Sovrummet börjar bli klart. Skulle tippa på att det är två dagars jobb kvar. Då är inte elen medräknad.

Har de senaste dagarna i princip stängt in mig i sovrummet och jobbat till småtimmarna.
Har inte lagt ner arbetet förrän runt halv två - två, flera nätter i rad.
Och varit uppe senast halv tio dagen efter och jobbat på mitt vanliga jobb, sen ut till hästen lite snabbt och efter det målat.

Igår blev det en heldag instängd i sovrummet, med penseln i handen och omgiven av den underbara doften av oljebaserad målarfärg och lacknafta hela tiden.
Så när jag var klar för dagen igår, var jag lite lagom hög. Gött !!!

En vägg är helt klar, murstocken är klar, golvet håller i skrivandes stund på att torka och ena väggen behöver bara en omgång färg till.
Sen ska fondtapeten upp och det ska bättras på lite här och där. Sen är det klart.
Och nej det finns inga bilder just nu. Jag har jobbat !! Ingen tid att fota. Inget ljus att fota i heller för den delen. Jag har ju mest jobbat när det varit mörkt ute. Och bara en arbetslampa som belysning.

Det får bli fotografering i morrn, om jag hinner. Har lite annat att göra i morrn.

Vara i Mariestad senast kvart i elva, morsan ska fixa naglarna. Det tar ca en timme.
Under den tiden är jag lite effektiv och åker till Jysk och kollar efter hallmöbler och lamellgardiner åt mamma.
Tillbaks in till stan strax efter 12, hämta upp mamma som förhoppningsvis hunnit kolla på en kaffebryggare hon vill ha.
Vidare till Skövde. Första anhalt där, Rusta, köpa färg och tapet till mitt sovrum och mamma ska kolla tapeter till hallen uppe. Sen runt i lite andra affärer oxå förmodligen.
Hur som, behöver jag vara i Hassle senast kl 15.15.
Hoppas på att transporten blivit framkörd åt mig och påhängd på bilen, och med en ordentlig portion tur är bilen packad oxå.
Ta in hästarna, borsta Fimpen den värsta leran lite snabbt, klä på honom åka låda grejerna.
Lasta och åka till Töreboda Ridhus och rida ett rejält markarbetespass och ta ut kräket ordentligt, och förhoppningsvis vara klar till 16.30 då dressyrträningarna börjar.
Sen tillbaks till stallet göra resten som ska göras.
Lär väl va hemma nån gång runt 19.30 som tidigast.

Nu har ju den underbara tiden på året då det knappt går att rida nån annanstans än i ridhus börjat. Så det blir till att köra till ridhuset minst tre gånger i veckan fram till april. Och hoppas på att det går att sko Fimpen bak nästa gång hovslagaren kommer ut och ska sko, så det går att rida ut på Fimpen utan att han går som på äggskal för minsta lilla sten.

Fuskjobb pågår. Har inte spacklat igen de ställen gamla takfärgen trillat ner. Kom fram till att det är ju ändå bara jag, hunden och min något jobbiga katt som ska bo där. Och vi bryr inte så värst om det är spacklat eller ej.



Nu har fastnat lite färg iaf.



Foyrik ville inta va med på bild. så han fick väl slippa undan då ;). Blev foto på en roller i stället. Jo, jag målade jag med faktiskt.


Frukost inne i stora huset. Bamse tycker vi är bra tråkiga. Notera det snygga golvet. Tror det renoveras här med. Men enligt mammas order prioriteras av någon anledning köket framför tv-rummet.



Äntligen fattade de vad jag ville. LEKA !!!



Så vadå om det är oktober, man kan väl bada för det ?!!! Åtminstone om man är en precis lagom knäpp Bamse.






Såhär såg det ut på en bit av lördagens hundpromenad, den sträckan är av någon anledning även flitigt används som galoppsträcka. Där har jag svischat förbi mer än 500 gånger i full galopp. Jag älskar Moskogen :D



Ca 3-4 km kvar hem. Vi hade iaf kalasväder att vara ute och knata med hunden i. Inte dumt alls.

...eller ja fotograf och fotograf förresten. De flesta bilderna blev total skit. Inte helt van vid Jockes kamera heller.
Men här är de bilder som blev något sånär vettiga i alla fall.


9 år ung och fullkomligt galen. Vadå slå av på gasen ??



Undrar om en annan var lika galen som nioåring ?? Förmodligen var jag väl det. Fast jag höll mig oftast till EN hästkraft, och då var det full fart ute i skogen som gällde.



Eric ligger som tvåa i kurvan

Kallt var det där ute i alla fall. Och Edvin satt fast i benen på mig mest hela tiden. Men det brukar han ju göra. Gullunge !!
Fick väl så gott order att lära mig meka speedwaycykel också. Får jag väl göra det då.

Jag är en person som har oerhört svårt att lita på andra människor.
Och varför skulle jag inte vara det, när de flesta som jag faktiskt litat på har svikit gång efter annan. Detta sedan jag var några år gammal.
Vad lär man sig av det?
Jo, det går inte att lita på någon, och man får uppfattningen att det är normalt att bete sig ett jävla as. Alltså blir man själv ett jävla as. Du tror att det är okej att använda människor som slit och släng saker. Nä, det passade inte, bort.
Men jag kan inte förneka att det är ibland är till sin fördel att vara en elak bitch utan någon större empati för resten av världen. Det behövs när man oftast fått lösa all skit i livet på egen hand. Jag tar på mig den rollen när den behövs. Jag är väl lite personlighetskluven, men vem är inte det egentligen?
Kommer man in bakom den tuffa fasaden och lyckats förtjäna min tillit, har man fått en lojal vän som ställer upp i vått och torrt. Och som, om än med en hård framtoning, visar på sitt eget vis att hon bryr sig. Oftast visas detta genom att hjälpa till med saker, hämta och skjutsa överallt. Att säga till någon att jag tycker om den är oerhört svårt för mig, det existerar knappt.
Att säga till någon att jag tycker om den kan jämföras med att knivhugga mig själv i magen. Det är tillräckligt svårt att skriva Jag tycker om dig! Det är en produkt av vad jag gick igenom under grundskolan…

Den här bloggen har jag funderat på att skriva länge, men inte riktigt kommit till skott.
Och sen är det ju det där med tillit till andra människor.
Att skriva detta är bland det jobbigaste jag gjort och då har jag ändå utelämnat en del och den är antagligen lite osammanhängande.

Jag är inte speciellt unik på något sätt. Jag är varken speciellt snygg eller speciellt ful. Inte speciellt tjock och inte speciellt smal. Inte så värst lång och inte heller så värst kort. Jag har grå ögon, inget som är särskilt ovanligt vad jag vet. Jag är bara helt enkelt väldigt vanlig. Jag är inte jättebra på något speciellt, kan lite om det mesta.
Det enda som är unikt med mig är helheten. Det finns bara en som är som jag. Jag.
Så jag är ändå unik. Vi är alla unika. Det finns bara en som är som de ser ut som du.

Jag är nummer ett.

Det har tagit några år för mig att tycka det, och jag gör det långt ifrån hela tiden. Men att tycka det ibland, är ett stort steg från att hata sig själv så till vida att man börjar ifrågasätta folk som tycker om en och undrar om de är dumma i huvudet på riktigt.

Det går väl inte att tycka om någon som är så fet och misslyckad som jag?

Att börja tycka om mig själv tog ett bra tag, och jag är numera rätt nöjd med att vara som jag är. Det är först i år jag kommit fram till att jag är nöjd med den person jag är. Jag har fått jobba hårt för det. Från att ha fått både självförtroende och självkänsla nertryckt i fotknölarna under åren jag blev mobbad. Jag klarade mig igenom det tack vare hästarna. Hade jag inte haft stallet att fly till, skulle jag förmodligen inte ha levt idag. Att börja gymnasiet på annan ort, var det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag kände inte en kotte på skolan. Men det gjorde jag snart. På en så liten skola vet man snart vad alla heter. Visserligen gick jag upp massor i vikt under gymnasiet. Men det är inte så konstigt när det äts konstant och dricks folköl och hembränt i hejdlösa mängder. Det läkte mig psykiskt, men ändå inte. Vissa saker förträngde jag bara med alkohol.

Jag tog sent omsider tag i min övervikt och började idiotträna och äta efter alla konstens regler. Så från att som tyngst toppat på knappa 110 kg på mina 168 cm. Väger jag nu mellan 61-63 kg, och är nöjd där. Varken mer eller mindre.

Det som brukar sägas om mig är att jag är känslokall, elak och inte bryr mig ett skit om min omgivning. Det både stämmer och är samtidigt helt fel.
Jag bryr mig visst.
Bara det att jag oftast har tillräckligt med egen skit att ta hand om, andras problem får helt enkelt inte plats. Jag har fullt upp med att försöka få mig själv att förstå att jag inte är ett enda stort fett misslyckande hela jag. Jag har inte ork eller lust att vara glad och trevlig mot alla människor jag möter.
Den största anledningen till missuppfattningen att jag inte bryr mig om något annat än mig själv, är förmodligen att jag har aldrig lärt mig att visa några andra känslor än ilska och likgiltighet. Jag bär verkligen inte känslorna på utsidan av kroppen. De får man dra ut om man ske se dem.

Den andra beskrivningen av mig, den du antagligen skulle få från någon som känt mig länge och som jag litar på och vågar vara mig själv runt är, intelligent, omtänksam, rolig, om än lite tungsint och gräver lätt ner sig i saker, men humorn och skrattet är aldrig långt borta, hon är snäll, antagligen för snäll och inte att förglömma helt galen, kan hitta på precis vad som helst när som helst .


I min släkt är vi erkänt dåliga på att säga och visa att vi tycker om varandra eller visa uppskattning för varandra. Vi gör helt enkelt inte sånt. Men vi är väldigt bra på att få raseriutbrott, racka ner på varandra och påpeka fel och brister hela tiden. Men vissa av oss blir bättre på motsatsen. Och innerst inne vet vi att vi tycker om varandra. På fester däremot, då blir vi väldigt känslosamma. Barn och fulla människor säger sanningen.
Eller hur var det ?
Hellre såra än bli sårad, är väl det motto jag levt efter sen tidiga tonåren.
Oftast gör jag det utan att jag tänker på det, eller för den delen menar det.
Jag bara säger vad som dyker upp i skallen just då, och hur jag ser på saken.
Det blir ofta fel och låter värre än vad det var ”tänkt”.
För en av mina brister är att jag sällan tänker innan jag säger eller gör nåt.
Jag är helt enkelt ganska burdus i min framtoning och kastar mig in i saker utan en tanke på konsekvenserna. Men det är sån jag är. Gilla det eller dra.
Jag är inte ensam om att vara sån i min släkt. Vi är mer eller mindre sådana allihop. Brutalt ärliga i vissa avseenden. Uppfostrade till att vara tuffa och stryktåliga. Vi hörs och vi syns, framförallt hörs.
Hårt, men hjärtligt och skrattet är aldrig långt borta.

Att fullständigt krascha psykiskt är inte trevligt. Att gå runt som ett spöke av den man ändå egentligen är och innerst inne vilja göra saker som träffa kompisar osv. Men helt enkelt inte lyckas ta sig ur sängen för mer än att gå ut med hunden, gå på toa eller duscha. Och någon gång då och då när dammråttorna och grushögarna blev för stora, dammsuga det värsta. Jag gör ingen hemlighet av att jag funderade ordentligt och många gånger på att ta mitt liv.
Inget brev. Bara försvinna.
Men det fanns någonting som hindrade mig, eller några snarare. Inte hindrade mig fysiskt, det behövdes aldrig. Jag kom aldrig så långt. Som tur är kom jag aldrig längre än till tanken.
Det viktiga här är att jag tog mig ur det, och jag är starkare nu än innan. Jag tvingades ta tag i mitt liv och rannsaka hjärnan och bearbeta allt bagage som samlats i stora avfallshögar under min uppväxt. Jag gjorde det inte på egen hand, det klarar nog ingen. Man behöver hjälp i sådana här situationer i livet. Bara det att ta be om hjälp var ett stort steg för mig. Jag gör inte det, jag ber inte om hjälp. För tidigare när jag bett om hjälp har det inte kommit någon. Till slut slutar man be om hjälp. Det blir du mot resten av världen. Men nu när nästan var för sent och på vissa punkter var alldeles för sent kom hjälpen.

Som någon som jag kommit att tycka väldigt mycket om sa till mig när jag mådde som sämst, -Melina, du är inte alls misslyckad. Ta allt du åstadkommit i liv och lägg då till att du bara är 26 bast. Hur många har gått ner 40 kg och lyckats hålla det?
Det är inte ordagrant, men innebörden är den samma.
De orden hjälpte mig. De hjälpte väldigt mycket. Det var förmodligen dina ord som hjälpte mig allra mest. Och fick mig att börja bearbeta allt jag samlat på mig. Tack för att du brydde dig om mig. Nu vet jag inte riktigt hur det är med det. Som vanligt klantade jag till det. Det hör till, det gör jag alltid. Är det något som alltid går att lita på är att jag förr eller senare klantar till det.

Mitt liv just nu är långt ifrån perfekt i något avseende. Har mina dippar neråt i psyket, men nu är de väl inte värre än någon annans. Jag grubblar ganska mycket över saker, men det hör till min person.
Jag bara är sån. Tänker alldeles för mycket.
Jag, Kronofogden och de flesta inkassoföretag är tajta polare vid det här laget. Men det är som det är med det. Jag får leva med att jag klantat till det ordentligt ekonomiskt. Och att inte ha någon stadig inkomst gör inte det hela enklare, jag vet inte ens om jag har några pengar alls nästa vecka. Inkomstmässigt lever jag dag för dag. Det beror ju på om jag har nåt jobb. Det lilla som trillar in i pengar går till Fogden, inkassoföretag, boende, kostnader för hästen, huset och sen till mig själv.
Jag är i alla fall inte hemlös, tack vare Jocke. Bor ju hos honom nu men är skriven i Boda.
Jag är oändligt tacksam för att Jocke sa: Stäng in Bamse med mat för en vecka och kom och bo hos mig istället !
Som vanligt blev det ju mer än vecka, tre månader är det väl nu. Tar tid att renovera hus, speciellt utan pengar att köpa materiel för. Men det går sakta men säkert framåt. Tids nog blir han av med mig. Och får ha sitt hus för sig själv igen.

Tack för att du finns Jocke.

Korn strömmar ur högtalarna på lite lagom hög volym som bakgrundsljud.
Ja, jag är faktiskt själv hemma. Annars skulle det varit tv'n som var på som bakgrundsljud.
Alternativt inget alls.
Hade inte alla mina Pantera skivor varit nedpackade i nån låda nånstans, hade det varit någon av dem som spelats i stället.
Det är en sån dag idag.
Är omåttligt trött och less på det mesta omkring mig.
Varit hur segt som helst hela dan.
Och bara för att göra saken värre idiotvärker mina knän och ryggen ikapp.
Just nu leder knäna med en halv längd.

Trots detta lyckats göra några knop i huset idag. Bara smådetaljer kvar i köket nu.
Näst på tur står sovrummet, som åtminstone är till 99% färdig-spacklat. Alltid nåt.
Målat inuti köksskåp och lådor idag samt slipat spackel i sovrummet.
Och när jag går över till resten av familjen för att hämta mera kaffe, ser jag att Stig tagit arbetsbilen hem.
Ja, limon alltså. Kunde inte låta bli att hämta min och ställa den bredvid bara för se exakt hur mycket längre limon är. Min bil slutar cirka en decimeter bakom förardörren.
Nej, det finns inga foton på detta.
Det enda som synts på dem hade varit lite buskar och en limosin. Eller enbart en pippigul Seat med lite whitepearl från limon i bakgrunden.
Ingen större idé att fota alltså. Dessutom orkade jag inte bry mig om att leta upp en kamera.

När jag efter några timmar kände att jag var klar ute i huset för idag, åkte jag vidare ut till Sannas mor. Fick lite mat (som vanligt), måste vara familjen Martinssons mål här i livet att göda upp mig.
Bara för man lyckats gå ner några kilo i vikt (totalt nästan 50 kg), så har jag inte utvecklat anorexia.
Jag ÄTER !!
Ibland. Åtminstone två gånger om dan.
Gick igenom lite för nästa vecka när jag ska hand om hästarna och katterna. Hälsade på Timjan och Goya i deras hage. Gick sen upp till en annan hage för att ta in Peanut, och hälsa på nytillskottet, ett jättefint två årigt Friesersto. Till salu btw, i fall nån skulle råka vara intresserad. Provred Peanut i några minuter, hästen skall ju ha motion även om inte Lena är hemma. Lämnade sedan över hästen till Lena och åkte hem, och valde mellan soffan eller datastolen. Blev ju uppenbarligen datorn.
Soffan blir det tids nog.

Hade kunnat skriva ytterligare massa skit, men orka.

Skaffa en häst eller två.
Den ena (Bingo) är stel och har anliggande bromsar runt om. Men det gör ju inget att bromsen ligger på när Elise rider. Så det är ju inget större problem. Det är bara en annan som tycker det är tråkigt.
Och den andra kommer bli stående pga punktering båda bak.
Har ju precis fått igång Fimpen ordentligt. Ett bevis på detta är att gasen hänger sig och bromsen slutar fungera när man kör på högsta växeln.
Alltså, äntligen fått honom att gå ordentligt. Då blir det punka vänster bak, och fälgen är trasig den med.
Och då är det ju bara att kränga av höger bak också, annars blir det snedslitet.
Med andra ord, vänster sko är på väg av, och hovarna är sådär lite lagom trasiga och går inte att spika på skon igen. Och hovslagaren kommer om fyra veckor.
Och antagligen kommer han säga att det inte går att slå på några skor på de bakhovarna.
Alltså Bergs KM i distansritt i oktober kan jag bara glömma.

Lite bilder från cirkus Rivingstorp. Åtminstone emellanåt, då det blir det riktig cirkus. Men så blir det med barn, hundar, hästar och en kattunge, den andra katten gör inte så värst många knop. Ja, också jag och Nina då. Lite lätt skadade båda två.


Bamses bästa polare Polly. Hon kan det där med att posera för kameran.



Tiger, fd skåning. Lille tissen som jag var hos Fartsyndare och hämtade.



Fimpen, finalist i tävlingen Sveriges fulaste häst, och i tävlingen Sveriges sämsta hovkvalité.



Elise och Bingo.



Lilla Totta, Elises b-ponny. Totta är 29 om jag inte minns fel. Elise har ju fått ta över Bingo nu som "bara" är 26.



Hörrö, borsta mig oxå !!!



Edvin såg att jag hade en kamera i handen.......



Eric ville ju oxå va med på bild, och han skulle givetvis ha med hundarna. Blir som det blir med hundar och barn.

Köksgolvet har blivit grått. Nu ska det bara lackas, så det håller lite bättre oxå. Sen är det klart.


Dörrkarmar, dörrfoder och golvlister har fått lite färg de oxå. Och spisen har hittat över till huset.


Fönstret har börjat få lite färg på sig, Och skåpen likaså, luckorna skall nån gång i framtiden bli mörkgrå tror jag.

Lite nytta hann jag allt göra innan jag tröttnade på att maskera och måla. Köket börjar så smått bli klart faktiskt. Känns ganska bra faktiskt. Bara sånt där tråkigt småtjafs kvar mest. Måla insidan av skåp och dylikt tråkigt.

Får väl ta och få ordning på toan snart. Men där har jag kommit på en lösning för att få nåt gjort. Jag, morsan, Nina, en bag-in-box Chapel Hill och några öl och cider. Dricka en del först sen kan vi börja saneringsarbetet där inne. Vi tar det i skift, när den första måste gå och kräkas för det är så äckligt får nästa hoppa in och fortsätta osv...

Enligt min mor har jag troligen fått en liten spricka i ett revben på vänster sida.
Jaha, sedär ja.
IGEN !!!
Men det var några år sen förra sprickan.
Och nu var det inte ens i närheten av ett lika "häftigt" sätt att skaffa sig en skada.
Låter ju lite bättre att säga: "-Äh, jag vurpade med crossen." eller "-Blev sparkad av en häst" än " -Jag hoppade upp på en ponny och fick bakvalvet i revbenen."
Första gången jag lyckats skada mig utan att ramla av, bli sparkad eller vurpa. Börjar helt klart bli gammal.
Och idag är första gången på länge jag verkligen KÄNNER att jag har kotförskjutning i ländryggen.
Om man drar med fingret längs ryggen känner man att ryggraden är rak, men sen tar ett den ett "skutt" ut till vänster och sen tillbaks igen på kotan över.
Om det gör ont ?? Hyfsat. Men det gör det ju mer eller mindre varje dag ändå.
Och smärtan i revbenen är bara ett ställe mer på kroppen som gör ont.
Och till skillnad mot smärtan i ryggen lär det väl gå över om ett tag.

Tänker jag ta det lugnt ?? Nä, va fan då för ?
Bara köra vidare, hästar som behöver motioneras, jobb som ska göras, spackel som ska slipas osv.
Det finns ju alltid smärtstillande om det skulle för jävligt.
2 citodon och några alvedon senare, så är man tilbaks till att bara ha lite ont.
Känns som när ryggen har en bra dag och bara gör lite ont.
Om jag fortfarande kan gå om 20 år återstår att se.
Då får jag väl åka runt i en trimmad permobil och köra över folk på Ica.

Har hänt mer än en gång att läkare som undersökt min rygg frågat om jag gått dit för egen maskin.
Svaret brukar alltid bli: "-Öööh, jaaa varför skulle jag inte gjort det."
Följdfråga från läkaren: "-Och det är du säker på att du gjorde ??"
Har även haft en läkare som sagt: "-Ramlar du av en gång till, kan ryggen gå av !"
"-No shit !! Jaha och ? Det kan den väl göra på alla som faller av en häst och landar olyckligt. Skulle inte tro att jag tänker sluta rida för det. Är ju inte som att jag VILL ramla av ! Det händer ändå när man rider unghästar."
Inte för att någon läkare faktiskt gör något någon gång, förutom att skriva ut mer eller mindre skojiga smärtstillande tabletter. Eller säga till mig att träna ryggen. Och kommer med någon ramsa om de där jäkla envisa hästtjejerna och går muttrande ut från undersökningsrummet.

Nä, om jag skulle ta och sova nu kanske. Finns bilar som väntar mig i morgon, som skall tvättas fotas och läggas ut på annons.

Ha d för jävligt !! Det ska jag ha !!

En hyfsat produktiv helg ändå.
Fredagen började lugnt, med lite shopping. Sen satte jag mig i bilen och drog ner till Skåne. Hämtade en katt hemma hos Fartsyndare. Och sen hem till Skaraborg igen och lämnade av katten hemma hos Nina i Hassle och sen hem och nanna kudden.

Igår var jag i huset och målade lite lister och sånt tråkigt.
Sen gjorde jag första strykningen på golvet.
Vid 17-tiden drog jag till stallet. Uteritt stod på schemat.
Jag började ridturen på Fimpen (som råkar vara störst i stallet, på måttliga ca 155 cm. Men det ÄR en d-ponny, iaf enligt hans papper) och avslutade den på Totta (stallets minsting, en b-ponny). Nädå, jag såg inte alls stor ut på lilla Totta med en mankhöjd på 129 cm. Elise ville prova Ninas ponny, Bingo.
Så vi bytte laget runt. Den längsta ryttaren på den minsta, kortaste ryttaren på mellan hästen och mellanryttaren på den högsta hästen.
Gissa om Peter och Peter asgarvade när första ekipaget kom små travandes in på gårdsplan, nämligen jag och Totta. Riktigt skoj att rida en så liten ponny igen. Senast jag gjorde det, var när jag red hem Månljus från hagen. Just den ponnyn, Månljus alltså, står numer uppstallad i grannstallet. Kan jag ju hålla lite koll på henne åt Sanna och Lena.

Idag började dagen med att klockan ringde vid halv nio. Upp ur sängen, ner för trappan och på med ridkläderna. Och iväg till Hassle och rida markarbete på en av Sveriges fulaste hästar. Fimpen alltså.
Lyckades rida ihop Ålandsfärjan några steg här och där. Lagom jobbigt.
Klar i Hassle vid 11.30 ungefär.
Drog vidare till huset och gjorde samma sak som igår.
Tråkigt ??? Japp, som fan.
Hemma igen vid 16 tiden ungefär.
WOW !!! Brukar oftast inte komma hem innan kl 21.
Väntade på att den individuella EM-finalen i hoppning skulle dra igång.
Istället för mat blev det större delen av innehållet i en påse Chili Cheese Doodles, oh så bra. Och så lite lösgodis på det :D. Kollade på hoppningen och käkade ostbågar och lösgodis.
Tråkigare söndagar har jag ju haft.
Och jag är fortfarande på väg in i duschen.
Men va fan jag kan lukta häst ett tag till.
Har ju ändå luktat häst sen i morse.

Men jag är på väg....

Jag ska bara....

Varit grejat lite i huset idag. Igår slipades det spackel. Och idag slipade jag lite på köksgolvet. Och målade lite där spisen ska stå.

Men börjar med bilder på nåt helt annat.


Nyaste tillskottet i släkten. Min brorsdotter Wilma.



Och här är den stolte fadern. Storebrorsan.

Och nu till lite bilder från huset.


Tapeterna i köket kom ju upp för ett tag sen. Ett rum färdigtapetserat åtminstone.


Här var det oxå ny tapet, eller ja ny och ny. Rullarna har legat uppe på vinden ett par år. Sponsring från morsan. Fick det som blev över när de gjorde om i kökt senast.


Även lyckats måla klart där spisen ska stå. Så nu kan vi bära över den. Det blev lite snyggare med vitt än den smutsiga obehandlade betongen det var innan.


Var tvungen att provmåla lite på golvet. Ville ju se på ett ungefär hur det kommer att bli.


Trösklarna var grå innan, så de får bli det nu oxå.



Här är allt som fanns i lägenheten. Med undantag för de kläder som fick följa med mig hem till Storm. Tur att jag har honom så jag har nånstans att bo. Det är jag inte så lite tacksam för.



Med undantag för att det ska dras in el till belysning är garderoben klar !! Wow !!, nåt som faktiskt kan räknas som klart.

-Nya strålkastare. Orginal är ju pisstråkiga och rätt fula.


-Ny front behövs.




Kan ju inte åka runt med orangea skärmblinkers, blir svarta ist.

-ska hitta en WRC vinge som jag gillar oxå.

-och JAAAA bilen ska sänkas.

-sidokjolar och en ny bak står oxå på listan, tillsammans med nya baklampor och gul bromsoksfärg.


En ny bak....


Sidokjolar behövs ju det med på en plastraket...

-chippning 2000 kr.

-fälgar, svarta ???

Lite av vad jag sysslat med de senaste veckorna, är att polera röda Volvo 740's.
Det har blivit några stycken nu, så jag börjar kunna det där med att få Volvo 740 röda och blanka igen.
Här kommer de två jag har bilder på.
Men bilderna får säga det mesta. Sen får ni bedöma själva...



Volvo 745 -90. Den var inte röd när jag började. Snarare rosa och nästan vit på sina ställen.Den var duktigt matt i lacken. Tyvärr sitter bilderna från arbetets gång fast i mobilen.



Volvo 745 -90.



Volvo 745 -90



Volvo 745 -90.



Volvo 744 GLT -90



Volvo 744 GLT -90.



Volvo 744 GLT -90.

Jävla skitkörning hela skiftet igår. I-pall hela jävla skiftet. *rabblar alla fula ord jag kan*
Slängde några hundra kilo isolering igår, det känns i axlarna. Och nacken ballade ur efter några vändor i trucken, inte nyttigt att ställa pall i höga stallage. Man får böja nacken såpass att man tror den ska gå av.
Får vi inte 400 pall standard idag, går jag fan hem !!
Mitt skift har fått skitkörningar hela veckan.
Vi förtjänar 400 pall standard sista dagen på veckan.

Vadå svullen käke ??
Jo, jag skojbråkade med en av bandskötarna och råkade få hans armbåge stenhårt på käkbenet.
Sånt som händer. Men är lik förbannat irriterande med en öm och svullen käke.

Fick åtminstone sovmorgon i morgon, börjar i Töreboda förrän kl 11. Sova en till en och halv timme längre i morrn alltså :D. Kalas !!

Nä, packa klart väskan och kolla lite tv, innan det är dags att dra.

Eftermiddags-skift denna veckan då. Blä !!! Hela dan blir ju förstörd.
Hinner knappt inte göra mer än jobba denna veckan.
Först jobba på bilfirman, sen hem och äta och packa ihop matlåda osv till nästa jobb.
Sen dra iväg och jobba 14.00-22.00.
Och trött blir man. Jag lär garanterat sova bort nästan hela lördagen, och antagligen söndag också.
Gör inte så mycket, ska ändå gå natt nästa vecka. Kan lika gärna vända lite på dygnet tills dess.
Nä, dags att dra till jobb nr 1....

... fast ytterst tillfälligt, denna helgen bara.
Problemet är väl att tillaga kött. Jag kan ju inte provsmaka det. Men det problemet löste jag rätt fort. Storm fick agera provsmakare. Sen gjorde jag det väldigt enkelt för mig själv med menyn. Plus att jag slipper fixa frukosten och fika, så då hinner jag förbereda och tillaga en del av lunchen hemma och bara ta med mig.
7 barn, ridläraren Sanna, jag och Sannas mor är det som skall utfodras i helgen. Och på söndag kväll blir det några fler, nämligen alla föräldrar till barnen.

Helgens meny:

Fredag
Middag: Spagetti och köttfärssås. Veg, Quornfärssås.

Lördag
Lunch: Potatismos, köttbullar, sås och lingon. Veg Sojabullar
Middag: Tacos

Söndag:
Lunch: Tacopaj
Middag: Grillade hamburgare med bröd. Veg Sojaburgare

Just nu går ugnen för fullt. Fixar lunchen till idag.
Sen ska jag in och handla lite IGEN. Blivit mycket spring i livsmedelsbutiker denna helgen. Både till ridlägret och hem, men främst till lägret. Skönt att det är sista da'n. Blir en massa åkande fram och tillbaks och hit och dit och överallt.
Och nu börjar det brinna lite i knutarna, om det ska bli klart i tid och jag ska hinna in till stan och handla oxå.
Fast å andra sidan brukar de va lite sena med att få ordning på sina hästar och stallet, så det är nog ganska lugnt ändå. Hoppas jag. annars ringer väl Sanna och efterlyser maten.
Lite tråkigt att jag missar konbanan på Moholm idag, men va fan lättförtjänta pengar går före nöjen.
Ska ändå ta det lugnt i morrn och gå på bio med Nina, Peter och två av barnen.
Vi ska gå på Harry Potter och Halvblodsprinsen, tyvärr inte hunnit läsa boken en gång till.
Men det kanske bara är bra att jag inte kommer ihåg boken så värst bra.
Då kanske jag kan acceptera alla missar i filmen.
Tidigare Harry Potter filmer har jag alltid blivit förbannad på något som de ändrat, tagit bort eller lagt till. Så det inte stämmer med boken för fem öre. Men det återstår stt se hur det blir denna gången.
Nä, nu har inte jag tid med er mer...