göteborg. Embla torkar dörrpaneler. :)


Jag torkar av bilen och laddar för SCF i Göteborg. :) Embla tog bilden.


Bilfix inför SCF Göteborg.

Frågade inne på macken efter en karta över Göteborg, men det hade de tyvärr inte. Började allvarligt undra HUR jag skulle ta mig från tvätten till utställningen utan att komma bort, och diskuterade lämpliga vägval med Henrik. RARA, GULLIGA, HÄRLIGA Henrik bestämde sig för att köra tvärs genom stan (från någonstans en bit bortanför Redbergplatsen - ut till mig som stod på en mack bortanför Lundbyledens långa tunnel) och helt enkelt följeköra mig till träffen!

Fick således skugga hans Corvette ett gott stycke genom stan, och det kändes INTE rättvist att jag bara hade en halv motor jämfört med honom! :P Vi kom i alla fall på plats, valde träffplats i stället för utställning och gav oss ut för att mingla med vänner! :D

Tack ALLA mina kära vänner, det var verkligen trevligt att träffas igen, det var ALLDELES för länge sedan sist!!! :)

Har inte hittat min bil på några bilder från träffen, däremot skymtar mina fälgar på en del bilder av Henriks bil. Gulligt nog tyckte Henrik att vi var värda lite uppmärksamhet så han tog lite bilder på oss... :)


Min och Henriks bil tillsammans på SCF i Göteborg den 13 juni 2010. Tack Henrik för fotot! :)


Mina fötter, bilblå tånaglar, uppmärksammade och fotograferade av Henrik! Tack för bilden! :D


Henrik ville gärna ta en bild av mig och bilen där det syntes hur vi matchade, så här är den! Vi är på SCF i Göteborg den 13 juni 2010. :)

Efter tre timmar på plats hade Embla tvärtröttnat, jag frusit ihjäl och Henrik började bli stressad inför en tid han hade att passa. Vi beslöt att smita iväg i samband med prisutdelningen. GISSA om Embla var lycklig när Henrik undrade om hon ville åka med honom därifrån? Jag fick vackert skugga dem hela vägen till garaget. :)


Prisutdelning på SCF i Göteborg. Lindgrens Volvo och Karstens Supra närmast kameran. :)


Embla hade tvärtröttnat efter drygt tre timmar, och när hon stod och spanade efter mig (väl medveten om att hon var mjukt klädd och inte kunde repa något) bestämde vi oss för att åka.


Henrik undrade om Embla ville åka med honom i Corvetten och ni ser själva hur svårövertalad hon var? ;) Muskot och Missan fick också nöjet att åka V8. :)


Embla och Henrik redo för avfärd från SCF i Göteborg. :)


Jag skuggar Henriks uppseendeväckande Corvette genom Göteborg. Embla var MYCKET nöjd, inte minst med en burnout i ett trafikljus där jag fick känna doften av varmt gummi... ;)


Embla stiger ur Corvetten efter en trevlig åktur med Henrik genom Göteborg. En MYCKET nöjd unge fick jag in i Volvon efteråt... :P

Efter ett besök hemma hos Henrik också (stort tack för boken!!! :) ) rullade jag och Embla åter mot Slottsskogen. Ett lekplatsbesök utan regn kändes vettigt för att balansera att jag fått ägna dagen åt bilhobby, och nu hittade jag en parkering i andra änden av parken för bara sex kronor i timmen. Klart bättre. Lyckades hitta både sälar och pingviner och Embla fick leka över en timme på Plikta och själv såg jag till att pilla i mig lite mat igen under tiden.

När kvällen kom gick vi åter i ide i vår lägenhet, och jag var helt fokuserad på att vila och ladda om inför måndagens hemresa. Efter frukost samlade vi ihop oss, packade in oss i den illblå som övernattat på den ANDRA besöksparkeringen (för 25 kronor per dygn!) och rullade för att återlämna nycklarna.

Hade tur och fick tag på särbon mellan två flyg och kunde därmed få en portkod och pluppa nycklarna i kollegans postlåda. Valde sedan att köra 45:an norrut.

Det höll på att gå illa strax innan Trollhättan då vi fick en blå gammal Volvo med småkillar framför oss. De låg och mosade i 60-70, sackade i alla uppförsbackar, rök och lät illa, och envisades med att slicka mittlinjen och gasa varje gång vi övervägde att köra om. Insåg att det kunde bli riskabelt att försöka passera och väntade med lite marginal och en växande kö bakåt.

Till slut kom en LÅNG raksträcka med god sikt och det var helt rent. Jag växlade ner och passerade lätt, behövdes bara 110 för att hänga av dem men eftersom de vinglade, gasade och viftade och gjorde sitt bästa för att hindra det hela behöll jag farten och tänkte lägga ett hundratal meter mellan oss innan jag släppte av.

Problemet kom egentligen inte förrän några sekunder senare - när jag fick syn på kameran!!!

Bromsade tills jag kände att det trots de nya däcken började släppa och hota att bli sladd, det regnade trots allt så pass att jag hade torkarna på högsta fart... Släppte pedalen, styrde emot och kastade en blick på mätaren och den stod på precis över 90, passerade kameran och hoppades bara att allt gått vägen...

Tröttheten började bli besvärande, och sista åtta milen var nästan plågsamma, men till slut var vi hemma i Hällekis igen.

Var helt slut, vilket Embla kände av, och det var klart att det blev tjaffsigt. När hon blev hämtad av sin pappa efter några timmar hemma var jag totalt slut, hennes rum kaos och jag bestämde mig bara för att städa med säck och sedan gå i ide.

Resten av veckan var milt bakfull, kan man säga, men det var ju väntat efter ett sådant äventyr. Över 40 mil, helt själv med Embla, utan co-driver... Seger! ;)

Och Henrik - än en gång STORT TACK!!!

// Ellen :)

Har ju minst sagt tappat trådarna lite under den senaste tiden. Ni som följer mig i tråden är lite uppdaterade, och på FB är svängningarna ännu tydligare tror jag.

Dock har jag idag börjar hitta lite lust igen. Embla och jag har firat skolavslutning tillsammans med hennes mormor och morfar (mycket trevligt) och inför detta har vi laddat lite.

Bland annat köpte vi nagellack igår, för att matcha Emblas nya klänning, och då hittade jag även ett lack som matchar... min bil! :P

Så, efter en dusch igår lackade jag för första gången på flera år mina naglar. Bilblå.

Var nästan lite chockad över hur illblått det blev, fingrar och tår, och tänkte att jag nog borde välja vitt till avslutningen i kyrkan idag. Beslöt dock efter att ha lagt upp bilder och bollat med vännerna på FB och i tråden att jag skulle sova på saken och låta Embla avgöra.

Hon älskade de blå naglarna.

Således fick det bli klarblå naglar och lika bilblå tunika, ihop med tights, liten jacka och sandaletter som visade tånaglarna också. :)

Embla var också jättefin i vitt och lila, vi har fyndat på Tradera till både henne och mig, och matchade oss med nagellack också.


Jag och Embla klädda för skolavslutning. Först kändes det bilblå nagellacket lite mycket, men när tunikan kom på blev det helt perfekt! :D

Hur som helst. Det här bilblå pysslet och skojandet har väckt lusten till bilen igen. Embla är heltaggad och vill på utställning och jag kände efter att ha tvättat bilen i söndags (första gången sedan i januari!) att det vore kul att komma ut och träffa lite folk ur bilkretsar igen.

Så... för att fira sommarlovet har vi planerat att ge oss ner till Göteborg i morgon. På söndag är det SCF, träff och utställning vid Mekonomen Sisjön, och om allt fungerar som jag har planerat kommer vi vara där. :)
http://streetcarsfest.com/index.php?opt … amp;id=314

Någon mer som tänkt sig att komma dit?

Jag LOVAR att jag ska matcha min bil med det klarblå nagellacket och min blå tunika! :P

Näe. Nu vill jag inte mer.

Har sovit uruselt. Vaknade av att jag fick yrsel av att vända mig i sängen. Hungerkramper, frossa, illamående. Bara att maka sig upp och sätta igång att koka grönsaker och värma kött.

Hade legat i sängen i drygt fem timmar, men inte sovit hela tiden, och det känns.

Leder och muskler värker, jag har ont i huvudet och tankarna är helt åt helvete.

Jag är så less på det här.

Ska jag behöva avgränsa livet ÄNNU mer? Hur långt ska jag behöva backa? Snart är det ju bara överleva kvar, leva får ju inte plats!

Och väljer jag "leva" får jag ju släppa basgrejor i stället, som dusch, dammsugning och saker som hör till att få vardagen att fungera.

Jag känner mig INTE tillfreds med det här. Begränsa, avstå, välja bort, stryka. Psyket VILL inte det.
Jag tycker jag backar, backar, backar och sedan något litet steg framåt och genast slag på fingrarna och fortsätta backa.

Minsta skitsak är ett helt dagsprojekt, sånt där som folk normalt gör före eller efter jobbet. Duscha på morgonen, skutta in och handla lite mat på vägen hem. Kanske träffa en vän. För mig är det ofta tre dagars projekt. Under förutsättning att allt fungerar och inget kommer emellan. Som något viktigt telefonsamtal som tar en dagsdos energi. Eller att jag behöver ta itu med något annat.

Har suttit och tittat igenom bilder från de senaste åren. Visst, jag har varit ute på en hel del, i perioder. Däremellan inget alls. Och framför allt, det SYNS i bilderna när jag inte fungerat för att det varit för mycket att alls hålla mig på benen. Vallåkra var en katastrof. Likaså uppdragen närmast efter. En del av Moholmsbilderna skulle aldrig visats. Men går all energi åt till att alls hålla mig på benen BLIR det ju så. Och då är frågan om det alls är ide att släpa på kameran. Jag tappar lusten till det mesta när inget vill fungera.

För att ändå hänga i det som är bra vänder vi på det och ställer frågan "Vad fungerar då?"

Duscha varje-varannan vecka. Sköta mathållningen och äta tre-fyra middagar om dagen. Dammsuga en eller ett par gånger i månaden. Åka och handla någon gång varje vecka. Följa med pappa ut på promenad en eller ett par gånger i veckan så jag kommer ur lägenheten. Få det att rulla på när Embla är här.

Lägg inte till så mycket mer på det där, max en halvtimme om dagen om läget är bra, då ALLT annat ska skötas. Som bilvård, sköta hemmet, umgås med vänner, klädvård osv.

Att bara överleva känns inte okej. Jag vill mer.

Nu går jag och vilar igen, har varit igång i flera timmar och är helt död.

Ur nätupplagan av min lokaltidning:

http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.82 … or-i-diket

"Den vackra amerikanaren, en Dodge Charger 1969 hamnade i diket. Först bärgades dragbilen och sedan vidtog jobbet att försöka få upp veteranbil och släp."

Lider verkligen av att se bilden av bilen i diket! :(

Idag fyller Jimmy 23 år!

Han och Sassie är på väg hit och lär väl dyka upp när som helst, och jag har lovat kladdkaka. Sedan har jag mixtrat lite och bakat VW Bubblor också... ;)


Jimmys födelsedagsfika! Kladdkaka och citronbubblor! :P


Nybakt citronbubbla... ;)

Tyvärr ville inte bubblorna släppa ur silikonformarna (kul present från syrran! :P ), men jag hoppas ni ska se att det är bubblor ändå. Första satsen blev mer lik en bilkrasch, men de här får duga. Citrongula med citronsmak också, för att bryta fint mot kladdkakan! :P

Ni får en tjuvkik, och sedan får vi se om ni får mer rapporter om dagens festligheter vid ett senare tillfälle! Jimmy har även lovat mig att hjälpa till att baxa ner skänken i källaren, vilket jag ser fram emot. Den har stått mitt på köksgolvet i mer än sex veckor nu och jag är skapligt less på att slå tårna i den allt som oftast.

Därmed har jag dragit igång projekt stuva om i förrådet, och är oändligt tacksam över mina tålmodiga grannar som har överseende med att min skit fyller så gott som hela källargången, och att det tar sin lilla tid när man inte orkar mer än en halvtimme åt gången. Men det blir säkert bra när det blir klart! :)

Nu ska jag skutta ner i källaren och hämta bullar ur frysen också! :)

// Ellen :)

Födelsedagsbarnet är alltså Jimmy med Sunshine här på garaget: http://www.garaget.org/volvo240R - gratta honom om in inte redan gjort det vettja! :P

Landet runt hade i programmet nyss lite motorrelaterat. Tre inslag faktiskt.

Streetracing, Pro Mod dragracing med Mats Ericsson och ett litet Opelmuseum här i trakten. :)

Biltemat börjar 6.05 in i programmet:

http://svtplay.se/t/103508/landet_runt

Sitter och ringer idag, försöker få tag på en läkare som kan hjälpa mig med intyg till försäkringskassan. Läget annars då? Har ont ungefär överallt, är trött så att jag somnar då och då, pollenallergin driver mig till vansinne och tja... kroppen är inte med mig helt enkelt. Har dock haft en bra helg, lördagen gick åt till att ta en dusch, gå en härlig promenad och sedan stöp jag i soffan med maten. Söndagen... hade jag en hel drös med planer för, men det slutade med att jag sorterade en hög med papper och sedan somnade jag i soffan medans dottern lekte med en kompis.

En dag i taget. Har förresten startat en blogg om cirkusen med myndigheterna, den är inte helt komplett, tänkte försöka "skriva ikapp" så jag kommer till det som är aktuellt just nu.

Observera att det nyaste inlägget hamnar överst, så vill du läsa ikapp får du börja nerifrån. :)
http://blogg.expressen.se/me-cfs/

// Ellen :)

TACK till alla som backar upp och stöttar nu när jag tappat drivet!

Det är inte så konstigt kanske att jag tycker det mesta känns hopplöst just nu.

Min kropp är fortfarande helt ur fas efter Elmia. Viss baksmälla hade jag räknat med, men inte mer än ett par veckor. Den här gången har jag inte återhämtat mig som väntat, eller faktiskt inte återhämtat mig alls.

Tror det delvis beror på att det tillstött en massa strul med ett upphovsrättsligt ärende - fick anlita en jurist för att lösa det - och dessutom har försäkringskassan börjat dra i mig igen, jag är på väg mot utförsäkring. Kan säga att det nya regelverket får även handläggarna på försäkringskassan att häpna när man ställer motfrågor för att bekräfta hur det verkligen fungerar... "Jösses, jamen, det är ju så det blir, det har du rätt i..."

I vilket fall som helst har jag inte kommit på fötter igen sedan början av april. Sex veckor med en kropp som inte fungerar sätter sina spår. Lyckades under hela april dammsuga lägenheten en gång och duscha tre gånger... Och bilen är givetvis inte rekondad efter vintern än.

Vi hade siktet inställt på Vingåker i helgen, men har ännu inte fått besked, och då går det inte när jag mår så här. Krävs en hel del planering för att få körstöd och det ska klaffa med mat och övernattningar och allt. Då räcker inte ett par dagars framförhållning.

Embla vill jättegärna iväg på utställning nu, men jag får det verkligen inte att fungera. När kroppen inte är med och myndigheterna strular tappar jag sugen fullkomligt, så just nu undrar jag uppriktigt över både bilintresset och fotograferingen och livet i stort - typisk svacka, men det känns verkligen så för tillfället.

Jag tror jag behöver mer tid för att sätta både mig själv och bilen i ordning, så får vi se om jag tar mig ut på några evenemang senare i sommar.

Tills vidare tar jag time-out och försöker hitta kraften och lusten att fortsätta.

Kram! / Ellen

Funderar på hur jag ska göra med bilen och fotograferingen i år. Har kört fast och funderar faktiskt på att lägga av.

Vad gäller bilen... Har ju fixat tröskeln och lackat och skaffat nya däck och målat bromsok (även bytt ett) och nav och... Ja. Det var väl det jag gjort.

Service också såklart, olja, filter, kamrem, ny vattenpump.

Jag har nya dimljus ligger och väntar på montering, för att få i ljudet saknas bara en golvskiva och textil, och en skiva kan jag nog hämta hos pappa, han hade kommit på att han hade det i ett uthus.
En kort antenn är beställd också, har kört utan det sista året, eftersom den gamla tar i vingen.

Nu behövs en lackrekond och städning innan bilen är utställningsklar, ljud och dimljus är bonus.

Men.. jag har ingen ork. Ingen lust, ingen inspiration.

Jag har fastnat i en dysfunktionell kropp, och nu undrar jag vart jag ska och varför.

VARFÖR håller jag på med bilar? Är det värt besväret? För vems skull gör jag det? Och har jag verkligen råd, både energimässigt och ekonomiskt? Borde jag stanna hemma på berget, sälja Volvon och skaffa ett vanligt transportmedel för 15 000 och bara släppa alltihop?

Varför fotograferar jag? När jag mår så att 90% av energin går åt till att hålla mig på fötter blir det inget engagemang i bilderna, allt går på rutin och det blir liksom ingen STUNS i det jag gör. Rätt meningslöst att göra det alltså. Kanske ska skita i det också?

Använda kameran till familjealbumet och skaffa en gammal slitvargsgolf igen, i sånt skick att det kvittar med dörruppslag, repor från grenar eller att det sticker upp stenar och slår i underredet. Å andra sidan, på 70-profil får jag en markfrigång som gör att jag knappt behöver fundera på sånt heller. En bil som jag kan tvätta två gånger om året och dammsuga ytterst sällan?

Jaja, det där är yvigare tankar och funderingar. För tillfället sitter jag med situationen att Embla har ledigt fem dagar, med start i morgon. HON vill absolut åka på bilträff i helgen.

Vi är anmälda till Vingåker, men har inte fått besked än. Därmed går det nog bort ur min planering, för ska vi dit behöver jag inte bara rekonda bilen utan också hämta hem husvagnen från vinterförvaringen och fixa med backuppförare om det går åt helvete för mig. Och det löser jag inte på en dag.

Det är också SCF i Uddevalla och Borås, och jag har fått ett roligt förslag om att ställa ut tillsammans med en annan bil där, kunde bli riktigt läckert ihop känner jag.

Embla vill som sagt, jag tycker det vore kul men vet inte om jag får kroppen att fungera och behöver planera. OM jag alls ska iväg på något vill säga.

PEPPA mig, eller ge mig skäl att skita i alltihop, jag orkar inte ens tänka klart längre.

Kram / Ellen :)

Skrev ju i min depp-blogg igår att jag skulle försöka ta mig igenom och blogga lite bilder för att försöka rycka upp mig och klura ut vart jag är på väg och varför.

Just det här är väl inte det mest upplyftande, men det känns ändå som det kan vara bra att visa det för att med minsta möjliga krångel rätta till problemet.

I februari-mars gick min telefon i smulor. Tyvärr låg inte alla mina kontakter på SIM-kortet, de fick helt enkelt inte plats där. Jag har heller ingen kabel för att komma in i telefonen via datorn, och att slå på bluetoothen när man inte har någon skärm... nä, det lyckades jag inte med. :P


Den här fungerar inte längre. Och därmed försvann också några av mina kontakter. Skicka SMS med avsändare om du vill komma med i listan igen! :)

Hur som helst. Det jag vill ha sagt med den här bilden är att OM du vill finnas kvar i min kontaktlista och inte har haft telefonkontakt med mig de senaste månaderna kan det vara ide att skicka ett SMS. Gärna med avsändare, så jag vet vem som skickat det och vilket namn numret ska ha i telefonboken... :)

Så, nu kan jag alltså bocka av "informera vännerna på garaget om att telefonen havererat".

Fick för övrigt ärva en annan telefon, den nu kraschade fick jag av Karin för ett par år sedan, och nu har jag en annan äldre Nokia som min särbo hade låg som reserv. Allt löser sig. Alltid. :)

// Ellen :)

(Kan säga att nästan alla kontakter jag lagt till under de senaste två åren försvann, de låg nämligen i telefonens minne.... )

Känner mig så jävla gnällig. Men jag är faktiskt uppriktigt skitless på allting just nu.

Eller inte ALLTING. Men tillvaron i stort. Försäkringskassan är på mig igen, blir ju utförsäkrad till vintern om jag inte får permanent sjukersättning.

Det är så motsägelsefullt alltihop. Jag VET ju hur jag mår och hur orealistiskt det är att tänka sig mig i ett arbete, där det krävs att jag fungerar dag efter dag. Samtidigt som det är viktigt för psyket att faktiskt intala sig att det KANSKE skulle kunna gå någon gång. (Väldigt sannolikt när man har en kronisk sjukdom med dålig prognos, men se det som en vit lögn för att man ska orka, typ?)

Det är stressande.

För att få en permanent sjukersättning krävs att en läkare dömer ut mig totalt. Att det skrivs i mina papper att jag ALDRIG MER kommer kunna ta något arbete av något slag överhuvudtaget. Det får inte stå att arbetsförmågan är nedsatt för de närmaste åren, utan det måste stå att jag är HELT ARBETSOFÖR FÖR ALL FRAMTID.

Okej, okej, det kanske ÄR så illa, men jag vill fan inte se det i skrift på ett papper!

Det sannolika just nu är att jag ska ansöka om permanent sjukersättning, och därmed behöver trassla mig igenom vården ännu ett varv och förklara för läkarna hur min vardag ser ut, och hoppas att någon verkligen förstår situationen. Jag VILL inte vältra mig i eländet, det är illa nog som det är och jag behöver få låtsas att det är bättre än så för att orka med min vardag.

Nå, om jag nu får det där intyget som jag behöver men egentligen inte vill ha är det "bara" att avvakta försäkringskassans beslut. Eftersom jag varit sjukskriven i över tio år och var ute på arbetsprövning senast 2003 är det inte sannolikt att de accepterar bara ett läkarutlåtande, utan kräver att jag går ut i arbetslivsintroduktion, tre månader.

För att inte bli sittande på minimiersättningen under den tiden (Cirka 4500 i månaden före skatt) behöver jag göra återinträde i A-kassan. Som tur är verkar jag ha lämnat kassan i precis rätt tid för att omfattas av nya regler så jag kan återinträda, i så fall behöver jag i alla fall inte ha panik över ekonomin under den där arbetslivsintroduktionen.

Och jag vill ju hjärtans gärna få det att fungera, mentalt är det inga problem, jag kan lura mig själv till att jag är rätt frisk, men tyvärr slår ju kroppen ifrån med förlamande kraft när jag gör på det viset.

Det sannolika är alltså att jag hivas ut i arbetslivsintroduktion och kollapsar och sedan återvänder till försäkringskassan med ett misslyckande i bagaget och i det läget förhoppningsvis blir insläppt i systemet igen. Det finns ju tyvärr de som trots att de inte håller för arbete ändå ställs utanför och därmed är katastrofen ett faktum.

Med alla dessa tankar och saker jag måste ta tag i är det inte så konstigt att jag tappar tråden då och då. Jag gläds över de människor jag har med mig, de är jätteviktiga, samtidigt som jag emellanåt drunknar i min egen frustration över den här jävla sjukdomen.

Känner för att fly. Köpa en husbil och åka min väg och glömma alltihop några veckor. Problemet är att jag sannolikt skulle kollapsa i övermorgon om jag gjorde det. Kanske ta en sistaminutenresa och åka iväg någonstans? Haha, projekt ett är att alls nå flygplatsen, och med tanke på att jag behövt skaffa skor till Embla i tre veckor nu utan att lyckas ta mig till Skara och göra det så känns det rätt kört...

Kan förresten berätta att jag till slut lyckades dammsuga lägenheten! En månad efter kalaset blev det gjort, ägnade ett par dagar bara på att plocka och göra rent här, och det var UNDERBART! Skänken som är på väg ner i källaren står dock kvar, måste ju vända om lite i förrådet, och det har det inte funnits kraft till. Dessutom behöver jag fixa ett par brädor för att kunna skruva upp en hylla, så det är projekt ett. Går säkert samordna med skoinsköpet också. :)

Annars BORDE jag tvätta och polera bilen i veckan. Till helgen är det Vingåkraträffen, jag har anmält oss men inte hört något än. Och eftersom det är 22 mil att köra, bilen inte är i ordning, jag behöver hämta hem husvagnen och samplanera det med dottern vore det ju bra att VETA snart.

Under väntan har ett trevligt alternativ dykt upp. SCF i Uddevalla och Borås, tillsammans med en annan rolig bil. Tror det skulle kunna bli RIKTIGT bra.

Men som sagt, så tvekar jag på om jag orkar få ordning på bilen, ta hem vagnen och faktiskt köra det som behövs också. Behöver kolla av lite med vännerna så jag har backupp innan jag kan fatta några beslut.

Har rentav övervägt om jag ska skita i hela säsongen. Strunta i både träffar, utställningar och race. Bara stanna här på berget, gå på vandringsleden, cykla till sjön och KOSTA så lite som möjligt. Samtidigt känns det också helkonstigt. Har ju längtat hela vintern efter att det ska komma igång igen, att få träffa alla och komma ut med bilen och få lite luft under vingarna. Även om de kanske inte bär.

Det är ett jävla bröttlande att planera så det fungerar med den här förbannade sjukdomen. Samtidigt är jag inte alls sugen på att sluta leva och bara sitta här och överleva. En så svår balansgång.

Jag ska fundera lite till. Väga fram och tillbaks och se vad jag har råd med. Det handlar om både energi och ekonomi. Vart ska jag investera för att få tillbaks så mycket att själen orkar bära den här trasiga kroppen vidare?

Ska nog försöka blogga lite bilder av våren också, kalaset och den fina naturen, så kanske jag hittar svaren på vart jag är på väg och varför. Det brukar ju klarna när jag sorterar mig genom bloggen.

// Ellen :)

Är det för mycket begärt att man vill kunna andas utan smärta?

Är det för mycket begärt att önska att det inte gör ont ÖVERALLT? Leder, muskler, huvud, tarmsystem...

Är det för mycket begärt att man tycker det behöver dammsugas oftare än en gång i månaden?

Är det för mycket begärt att man vill duscha mer än tre gånger på en månad?

Är det för mycket begärt att slippa äta var fjärde timme för att inte svimma?

Är det för mycket begärt att man vill få behålla det man äter?

Är det för mycket begärt att man vill vara mer än tio sekunder från en toalett?

Är det för mycket begärt att få sova utan smärta när man går och lägger sig?

Tydligen.

Börjar bli vansinnigt less på det här nu.

:(

Jag är för trött att blogga något vettigt tror jag. Känns som om jag kommer somna om jag inte håller mig upprätt hela tiden.

Det har gått lite framåt med bilen i alla fall! :) Projekttråden är uppdaterad allt eftersom:
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807

Sedan har vi firat födelsedagar här, med tårta och grejor! :D Och jag har varit ute rätt mycket också, och låtit vardagen falla lite, för att ta vara på dagarna med vackert väder och fylla på själen.

Just nu är lägenheten totalt kaotisk, utan överdrift. Har inte dammsugit sedan jag och Embla fyllde år för tre veckor sedan, och vid samma tillfälle hamnade hennes skänk i köket också, på väg mot källaren, tror jag. Problemet är att det redan är fullt i källaren. Och i Emblas rum står numera skåp i stället - tack Stephan för dem! :D

Som grädde på moset är det klädbytardag i helgen, så jag har hämtat upp alla avlagda barnkläder från källaren för att tvätta, märka och lämna in till försäljning. Det resulterade i... kaos kan man väl säga.


Det är kaos i mitt kök. Utan överdrift! Skänken är på fel plats sedan tre veckor, för det behöver rensas i förrådet dit den ska. Hjälmen fick jag av pappa igår, och kläderna ska iväg på klädbytardag och sorteras och tvättas... Tröttsam röra! Men det blir bättre! :) En annan dag. :)


Det är kaos i mitt kök. Utan överdrift! Skänken är på fel plats sedan tre veckor, för det behöver rensas i förrådet dit den ska. Hjälmen fick jag av pappa igår, och kläderna ska iväg på klädbytardag och sorteras och tvättas... Tröttsam röra! Men det blir bättre! :) En annan dag. :)

Det är faktiskt ännu värre nu än på bilderna, eftersom jag tvättat fyra maskiner tvätt idag och det hänger således plagg på tork i PRECIS hela lägenheten!

Nu sitter jag och gör bilder från månaden som gått, har väl tänkt landa tillvaron med att blogga lite om det som hänt, men vi får väl se när det kan bli av. Att fixa bilderna känns som en bra början. :)

Ju mer kaos jag har desto större känns behovet av att strukturera vad som händer i livet, och då känns bloggen som en bra plats för det. :)

I morgon - märka och lämna in kläderna, utvecklingssamtal med Embla och... ja, sen får vi väl se, helt enkelt! :)

Kramar / Ellen :)