Mmm....marabou!

Har en lugn stund för mig själv idag. Lite bakis efter en riktigt trevlig kväll igår. Sitter i soffan med datorn på schäslongen, lyssnar på musik som lugnt och stilla strömmar ur högtalarna ... nice! Det är visst Pink Floyd.

Slösurfar i de otaliga garagekonton som huserar på denna högst nöjsamma sida. Pontiac-nörd som man är kikar man in de senaste upplagda bilarna. Se där ja - en och annan Trans Am, några Bonneville's och en Le Mans. Hoppsan! Det blev visst en hel del femmor i betyg. Men så är det ju, man letar ju upp de bilar man tycker är snygga, därför blir betygen mest höga nummer. Händer väldigt sällan mig att jag klickar på en länk till en bil som ser ointressant ut eller som är, rent ut sagt, ful.



Men så hände det.

Plötsligt var jag inne i ett garage där en ******* uppenbarade sig. Har alltid ansett att de är fina bilar så självklart att man klickar vidare för att spana in den närmare, men vad får jag se!?
Hualigen! En rostig skapelse som helt utan kärlek från sina alldeles för många ägare förfallit i en existens grymmare än vad någon bil ska behöva uthärda. Min första tanke var;
-Snälla herr Bilägare! Visa barmhärtighet och ända dess lidande, kör den till skroten.
Jag plitade ner en etta i betyg och hoppades att ägaren skulle förstå vinken. En etta är lika med dödförklaring.

- Ledsen grabben men bilen klarade sig inte. Den dog långsamt, utdraget under minst 10 års tid.

Ägaren till bilen anser tydligen att den fyller nåt intresse här, varför annars publicera den för de andra att fröjda sina ögon med? Men såvitt jag kan se finns det inget allmännintresse för dessa bilar i skrotversioner, ingen fröjd som når mina ögon.
Jag ser en död bit av metall som sedan länge sjungit den sista versen, en solkig hög som hålls ihop av illa medfarna skruvar och muttrar. Ett tingest som för ett sorgligt liv med hjälp av konstgjord andning, livsuppehållande vård i form av dekaltrimning och en japsdämpare. Delar vars fräscha färg och gnistrande polerade yta sticker ut som en ny porslinstand på en uteliggare. Kontraster utan dess like.



Bruka den, kör den, ha roligt. Men varför, när det är så tydligt att ägaren fullkomligt struntar i bilen, varför visar han upp den här? För kännedom -Vi bryr oss lika lite om hans rullande skräp som han själv. Vilka är hans förväntningar, vilka är bidragen han kan tänkas uppnå genom att publicera hans bil?
Reparationsobjekt i all ära. Det kan vara roligt att se och följ restaureringen av en klassisk bil, eller en ovanlig exotisk sådan. Men när fallet är av den karaktär att det är en slit och släng förstabil. Bespara Garaget.org dessa skymfer mot b ... ...

... ... vänta nu ... ... där kom det som en blixt från klar himmel. Mellan klinkandet från en kassamaskin i Pink Floyds sköna klassiker Money såg jag svaret klart nu.

Jag är intresserad av Pony Cars då det är min passion, och det har länge varit en av alla mina drömmar att få ratta en sådan skönhet. Den drömmen gick i uppfyllelse och är nu min verklighet. En väldigt stor del av min tid här på garaget går åt till att kika på hur andra Pony-ägare fixar och donar med sina älsklingar, jag letar uppslag och idéer. Jag inbillar mig att så är fallet hos många av sajtens användare, att vi letar fina tips och trix för den egna bilen först och främst.

Vad om den solkiga, rullande sophögens ägare lever i en annan verklighet? Att han av ej utrönad anledning inte kunnat köpa sin drömbil? Vad om han, precis som jag en gång, kör sin första bil i slit och släng utförande, med drömmen fortfarande intakt om att en dag få ratta något så mycket finare. För denna styggelse han nu färdas i bryr inte ens han själv sig om att åtgärda, annat än att se till så den håller ihop.

Vad om det han bidrar med till Garaget.org är sin verklighet, hur han får sin bil att hålla ihop en månad till? För det finns många i hans verklighet som söker, precis jag idag, uppslag och idéer till hur man donar med sin bil. Det är nog ingen företeelse som inträffar först när man köper en bil med alldeles för mycket klarlack och xenonljus.

Jag hoppas innerligt att Garaget.org kommer fortsätta vara ett bilcommunity och inte en uppvisningsplats för dyra bilar, proffsens byggen och omöjligt, ouppnåbara samlingsbilar. Jag hoppas att det vanliga follket, även de med rostiga skapelser, får husera och byta erfarenheter i forumet. Jag hoppas att sajten inte tappar kontakten med de som utgör bilentusiasmen -Bilägarna! Rostiga som klarlackade.


För all del.
Visa upp era skräphögar till bilar. Alltid någon som är intesserad av vad som gjorts för att hålla den vid liv, vilka bilmedicinska ingrepp som utförts. Mitt egna ointresse har sin undflykt bara ett musklick därifrån.

Men gnäll inte över ettan som *******'n förtjänade!

Pink floyd är slut sen länge. Mitt tickande mot tangentbordet, som likt en klockas oupphörliga sång fortskred, har slutat ljuda. Det var ju bara meningen med ett par klagande rader. Jaja. Slår väl på lite A Perfect Circle istället och fortsätter med mitt viktiga ... ingenting. Länge leve bakfyllan, det är min tid.
Peace out, car freaks!

Tjosan tjohej, alla glada!

Tänkte visa upp mina ideér på den stundande tatueringen som ska inpräntas i hyn nu på tisdag. Gruvar mig nåt fruktansvärt då den tidigare gjorde ont som en vaxning i armhålan ... med vaxet utbytt mott epoxylim. Här nedan lite bilder som bror min varit snäll nog att piffa till åt mig.

Notera att den översta till vänster är grunden jag redan tatuerat in i julas, det är hur jag ska fylla ut/ fortsätta bygga ut den jag undrar över.
Jag har en favorit redan men säger inte vilken, vill höra era ofärgade åsikter. Så var så god och tyck till.


En kompott bilder på hur jag eventuellt ska gadda mig. Vad tycker du?


En sak till förresten när jag ändå skriver. Verkar bli 20" Boyd Coddington fälgar i år. Fick tillbaka mer än jag trodde på skatten så nu ska här köpas fälgar. Godis sa räven!

Och snart är vintern ett minne blott .... ett minne blött! (Kass humor.)

Ha det gött!

Denna helg hade jag fått, om jag nu fortfarande gått i skolan, en guldstjärna. Med det vill jag säga att jag varit duktig och skött mig.

Bara en sån sak som att jag höll mig från krogen gör att jag rätar på ryggen lite extra, för visst brukar det alltid sluta där. Och att jag inte köpte mig en "för-det-har-jag-faktiskt-förtjänat-middag" hos grannen pizzerian i ett lamt försök att glädja mig själv efter en lång, ooh ... alldeles för lång, arbetsvecka. Eller att jag inte kollade på ett dussin filmer i ett streck, som jag brukar göra då krogen eller den sorgliga singelmiddaggen av någon outgrundlig anledning inte blir av.

Nej, denna helgen har jag haft fullt upp med Hudiksvalls egna simtävling "HT-Spelen."
I dagarna två har jag i ett knakande fullt, ångande varmt och skälvande högljut badhus försökt hålla reda på tjugo krävande, sugna och duktiga simmare. Och att hålla koll på var de är, när de ska simma, ta tid på de små liven och samtidigt veta vilken placering varje enskild simmare tagit är utmattande vill jag meddela.
Det gick bra ändå, kanske för att man hinkade i sig kaffe under de få avbrott mellan simloppen jag ibland hade turen att hitta.


Om simtävlingen betecknas med plus så blir min flytt av bilen ett minus ...
Ingen kan dock beskylla mig för att slarvat eller vara oförberedd. För jag hade lurat till mig både en trailer och en tung dragbil i gestalt av en Chevrolet Trans Sport. Jag hade köpt mig en rostbiffmacka med rostad lök på samt en Fanta för att återfå lite av den svunna energi som dagens simningar krävt av mig. Samt ett paket Extra tuggummi för att de andra skulle kunna stå ut med att jobba i närheteten av mig och mina Fanta och rostade lökrapar. Jag var minutiöst förberedd ...


Den vilsekomna amerikanen, det låga aset ...

Japp! Så var det dags för lastning av den vilsekomna amerikanen. Jänkaren som tog fel någonstans vid ekvatorn och hamnade här uppe vid de vita breddgraderna. Men han har tur, ty jag ska ge honom ett nytt varmt garage att husera i, att invänta ett mer bekant och bekvämt väderslag.
Allt han behövde göra var att rulla upp på trailern bli skjutsad en mil till staden och hoppa av igen .... men det sket sig. För amerikanen var för låg för den satans nordiska rampen! Den alldeles för långa fronten tog emot rampen flera decimeter innan däcken ens nosat på den.

Bakslag! Nederlag? Nepp! Det fick bli till att visa amerikanen vad snö är och en lömsk plan att köra bilen till stan tog vid. Om jag körde E4:an hela vägen runt stan så skulle jag bara behöva köra på snöiga eller isiga vägar den första kilometetern och de två sista, för E4:an var i det närmaste torr.
Sagt och gjort. Resan gick förhållandevis riktigt bra, jänkarn fick för sig att leka lite med sina fyra pulkor till däck en gång på väg till europavägen, men inget skandinaven bakom rodret inte kunde stävja.


Synd att man inte får skruva här bara, det var ett ruggigt stort garage, eller ska man säga lager?

Väl framme i garaget möttes vi av ett myller av lastpallar med ...skrot kanske? kollade inte ... som vi fick flytta runt på för att få in, den nu kraftigt förkylda amerikanen, längst in.
Med en riktigt stor och snygg Intruder som närmaste sällskap och två plastbåtar behöver han inte känna sig övergiven heller då jag inte kommer se honom förrän i april igen.

Stackars amerikan! Jag lider med honom, varför har vi vinter i detta annars så underbara land?

/Jörgen

Att det ska vara så svårt att bestämma sig.
Redan i höstas när jag köpte bilen förstod man ju att nya fälgar till amerikanen var ett måste och en annan började ju kika runt på en gång.
Nu, ett halvår senare, har man inte kommit ett steg närmare inköpet, för det verkar som att ju fler fälgar man tittar på desto svårare blir det att enas med sig själv om ett val.

I november var jag riktigt nära att köpa fyra tjugo-tummare i krom. Var det nåt fel på dom eftersom det inte blev av? Skiter björnen i Mcdonalds WC? (Alltså; Nej!) De var snygga, liksom umptifjortonmiljoner fälgar till som jag kikat på, därav fick man kalla fötter. Man vill ju göra det perfekta köpet ...
Ska man skylla på internet? Jo, det gör vi! Internet överöser oss med för många val, hur ska man kunna bestämma sig för något om man inte ens gått igenom alla möjligheter.
Om pengar hade funnits i överflöd hade det ju inte varit så mycket att grubbla över när man bara kan köpa nya om man ändrar sig. Tyvärr har man inte dom privilegierna då kassakistan är lika begränsad som vatikanstatens gränser.

Och för att krångla till det ännu mer för mig själv har jag nu fått nya tankar om fälgköpet. Innan så var det enbart krom som cirkulerade i min lilla grå men nu har svarta fälgar slagit sig in också. Eller svarta och svarta, tycker det är ganska fult igentligen. (!) Vid körning ser dom ju lika ut som plåtisar. Vid ett eventuellt införskafande av svarta så ska det vara med lackade delar i orange, gul eller kanske guldigt. Ringkanten är ett måste att vara lackad i alla fall. Det är snyggt!

Efter nattens sömnlösa timmar gjorde man sig en ny önskelista. Och detta är vad jag presterade. Tyck gärna till! Det kan ju inte förvärra mitt velande ännu mer. :p

http://www.garaget.org/mypage/gallery.p … 65;=552688

Vilken i ordningen denna lista är har jag ingen aning om, men blir det fler? Skiter björnen i skogen? (Alltså; Ja!)

Lev nice, gorgare!

Vi kanske söker just DIG till vårt Specialförband. Är du, precis som oss, trött på ...

¤ Avatarer med tjejer som får mer uppmärksamhet än dig?

¤ Bilar med rost som har högre betyg än din?

¤ Tvingas läsa trådar i forumet som inte handlar om diesel eller vevstakar?

¤ Kommentarer från folk utan bilar i forum med sakfrågor?

¤ Få "hippa" kommentarer från folk som säkert är så unga att de inte ens har en körkort?

¤ Läsa bloggar som inte osar av bensin?

¤ Dela med dig av din kunskap till folk som inget vet om bilar?

Om någon eller några av dessa punkter stämmer in på just DIG så tveka inte; Ta din ariska bil så kör vi över dessa oönskade element tillsammans och renar Garaget.org!

Att vara värdig ett medlemsskap här på Garaget.org innebär att man har körkort och bil.
Ty bilintresset finns enbart hos dom som ingen rost på fordonet besitter eller hos dom som 18 år blivit fyllda.
Lusten att vilja veta mer om bilar bor endast inom dom som ej kan eller vill blogga om annat än just bilar.

Tillsammans är vi starka nog att bedriva Satan från denna domän, att jaga bort hans sändebud i form av kvinnliga avatarer som frestar en till sinnesförvirring med missriktade betyg som följd.

Slut er till Garaget SS, hjälp oss bygga våra gaskammare. Låt Garaget.org bli ariskt!

(om ni inte skönjer det mellan raderna: SARKASTISKT SKRIVET!)

Edit: Texten är menad att träffa "surgubbar" som Mojoman m.fl. Håller ni med om punkterna tryck inte tummen upp" då texten bara är sarkastisk och driver med folk som tycker så. Är inte texten lite väl mycket för att vara allvarligt menad kanske ...

Tjenixen!

Som jag läste i en blogg alldeles nyss så var det en herre som inte tyckte att bilar utan minst kjolpaklet får kalla sig stylad. Fel tycker jag. Bilen mekas det och trixas med tills den blir snygg i ägarens ögon, det kanske räcker med ögonlock, eller en blomkruka på instrumentpanelen!?

Om man ändrar bilens utseende är den väl stylad? Behöver inte vara kjolpaket för tiotusentalskronor, för mig räcker det med en effekthöjande fönstertoning. Man stylar bilen tills man gillar den.

Alltför ofta ser man kjolpaket som smällts på utan tanke om vad som är snyggt och passande. Den ägaren bygger efter koncept som han sett på andra bilar där de passade och fantasilöst följer han samma spår utan hänsyn till vilken bil han har. Kjolpaket eller vingar som istället för ge den stil förvandlat den till en vulgär kräkmaskin.


Satan i gatan! En kräkmaskin!

Varje enskild bil har flera olika sätt att bli stylad på. Beroende på hur pass fin man tycker den är i grund och botten bestämmer man ju hur mycket man vill ändra på den, dvs. styla den.
Är man tvungen att kasta på kjolpaket för att få den fin kanske den inte var så snygg från början? Det är upp till var och en.

Jag säger varken bu eller bä för kjolpaket eller inte, det var inte det denna blogg handlade om.
Min bil kanske får en kjol till sommaren, eller så kanske jag nöjer mig medatt styla baklysena i mörka glas?

Peace out, garaget!
Mvh. Jörgen

Edit: Ändrade titeln.

Tycker verkligen Trans Am är de snyggaste jänkarna som finns. Prestandan kan ju alltid ifrågasättas men de går ju skapligt (plus) i alla fall. Lite smått ledsen att de la ner Firebird-produktionen 2002, men sista modellen var verkligen en modell att avsluta med! Vilka linjer! Vilka brutala former!
Hörde på nyheterna att Pontiac i framtiden knappt kommer finnas, enbart som ett litet nisch företag, vad det nu än kan tänkas betyda? Att de släpper en enstaka bil då och då av någon klassisk modell kanske? Skulle kunna ha nytta av en politiker- och byråkratlexikon så man förstår vad som händer i världen nån gång.

Hur som haver. Jag blev intresserad av att se vad de skulle kunna tänkas "nischa" sig på och i mitt sökande med hjälp av den allvetande (google) ramlade jag över dessa bilder.


Trans Am concept. Kommer troligen aldrig till produktion igen ...

Mumma kardemumma! Till form och storlek är den föregångaren, genaration fyra, trogen.
Lite futuristiska svepende linjer i kontrast mot abrupta skarpa vinklar. Om jag satt med den magiska pennan som målat upp denna skönhet skulle jag kanske dock spara på de vassa, nya linjerna och köra mer på det mjukare, äldre. Men dra mig baklänges och släng surkål på mig, vilken snygging!


Älskar att formen påminner om generation fyra modellerna. Riktigt snygg! Kanske lite för hårda linjer ... ?

Men med tanke på rådande ekonomiska utveckling i världen, tillåt mig betvivla dess tilltänkta vara ... snarare en icke vara. Chansen finns ju att den kan bli Pontiac's "nisch" men statsar då hellre min löjliga lön på GTO som jag tror är ett starkare varunamn. Om nu General Motors har råd att driva utvecklingen framåt med någon bil framöver över huvudtaget. Det sämsta de kan göra är ju emellertid att sticka huvudet i sanden, för rädd för att agera mot krisen.

Men hjälp mig hålla tummarna nu!

Hoppfulla hälsningar / Jörgen

Gott nytt år! .. igen! Börjar bli trött på att säga det nu och höra det för den delen. (Även skriva det.) För vad som ryms i denna korta mening stämmer ju inte överens med verkligheten.
Ett år är aldrig gott. Det är slit, förpliktelser och måsten. Min version av "gott" är att njuta, slappna av och att allting sköter sig självt. Så att säga gott nytt år blir i mina öron som att önska någon ett händelselöst år med mycket att äta och inget jobb.
Visst, skönt kan tyckas! Men för att få mig att trivas vill jag ha sysselsättning, vara behövd och alltid göra rätt för mig.
Ett gott nytt år skulle ta livet ur mig!


Men nu nalkas det ett nytt år och mina föhoppningar är att det blir händelserikt. Och det tvekar jag inte en sekund på att det blir! Dels har jag min bil som jag äntligen ska börja skruva lite på, dels har jag simningen som för mig börjar i en ny riktning. Som huvudansvarig tränare för stadens små vattenloppor, eller så små är väl inte alla ...

Men roligast är väl att min jänkebil ska lagas först och främst. Alla elfel som troligen hänger ihop på nåt vänster ska åtgärdas. Sen blir det lite nya delar, fälgar tätt följt av headers och avgassystem.
Tror det räcker för i år, kassakistan ekar lite oroväckande tom just nu ... så mycket för detta "goda" året. Pft! Men jag önskar ändå inte att det skulle lösa sig självt! Bilen skall byggas av mitt slit. Troligen med mycket hjälp av andra i och för sig. För om allt skulle vila på min kunskap och intelligens skulle den snart se ut som en brödrost tappad ur en balkong.

Hade en tanke på att starta en projekttråd, men vet inte om jag törs utsätta mig för den förnedringen när alla ser mina misstag. Så löser väl detta med att lägga upp några bilder i bloggen när jag "äntligen fått till det!" ;)

Och mitt simmarår som ansvarig tränare blir även det en utmaning. Jag har väl aldrig varit den mest ordningsamma typen. Nu litar plötsligt en hel förening på att jag ska sköta mitt åtagande att se om simmarna så att de får de bästa förutsättningarna. Nervöst ... men fan så mycket roligare!



Simtränare Jörgen :)

Så vad säger man? Gott nytt år!? ... Nä!

Jag önskar er alla ett händelserikt år!
/ Jörgen

Jopp! Så idag var det dags för vad jag den senaste månaden "längtat" efter. Ända sedan Haldis, en vän till mig, gav mig sin bokade tid hos den lokala storfräsaren inom tatueringskonsten, Kung Kent, har jag strapetserat runt i hemmet och oroat mig.
Smärta var jag redan från början inställd på att få uppleva, för det handlar ju om spetsiga grejer. I oändliga varianter har jag försökt förutse vilka skälen till en oåterkallerlig ond, bråd död kan vara.

Till ämnet kan tilläggas min nästintill fobiska inställning till sprutor, nålar och alla de andra, alltför många, spetsiga saker som bara väntar på tillfälle att få spetsa mig. Tvingas till och med vända bort blicken vid såna läskiga TV-serier som till exempel "Barnsjukhuset" med flera. Hua!

Dra på trissor vad jag ville gråta som en liten flicka idag. Men i ett desperat försök att behålla den lilla manlighet jag hade kvar fick tatueraren nöja sig med att se på när jag i tysthet grinade illa och grimaserade. Grimaser som hade fått alla de otaliga b-skräckfilmsmonster från 50-talet att bli gröna (grönare) av avund.

Än dock! Här sitter jag nu, flera kilo lättare och med konditionen på topp. Svettades som en gnu, om nu gnuer svettas ... för det var just det jag gjorde och hade en puls på snäppet under maxpuls. Så lite positivt var det ju i allt lidande.

Visst vet jag att nästan all min upplevda smärta bara var en produkt av min rädsla för spetsiga ting. Men det hade nog kännts bättre om jag fått vara en liten flicka idag ...

Så här ser den ut iaf. Lite biltema över den, ser ni vilket märke. Matte och Annika vet jag vet det i alla fall :)



Mörk bild och finnarna syns rejält tydligt




lite ljusare iaf

Här sitter man varje dag och gör ... egentligen ingenting! Slösurfar runt i de otaliga g.org:ares små krypin, ler åt en rolig beskrivning av en bild, fnyser åt nån sandlådenivå-diskussion i nån tråd, läser bloggar som handlar om ingenting. Allt, men samtidigt ingenting.

Vid varje inlogg ser man spänt om navigationsknapparna blinkar som för att skvallra om något nytt meddelande har inkommit. Det är som ett sorts kvitto över hur fin bil man har. Men egentligen så kan man väl erkänna att det enda kvittot berättar är hur mycket man syns och hörs.
En del sitter tysta, komfortabla med vilka bilar de har, andra skriker högt för att bli upmärksammade och övertyga sig själva att de har fina bilar. Men i slutändan kan man väl konstatera att det är de med verkligen något att visa upp som får mest plats i rampljuset.

Bloggen är lite annorlunda. Här får man chans att se folket bakom bilarna på ett annat sätt, vilket ger en lite mer personligare touch och en samhörighet här på garaget.org. Man får chansen att inse att den stereotypa "maximum_power_kill_all_grannys" killen med turbo-kompressorbilen precis som en annan börjar dagen med ett toalettbesök och har kärleksbekymmer just som en vanlig volvo-svensson.

Det bjuds på så mycket projekt som "Paintworx Eightball," vilken ger mig kvalitativ läsning i en offantlig kvantitet, och "Masterworks" samt "DaViper's" amerikanare projekt som jag av eget tycke tycker är intressantare.

Så när dagen är slut och man suttit och slösurfat runt i de otaliga g.org:ares små krypin inser man i sitt stilla inre att man egentligen gjort; ingenting! Allt möjligt, men absolut ingenting!
Man slår av datorn, borstar tänderna och går och lägger sig önskandes att man fick svepa runt över g.org lite längre. Trösten finns i vetskapen om att imorgon är en ny dag då man kan fortsätta med att göra, just det, ingenting! :)

Sidan är ju en drog ... ?

Hallå där!

Ska till med att klä om bilen till våren med ett par redigan snygga fälgar. Här ser vi de tre jag funderat mest på nu. Men det har ju aldrig varit längre till våren än vad det är just idag, så det kanske blir fler finalkandidater?

Tänkte utnyttja er hjälp med att tycka till om vilka fälgar jag ska inkassera i.

Nedan har vi tre final kandidater.

Alla kommer från samma leverantör, hört gott om dom.

Även en bild på bilen så ni ser om de passar eller ej!

Jaja, ful bild! Jag vet! Men den bild där nuvarande däck syntes bäst ...

Och brorsan! Jag vet att du läser bloggen så jag räknar med att du tycker till! ;)

Tänkte bara visa upp min julklapp som jag köpt till mig själv. Tycker jag är värd det, en månad för tidig julklapp! Min Trans Am skinjacka.


Min åka-bil-jacka.

Den var alldeles för dyr men visst är den fin. Äkta skinn förstås, Firebird logga på bröstet och på ryggen samt texten Trans Am på ryggen. Dessutom är dom numrerad, min har nummer 38/1000.



Ryggen på jackan.

Dessutom luktar den gott!


Closeup på rygg-loggan.

Förr övrigt är det lugnt på bilfronten. Fortfarande ingen vinterbil så jag får vackert ta och pulsa fram med snö upp till örsnibbarna.

Hälsade på Amerikanen i lördags, rullade ut han på uppfarten och varmkörde honom. Ni skulle ha sett hur lycklig han blev!
Ja, det har varit glest med besöken men jag tänker på honom i alla fall, man har ju fullt upp att leta upp delar att ge han. Amerikanens julbudget vet inga gränser må ni tro. Inga tider heller för den delen, jul året runt. :)

Ciao!

Jo, det blir en tidig jul i år för nyss fick man ett mail om att mina EU godkända baklysen är på väg mot det sorgliga ... hrm ... glada Hudiksvall. Och inte mer än tre papp kastade jag ut .... jo jag vet hade blivit billigare om man gjort det själv. Men det är då bra lättare så här!



EU baklysena med gul blinkers.

Nu ska man bara lista ut hur man särar på broms och blinkers funktionerna så inte bromsen blinkar när jag vill svänga .... någon som vet?

Nepp! Nu blir det till att gå i vinter. Tänker man efter behöver jag inte en bil egentligen. Tre minuter tar det att gå till jobb-garaget där jag hämtar min "ride." Tio minuter tar det att strapetsera till badhuset där jag har tillgång till klubb-bilen. (Jo, jag är simtränare också.) Tänker man ett steg ytterligare behöver jag ju ingen bil till sommaren heller, den fyller ju ingen funktion i mitt Hudiksvall-centraliserade liv.
... eller vad skriver jag för skit. Okej, vinterbil kan jag skippa. Ska ju ingenstans direkt och sparar bara pengar att lägga på vettigare saker. Visserligen fyller sommarbilen inte heller någon praktisk del av mitt liv men nog är den viktig i andra påseenden; Glädje! En sån bil rättfärdigas enbart av att den inte rättfärdigar praktisk användning, så som arbete, skjutsa eller shopping till exempel. Det är för kärleken.

Och utan en vinterbil i vägen blir det mer kärlek tillbaka till amerikanen. Har precis köpt nya baklysen till Trans Am'en, EU godkända. Har dock inte fått hem dom än ... hmm. Inte den snabbaste posthanteringen jag upplevt i mina dagar.
Det är roligt att shoppa till nån man tycker om, och det finns ingen jag gillar mer än min i-snö-värdelösa-fetsulade-amerikanare!

(Till er som missade att läsa mellan raderna; Jag ger upp min jakt på vinterbil. Den hade ju ganska snäva ramar (läs tidigare inlägg) så det sket sig. Japp, jag är en quiter!)

Med ett nyligen havererat nybilsköp som inte gick i hamn får jag nöja mig med att gå tillsvidare. Jo, det var ju så att jag velade för länge så säljaren krängde skönheten till en annan som på direkten förstod vilket fint köp det var han stod inför. Jag som hade börjat måla upp bilder i mitt stilla inre om hur roligt jag skulle ha när jag åkte runt i min gula Saab V4 ... ahh! ... suck!
Känner mig nästan tvungen att leta upp en ny V4 för att få slut på bilderna i mitt inre som roar mig ... hrm! ... plågar menar jag ju. Om någon läser detta skräp till blogg så är jag öppen för förslag eller erbjudanden på en cool vinterbil, gärna Saab V4 då!

Angående Amerikanen, sommarbilen alltså, så har jag hittat en väg hit till Sverige från USA för att få hit en stycken paket med Wings West kjolpaket. Cirkus 6.000 svenska riksdaler (vet inte riktigt vad dollarn står i just nu, tipsa gärna om det också) plus frakt som de skulle kolla upp och informera om senare. Trevliga gubbar det där, dom där USA-ianerna alltså! Billigaste likadana paket jag hittade här i Svea rike var på 7.754 riksdaler så en liten peng sparar man ju i alla fall.