I know its hard to keep an open herat When even friends seem out to harm you.
But if u could heal a broken Wouldnt time be out to charm you...

... då var de Mars då. shit vilken possitiv omtummlande dygn d har vart.
2av3 önskningar gick i uppfyllese. så jag tror jag ge allt en anndra chans ;)
****** hoppet är till baka.
vad är d man säger nu igen...
JA JUSTDE 3 gången gillt!
;)

/HAWK OUTE!

... thats fast

... kvar på Februari...
vet inte om jag vill...
va fan sk jag göra...
lord give me a saign..

... kvar på Februari och jag har bara "engelska" för att beskriva, read and hopfolly u see....
...Dont know who to trust No surprise Everyone feels so far away from me Heavy thoughts sift through dust And the lies Trying not to break But Im so tired of this deceit Every time I try to make myself
Get back up on my feet All I ever think about is this All the tiring time between And how
Trying to put my trust in you Just takes so much out of me I take everything from the inside
And throw it all away Cause I swear For the last time I wont trust myself with you Tension is building inside
Steadily Everyone feel sso far away from me heavy thoughts forcing their way
Out of me...

/H

...Take these material things
They dont mean nothing
Its you that I want
All at once...
I had it all
But it doesnt mean anything
Now that youre gone
From above,
Seems I had it all
But it doesnt mean anything
Since youre gone


I really miss u _ _ _ _ _ _

/HAWK

... du fick dina chanser med mig, vad trodde du?, att jag bara skulle stanna i all evighet? och att du skulle kunna göra och bete dig hur som hälst, när som hälst? va? du gav alldrig några svar, du bara gav mig gåtor fulla av hjärnspöken. fattar inte att jag orkat. och du söker svar där ute i nätverk och kvittrande med okända. som inte vet. hur väl jag kännde dig så komma aldrig beslut och farmtid i hamn! men du. gå och lek. ta inte livet på allvar, utan fortsätt att hålla på med dina fuckt up grejer. och lev i en fantasi om att, om jag bara gör si och så. och säger si och så. så kommer allt bli bra. och då håller jag det på avstånd men samtidigt nära. sjuka djävel.
för svinn ut ur mitt liv. trodde jag hade bergavt dig förlänge sen. men tydligen inte...
och fortsätt att lev i din förvridna sannings värld!

I'm sick of the tension, sick of the hunger. Sick of you acting like I owe you this.
Find another place to feed your greed. While I find a place to rest. I want to be in another place
I hate when you say you don't understand. You'll see it's not meant to be. I want to be in the energy,
not with the enemy a place for my head.
Maybe someday I'll be just like you, and. Step on people like you do and. Run away the people I thought I knew
I remember back then who you were. You used to be calm, used to be strong. Used to be generous,
but you should've known. That you'd wear out your welcome. Now you see how quiet it is, all alone.


!!!!!!I'm sick of the tension, sick of the hunger. Sick of you acting like I owe you this.
Find another place to feed your greed. While I find a place to rest!!!!!!!!

/HAWK

...84. fan va jag saknar dig!
tiden har orsakat att jag inte höll upp kontakt med dig!
men, de smärtar lite när jag tänker på dig.
och att hör/se dig och din Nisse igen skulle bringa mig till baka till underbara roliga tiden
med dig, mig, Unikum och Nisse....
FAN va allt ska förstöras, hoppas att du inte är allt för besviken på mig...
Jag trodde verkligen att vi skulle få tätare kontakt när jag flyttade till baka...
men... men...

Miss you (stoffe)man!

/HAWK

... med att ****** åter igen vill?
Vad är det för sjukt test och hopplös pröving jag ska gå igenom nu då!?
...Vi fåt se. om allt detta som händer nu är som jag vill/tror att det ska vara...
Vet bara att jag vill ha 3 saker uppfyllt, innan Februari är slut, annrs är det över för min del..
..men det visar sig nog vad meningen med detta hära är!....!...?

/BloggOute
/HAWK

open my eyes
I try to see but I’m blinded by the white light
I can’t remember how
I can’t remember why
I’m lying here tonight
And I can’t stand the pain
And I can’t make it go away
No I can’t stand the pain
Everybody’s screaming
I try to make a sound but no one hears me
I’m slipping off the edge
I’m hanging by a thread
I wanna start this over again
So I try to hold onto a time when nothing mattered
And I can’t explain what happened
And I can’t erase the things that I’ve done
No I can’t
How could this happen to me
I made my mistakes
I’ve got no where to run
The night goes on
As I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me
I made my mistakes
I’ve got no where to run
The night goes on
As I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me....?

Jag är helt död inom mig.
Det finns ingen livs gnista kvar längre.
Unikum dog. En del av mitt hjärta dog.
Min Prinssesa fick jag aldrig se när jag ville och hon fanns aldrig hos mig.
Min stora hjärte bit drog och ville inte vara kvar längre, ville inte träffa mig mer.
Min stora kärlek blev en förbanelse och gav mig fingret. TROTS ALLT!
Mitt stora hjärta blev förbannad och gav mig fingret.
Jag är inte mig själv längre jag är en zombi som bara går och väntar på en hjärna och ett min gammla hjärta.
Special läkaren sa att -du får vänta ut skiten så kanske du överlever.
-Men utan dina nära omkring dig så ser det inte så ljust ut för dig...
Så fuck all. Det ända som retar mig är: VARFÖR. varför? varför? varför?
Den frågan som jag aldrig får svar på kommer följa mig in i graven!
Och för hoppningsviss får vi båda vila där tillsammans med min trasiga gammla hjärta.

Till alla som gava ngt fuck om mig.
så kommer ett avskeds brev...

Life is a bitch and I´v hav mett to menny.
So I cudent take it enny more...

/HAWK

Jag ger Februari ut sen skiter jag i allt.
Det är så djävla meningslöst allt ihopa.
Har vart nära nu, många gånger.
Om det inte sker ett mirakel,
eller en STOR vänndning här i mtt liv,
på 3 saker, så skiter jag i det här förbanade livet.
finns liksom inget hopp kvar längre

Hope life ends venn I´m ending it.

/HAWK

nära att gå under.
Jag hade sån ångest att jag trodde verkligen att jag skulle dö.
Det flimmrade framför ögona och det började svartna.
Och jag kännde hur svag jag blev.
Jag kunnd riktigt känna hur insidan skrek av smärta och ville bra ge upp..
Det va nära slutet. Jag var på gränsen att bara rammla ihop och ge ett sissta suckande.


Jag blev så djävla rädd, att ngt reste mig upp igen och jag började se klart igen.
Jag upplevde att jag va i köket vid köks ön och verkligheten känndes väldigt suddig.
Jag yra en stund, till slut så orka jag ta mig upp för trapporna och hitta min säng,
där någonstans i mörkret.
Jag la mig ner och kännde att jag fortfarande va svag.
Men mesta dels rädd. Min stora svarta katt kom och la sig vid min sida och trösta mig.
Jag fick lite kraft tillbaka och började tänka allt mer klarare.

Vad orsakade det här mest? Vad va det sista jag tänkte på...
Mina två. mina två som jag älskar mest i hela världen.
Dom två som jag aldrig får/har träffat...

Vet inte riktigt hur eller varför allt sluta som det gjorde...

Jag kan inte ljuga och säga att jag inte önskar att det hela av över igår.
Önskar faktiskt att jag bara somna in och aldrig vakna igen.
Om det ändå vore så lätt.....

/HAWK

jag har nog aldrig fått uppleva någon eller några
som verkligen ger mer kraft, styrka, stötning och kärlek.
genom år en har jag givit så mycket av mig själv till alla
som på något sätt har kommit mig nära eller vart i mitt umgänge.
Kontentan av detta bilvit att jag blir tömmd och ej åter upp fylld.
Jag hinner inte bli fylld av egen kraft för när jag börjar bli halv full.
då tömmer jag mig lika fort igen.

jag gre och ger.. men tar aldrig ngt till baka...

...så blir det ännu mörkare

I 4 dagar i sträck har det bara hänt tråkiga mörka saker.
Jag trodde verkligen på allvar att all skulle vända.
Kännns som sista hoppet är ute.
Just nu gå jag bara på ångorna, det är bara dom som finns kvar.
Känner att jag inte har så mycket mer att se fram imot just nu.
Varför ska man hålla på och kämmp och kämmpa?
Allt som någonsin betydde något för mig är borta.
Livet sluta inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Jag tordde allt skulle bil till det bättre. Bara jag kom hem igen.
Vilken dåre jag är.

Detta slog mig precis : Varför står jag här och skriver?
Jag vet inte, det känns bara som att om det är någon som läser.
Så kanske han/hon finner sympati/medkännsla.
Sen om det kommenteras eller ej... ja ja..

Önskar att jag kunnde åka till baka i tiden med facit i hand och med den människa jag är idag.

Jag hoppas att ingen, jag önskar verkligen att INGEN får eller ska genom lida det jag har gjort och gör!
Önskar mina med människor all lycka och gladje i deras liv.

Det var 3 önskningar va?

Bra! Ande gör din magi...

//HAWK