Att säga att man "hatar" något, är ibland alldeles för starkt för att användas i vokabuläret. Att säga att det är nåt man "avskyr", passar oftast bättre.
Detta är dock nåt som jag tycker en del missbrukar alldeles för ofta. För hur ofta är det inte man hör någon säga "jag hatar att diska", eller "jag hatar dig".
Just det serdemera hör jag dock inte så ofta. Hörde det tidigare, i mitt tidigare liv så att säga - men då kunde det även innehålla svordomar och diverse könsord.
Men det är en annan historia.

Stockholmare.
------------------
Eller snarare Stockholmsstereotypen. Den där kostymnissen som i alla lägen anser att den är viktigare än alla andra, vare sig det gäller i sängen eller i trafiken. Ja, nu har jag personligen inte varit med om en sådan i sängen, men det är inte så svårt att med lite fantasi tänka sig hur en självupptagen egoist betér sig.
Stockholmsstereotypen gör allt på språng, och jag förstår inte varför de alltid har så bråttom.
Det finns youghurt som är speciellt utformat för dessa typer. Man kan dricka den medan man går..
Prova till exempel att stå till i en rulltrappa i Stockholm. Folk idiotförklarar en medan de tränger sig förbi, i jakt på dom där extrasekunderna dom tjänar in på att springa även i rulltrapporna..
Samma gäller i trafiken.
Spelar ingen roll om man så ligger i etthundratjugo kilometer i timman på E14 där det endast råder etthundra. Efter tio sekunder så har man en svart SUV uppe i häcken, med en telefonpratandes herre med bakåtslickat hår, bakom ratten - manandes på att man skall flytta sig.
Hur tänker dom?

Rika människor.
-------------------
Denna kategori av stereotyper, faller ibland in i ovanstående kategori, beroende på hur de ser ut och vad de gör/kör.
Det är inte så mycket i själva utseendet jag avskyr, utan sättet en del förhåller sig med. Sättet där de liksom är "bättre" än alla andra, såsom Stockholmssteretypen. Kanske det är avundsjuka inombords såsom många "snillen" spekulerar, men är det nåt jag avskyr så är det sättet vissa hanterar pengar på. Eller snarare värderar dem på.
Jag är definitivt inte rik.
De pengar som jag sparar, tar tid att spara ihop till. Nu snackar vi inte dagar utan det kan ta månader att spara ihop ett par tusenlappar. Det måste prioriteras, ordnas upp. Saker säljs för att man ska ha råd med annat eller nyare.
Man springer i trapporna och tänker på dom där tusenlapparna, bara för att ibland orka med. Svetten porlar i pannan och fotfästet slinter i trappstegen på grund utav att skosulorna är våta från att man har genat över gräsmattorna utanför.
Miljoner tankar i huvudet far omkring och studsar.
Ibland är det så man känner sig som botten av stegen när man åker i alla dessa fina områden och delar ut tidningar. Folk är så rika att de har råd med fina Audis och allt vad det är, men där pengarna går in, går vettet ut.
De tycks ha så mycket rikedom, att bilarna de äger är så feta att de helt enkelt inte får plats på uppfarten. Och vart hamnar bilen parkerad då?
Nej, de orkar ju inte gå långt - plånboken är väl för tung? - så bilen blir stående precis utanför brevlådan. Deras låsbara brevlådor - som om nån är intresserad av att stjäla deras post? - och som alltid är användarvänliga åt ETT håll - deras.
Som tidningsbud är de ofta ett helvete att få upp, men de är säkert lätta att öppna från deras håll - insidan.

Fuskare.
-----------
Nu är det ett mindre ämne i och för sig, men under mina senare år i livet har jag pysslat mycket med datorer. Den jag har nu i min ägo, har jag byggt själv från ett tomt chassi till exempel.
Och till datorer hör ofta spel, och är det nåt man kan stöta på inom spelvärlden så är det dessa fuskare.
För närvarande är jag egentligen bara intresserad av ett spel. Förr var det fler, men intresset sjönk och medan vattnet rann under bron så blev det att jag fastnade för "Battlefield: Bad Company 2".
Har spelat det ganska länge nu, och så länge man hamnar på en bra server och i ett bra lag så kan det vara riktigt intressant - till flickvännens förtret.
Men så kommer dessa fuskare in i bilden.
Det finns olika sorter utav dem. Antingen de som utnyttjar det andra lagets underläge och helt enkelt invarderar det andra lagets bas så de inte tar sig nånstans, förutom att springa in i dödens käftar.
Eller så finns det dessa som tar till program - nåt jag personen aldrig har förstått mig på - och helt enkelt blir överlägsna i att sikta och träffa. Gärna genom väggar eller varför inte genom berg?
Och ikväll var det inte en bättre kväll. Dock med en liten twist på det hela..
Även fast laget jag var i, låg i djupt underläge och bara hade en flagga - eller ingen bra många gånger - så var kanske halva vårt lag i det andra lagets bas och härjade.
Varför då, undrar man ju, när vi ändå höll på att förlora?

Och det finns fuskare i andra lägen än i spel. Folk som till exempel lagar något på en bil och helt enkelt fuskar med att montera riktigt. Detta märks sedan av nästa ägare av bilen, vilket kan antingen bli väldigt dyrt för nästa ägare, eller bara väldigt tråkigt.

Ett sidospår på detta är dessutom kategorin "lurendrejare", men den historien orkar jag inte berätta om vad jag tycker.

Inte idag i alla fall.